h1

Spöken versus stängda dörrar

juni 12, 2009

Förra veckan fick jag höra om hur en tidigare hyresgäst misstänkt att det spökade i min lägenhet. Intressant, tyckte jag, men inte alls skrämmande. Inte ens fastän jag nyligen har lyssnat genom Johan Theorins Nattfåk, där kvardröjande själar i gamla hus är en central del av handlingen, har jag lyckats bli mörkrädd hemma hos mig själv. Spökhistorierna fascinerar, men skrämmer mig gör de inte.

Nya hus, däremot. Eller, som i det här fallet: gamla hus som har renoverats så grundligt att de nästan är nya. Igår var jag inne i ett sådant och befann mig plötsligt mellan två låsta dörrar som jag inte hade nyckel till. Jag kunde alltså inte ta mig till den datasal jag blivit anvisad. Inte heller kunde jag gå tillbaka och be om hjälp igen eftersom dörren jag kommit in genom var låst bakom mig. Däremot fanns det en hiss, som jag raskt utsåg till min räddare i nöden. Jag hade tänkt ta hissen ner en våning för att börja om. Efter att ha prövat mig fram på hissknapparna och slungats hit och dit i huset gav jag upp och lokaliserade den knapp som skulle leda mig till en våning med utgång. Kom ut ut huset och gick tillbaka till huvudingången för en omstart. Sedan slogs jag med – eller snarare väntade ut – Windows Vista (utvärdering efter fem minuters verklig användning: ser snyggt ut, funkar som att vada i sirap. Jag håller alltså ännu mera fast vid övertygelsen att Vista inte kommer att installeras på min dator, vare sig nuvarande eller kommande.). Fast det är en annan historia.

Nu hör det väl till saken att jag egentligen inte tror på spöken. Men jag tycker ändå att huset jag bor i är betydligt tryggare än korridorerna på Kvarnen som ger mig bunkervibbar. I de senare tappar jag bort mig – vilket förvisso är naturligt, med tanke på att jag inte är van att vistas i huset. Men det som är obehagligt på allvar är alla dessa låsta dörrar.
Jag minns sådär vagt att jag brukade sucka över att humanisternas kvartersstora huskombination Arken är de låsta dörrarnas borg på den tiden när jag fortfarande bodde i Åbo. Där fick man gå omvägar för att ta sig in i huset, men ut kom man åtminstone alltid utan problem.

Nästa gång ska jag ha med mig karta, kompass och lokal guide. Eller se till att aldrig förlora närkontakten med huvudentrén.

(Men allt slutade ju lyckligt egentligen. Jag lyckades skriva ut min ansökan och lämna in den fem minuter före deadline. Sedan lugnade jag nerverna med en liten loppisrunda och köpte ett par jeans till det facila priset av tre euro.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

One comment

  1. Om man inte är alltför beroende av sirap, så kom ju nya den nya Linux kärnan i veckan, med den skall de flesta Linux distributioner kunna starta på 30 sekunder, jämfört med upp till 1.5-2 min nu.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: