h1

Vid hav, i hav

juni 26, 2009

En sak jag älskar med min nygamla hemstad är havets närhet. Den här tiden på året skymmer löven det mesta av min egen havsutsikt, men vid rätt vindförhållanden kan jag bli stående vid ett öppet fönster och sniffa havsdoft. Cyklade hem till en kompis längs havet sent igår kväll, och fick med henne som sällskap till en av alla de allmänna badstränder som finns lite varstans. Årets första dopp togs i kvällsljus, och sedan cyklade jag hem med havet intill mig, havets doft i näsan och salt på huden.
Jag har vuxit upp flera kilometer från havet, aldrig före det senaste året gjort det till en del av min vardag, aldrig tidigare på nära håll sett isen ge med sig tum för tum dag för dag på våren och aldrig tidigare rört mig i höstdimmorna som stiger ur havet var och varannan dag. Ändå känns det som om den här närheten till havet näst intill blivit och på något märkligt sätt alltid varit en nödvändighet. Som om jag trots allt blivit tillvand från späd ålder och bevarat behovet intakt under åren i studiestaden där havets närhet bara märktes i teorin.

Med havet i bostadens omedelbara närhet borde det ju gå att kvällssimma utan att man behöver gå flera hundra meter till närmaste badstrand. Så ikväll har jag tagit dagens andra och årets tredje dopp utan att ha behövt gå långt alls. Vad är allmänna badstränder så bra för egentligen?
Jo, det ska jag berätta nu. Även om jag plockade en glasskärva från den strand där jag simmade i strålande solsken tidigare i dag kan man ändå lita på att de allmänna badstränderna rensas från glas och andra otrevligheter med hyfsat jämna mellanrum. Sånt kan onekligen vara en fördel när man rör sig med bara fötter. I kväll vandrade jag ner till en lämplig strand, tittade ner och konstaterade att jag stod mitt i resterna av vad som sannolikt varit ett fönsterglas. Fast det som stack mig under foten var lyckligtvis bara en tistel. Jag framhärdade ändå, och fortsatte ner till vattenbrynet och ut i vattnet. Lärde mig att en annan sak som man ofta slipper vid de egentliga badstränderna är luriga undervattensstenar en bit ut i vattnet. Väl kvällssimmad och på väg upp ur vattnet igen fick jag syn på något misstänkt på bottnen och grävde sedan upp fyra bitar algbevuxen glasflaska från bottnen.
Det verkade som en så fin tanke det här att när havet ändå finns i min omedelbara närhet kan jag vandra ut strax före midnatt och ta en simtur när havet och himlen är som finast. Synd bara att stadslivet inte bara innebär omedelbar närhet till havet, utan också påminner om det faktum att flera av mina artfränder samlade på en relativt liten yta innebär att spåren efter vår lättsinniga avfallshantering inte längre kan undgås.

Men. Fötterna är fortfarande hela och fina (eventuellt är det här mer än jag förtjänar när jag envisas med att gå barfota i stan), och havet visade sig från sin mest underbara sida ikväll med solnedgångshimmel i mjuka färger, härligt ljummet vatten och inga vågor som störde simningen. Som jag har längtat efter de här sena kvällsdoppen och nattbaden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: