h1

Ofixade till oigenkännlighet

augusti 8, 2009

Man kan säga det hur många gånger som helst – att kändisar trots allt bara är människor de också – men ändå blir man lite förvirrad när man konstaterar att man inte ens lyckas känna igen dem utan smink och hårstyling. Oväntat nog var den i gänget som var sig mest lik från affischen Niklas Strömstedt. Alla övriga behövde jag se åtminstone två gånger innan jag kunde placera dem. Till all lycka fanns det ju folk på plats som kunde identifiera dem.

Nu har jag gjort intervjuer med folk mer kända än alla jag tidigare pratat med. Och vad skillnaden är? Att man ofta får göra intervjuerna under större brådska. Att man förväntas ha koll på lite grundläggande bakgrundsfakta. Och i övrigt – ingen skillnad. För precis som alla andra har vissa av de så kallade kändisarna mera nojor inför fotograferandet än andra, vissa är mer lättpratade än andra, vissa mer tålmodiga än andra.

Och det häftiga är egentligen inte att intervjua Brolle (för när man gör det hinner man inte vara medveten om att det är just han den där som framkallade sådan avundsjuka hos sommarkollegan). Det häftiga är att få se kringarbetet, att tack vare jobbet bli insläppt på platser där jag inte annars släppts in, om det sedan är fängelset, släckningschefens bil eller backstageområdet. Att ha möjlighet att få en förstahandsupplevelse, att stilla en nyfikenhet jag kanske inte kände till att jag hade.

Och det nyttiga och fiberberikande i alltihop är just det där med hur otroligt vanliga och ouppseendeväckande ofixade kändisar ser ut. Man borde tro det också innan man har sett det, men uppenbarligen gör man – jag – inte det.

Sedan var jag och fotografen kärringarna mot strömmen när vi lämnade folkparken just när publiken började strömma in på allvar. I det skedet ångrade jag, åtminstone lite, att jag inte anmält mig frivillig att recensera. Jag hade ju kunnat få stanna kvar och se showen också, inte bara kringarbetet och de osminkade kändisarna. Höra lite mer än soundchecken.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

2 kommentarer

  1. Jag var där, och det är jag glad över! Showen kändes, trots glamourösa (många!) klädbyten, rätt familjär och ”kändisarna” kändes som vanliga människor. Lite ovanligt men väldigt trevligt.


  2. åh, en rödvitrutig klänning med vidd i kjolen borde man ju ha då man lagar mat, städar wc, läser bok eller närsomhelst, egentligen. men jag vet, de där finaste kläderna (som man blir kär i om och om igen) hamnar av nån anledning mest på ”den fina galgen” i garderoben…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: