h1

Ner ett pinnhål

augusti 12, 2009

Jag har hållit på med en omläsning av Michelle Magorians Plats på scen de senaste veckorna. När jag gick i högstadiet blev den en läsupplevelse av den där sorten som lyser i minnet länge efteråt. Ända till den här sommaren har den lyst, men nu inser jag att strålglansen kanske hör mer ihop med vad boken betydde för mitt ungefär femtonåriga jag än med hur bra den egentligen är.

Det är ju inte det att den inte skulle vara bra alls, men den får mig inte att gå i spinn. Alltså har det tagit lite tid att läsa ut den, i synnerhet som sommaren är den tid året när jag jobbar som intensivast och läser som minst. (Nej, jag jobbar inte dygnet runt, men att jobba med text hela dagarna gör tydligen att läsning inte är så högprioriterat på fritiden).

Och visst, jag kan identifiera mig ganska mycket med Ralph och hans envisa kamp för att få ägna sig åt det han verkligen vill ägna sig åt, och teatermiljön är ganska charmig, och så är det dessutom engelskt 40-tal – men det räcker inte. Tyvärr. Det är alltid lite sorgligt att bli tvungen att plocka ner böcker från den mentala favorithyllan, och efter den här omläsningen blir jag lite rädd för att också En liten kärlekssång kommer att gå samma väg nästa gång jag läser om den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: