h1

Sólrún, jag och vågorna

augusti 31, 2009

Jag nattsimmar än en gång – det är mera nattsimmande än kvällsdopp när himlen är nästan helt mörk innan man kommit till stranden. Det är verkligen september’s coming soon nu, och till och med jag har börjat räkna med att hösten kommer att vara här när som helst, att vi faktiskt befinner oss i gränslandet just nu. I går, hemma hos föräldrarna på landet, bakade jag knäckig äppelpaj och frös. Letade fram långskaftade raggsockor stickade av mormor medan hon ännu kunde hålla i stickorna och räkna maskorna.

Jag simmar i vågor och vind ikväll, och har för fullt upp med att hålla mig i rörelse och parera vågorna för att frysa. Kölden hinner ifatt mig när jag har kommit in och klätt på mig. Raggsockorna kommer i användning igen, men att tampas med vågorna i mörkret gör mig upprymd. Efteråt tänker jag på Sólrún, kvinnan som simmar i havet två gånger i veckan i alla väder, och som finns innanför pärmarna till Jón Kalman Stefánssons Sommarljus och sen kommer natten. Den är den finaste bok jag har läst på länge, med en språkbehandling som får mig stjärnögd utan att språket någonsin står i vägen för berättelsen.
Kanske borde jag göra som Sólrún jag också, för att mota tröttheten, sårbarheten och livsledan som brukar komma smygande i takt med mörkret. ”… att simma i havet, det stärker dig, det härdar dig, ger dig självrespekt”, som Sólrún säger till byns veka polisman.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: