Archive for 8 oktober, 2009

h1

Analfabet igen

oktober 8, 2009

Jag lärde mig läsa vid fem års ålder, och kommer därmed inte riktigt ihåg hur det var att inte kunna läsa, eller hur det var att lära sig läsa. Lite minns jag. Jag minns hur förvirrad jag blev av ordet och – det dök upp ideligen och jag begrep verkligen inte vad de där tre bokstäverna betydde. (Kanske inte så konstigt om man lär sig läsa mer eller mindre på egen hand och ditintills rört sig i talspråkets värld, i ett talspråk där ordet och inte uttalades med någon konsonant på slutet.) Jag minns också den där morgonen med höstmörkret utanför fönstret, lampskenet i mitt rum och det stora som hände när jag plötsligt insåg att jag kunde läsa på riktigt – att jag inte bara kunde avkoda boksidorna deras meddelande bokstav för bokstav på ett mödosamt och långsamt sätt, utan att jag kunde läsa med flyt och hastighet.
Men allt det där som hände före, det minns jag inte. Jag föreställer mig att jag trots allt inte kunde ha upplevt det som speciellt svårt att lära mig läsa, eftersom jag framhärdade istället för att ge upp. Det var mitt eget beslut att lära mig och min egen vilja och nyfikenhet som drev mig. Någon gång måste det ändå ha varit frustrerande att se tecknen på pappret och inte förstå dem.

Nu fyller jag ut den här luckan i mitt känslominne. I dag igen – åtta takter enkel melodi som jag redan efter första genomlyssningen kan återge med min röst. Efter ytterligare ett antal genomlyssningar har jag fortfarande inte lyckats återge den ens i närheten av korrekt på notlinjerna jag har framför mig. Frustration, frustration, frustration. Samma frustration som när mina fingrar inte gör det jag vid pianot, samma frustration när jag försöker att ge noterna ljudspråk vid pianot.

Jag förstår melodin, men kan ändå inte skriva ned den – därför att jag inte förstår den med den skrivande delen av hjärnan.
När det gäller musik är jag fortfarande analfabet. Dessutom har jag börjat misstänka att genombrottet inte kommer att kännas som den nya tiden som plötsligt uppenbarar sig när man väl passerat en viss punkt på inlärningsskalan. Jag tror att det här snarare blir en långsamt, allt för långsamt insipprande förståelse utan plötsliga ögonblick av kodknäckande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

En liten vinst till mig

oktober 8, 2009

Årets nobelpristagare i litteratur har inte bara ett namn som jag känner igen – jag har till och med läst en av hennes böcker, Resande på ett ben, och minns den som en ganska positiv läsupplevelse. Det här har inte hänt sedan… Doris Lessing fick priset för två år sedan. (Det ska tydligen vara en kvinnlig, europeisk författare som får priset för att jag ska vara förhandsbekant med författaren och hennes verk – och det säger antagligen en del om mina läsvanor.)

Egentligen tycker jag att just det här att jag känner till årets pristagare är lite oförtjänt för min egen del. Jag har ju inte ens varit hemma och tittat på det direktsända tillkännagivandet, än mindre kollat upp resultatet när jag mellanlandade mellan museibesök och körövning – det hade jag nämligen inte en tanke på. Så oengagerad har jag varit. Och ja, det är något av en tävling i litterär kreddighet det här priset. Självklart när det gäller pristagarna själva, nästan lika självklart (om än inte alltid lika öppet erkänt) när det gäller vanliga läsare som tävlar om att vara inlästa redan när priset tillkännages.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,