Archive for december, 2009

h1

2009 i 32 frågor

december 31, 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Väldigt mycket. En stor del av det har jag inte lust att hänga ut till allmän beskådan.
Inte fullt så privata saker: Balanserade fem meter ovanför marken, var körfestivalreporter, började spela piano och inhämtade grundläggande notläsningskunskap, var innanför fängelsemurarna, bowlade, harvade, scannade negativ, simmade i havet i mitten av september, körde quick-up, upptäckte spotify…
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Hade inga att hålla.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Inte i den närmaste kretsen. Däremot fick jag två nya kusinbarn.
4. Dog någon som stod dig nära?: Ingen verkligt närstående.
5. Vilka platser besökte du?: Platser i den närmaste omgivningen. 2009 har varit ett stillastående år om man betraktar det ur geografisk synvinkel – jag har dessutom bara bott på en och samma adress hela året.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?: Lite mera långsiktig stabilitet i tillvaron, på mer än ett sätt.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: 14 februari och 14 maj.
8. Vad var din största framgång 2009?: Redaktörsansvar på sommarjobbet, oerhörda insikter och upptäckter på det privata planet, mycket övervunna rädslor, storstädningar i själsliga garderober.
9. Största misstaget?: Fegheten som hindrat mig från att säga rätt saker i rätt tid.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Förkylningar med feber och en välförtjänt bihåleinflammation efter att jag jobbat med stegring i kroppen.
11. Bästa köpet: min (numera försvunna) underbart röda iPod nano. (Fast en ny inhandlades för julklappspengarna och lär anlända strax efter nyår.)
12. Vad spenderade du mest pengar på?: mat och hyra, kultur, mp3-spelare…
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Mycket.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?: Genius Next Door och Laughing With – Regina Spektor, Chasing Cars – Snow Patrol, All that I Ask of the Morning – Marit Bergman, Beast – Nina Kinert, Blow It All Away – Sia, Postcards from Italy – Beirut, You’ve Got the Love – Florence and the Machine, Greetings from Space – Amanda Jenssen, I’m in Love – Maria Mena, All I Fear – Jonna Wikblad – och många, många fler.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Högre toppar och djupare dalar jämfört med fjolåret, men det var det banne mig värt också.
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Skrivit och vågat. Överlag gjort mer kreativa saker.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Oroat mig, anpassat mig till omgivningens förmodade krav.
18. Hur tillbringade du julen?: Mycket traditionellt och stillsamt i föräldrahemmet.
19. Blev du kär i år?: Jag tror att man kan uttrycka det så.
20. Favoritprogram på TV datorn?: Gilmore Girls, En ö i havet och How I Met Your Mother.
21. Bästa boken du läste i år?: Sommarljus, och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson.
22. Största musikaliska upptäckten?: Melissa Horn, Edith Söderström, Snow Patrol, Amanda Jenssen, Hellsongs och så förstås Regina Spektors nya album Far.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: En fin födelsedag.
25. Något du önskade dig men inte fick?: Inget som jag minns såhär i efterhand.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?: Vaktade hus och katter, fick besök av vänner och bror på kvällen.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Det finns det garanterat, men jag ska inte klaga. 2009 har varit ett riktigt bra år som har gett erfarenheter jag inte riktigt kunde föreställa mig förra nyåret.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: Tunikor, sjalar och hår som blivit så långt att det oftast är enklast att sätta upp det.
29. Vad fick dig att må bra?: Att umgås med sköna människor, all underbar musik, sommarljuset, sången och havsbaden.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: fattar inte grejen med att intressera sig för kändisar på det viset.
31. Vem saknade du?: Fina människor som av olika skäl inte längre ingår i min vardag.
32. De bästa nya människorna du träffade?: De flesta av dem träffade jag i och med sensommarens beslut att ta ett folkhögskoleår.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Tillbaka i stan

december 29, 2009

Senare än tänkt återvänder jag från julkoman i föräldrahemmet till min egen lägenhet. Här finns inga katter med ålderskrämpor, de facto inga katter alls, men däremot mitt eget liv, min egen tystnad och min egen musik, ett uppdämt pre-jul-kaos, ett skrivbord med utsikt mot himlen och en dator med mina egna inställningar. Och Spotify.

Julkoman, ja. Den inföll som allra mest under juldagen när allt jag gjorde var att gå i julottan, återvända till sängen för ytterligare några timmars sömn och därefter vandra runt översoven och sockerslö. Vandra och vandra – mestadels satt jag rotad framför teven med en konfektask inom räckhåll och en katt i famnen. Det är allt jag behöver av en juldag.
Tids nog blir det tid att hälsa på släktingar i varierande ålder, och tids nog kommer halvvardagen emot mig i form av ett återvändande till stadslivet och med ambitionen att uträtta saker och ting.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Ankie Bagger hördes ända från Vännäs

december 21, 2009

Det har varit den mest overkliga söndagskvällen på länge. Söndag kväll, och ingen tidig måndag morgon som väntar om hörnet, inga läxor att ta sig an, ingen klocka som blir allt för mycket.

Den sista ljusa timmen av dagen tillbringades i den skog som jag i normala fall bara ser en gång om året – sista veckan före jul när årets julgran ska letas upp och hämtas hem. I år var letandet svårare än vanligt, och det var inte så mycket beroende på snömängderna. I år slår vi ett slag för granens rätt att se ut som ett träd som vuxit i skogen, och inte som ett träd som vi har klippt ut ur valfri Disney-film.

På väg till skogen spelade radion en sån där låt som man finner sig kunna texten till, fortfarande. Ankie Baggers Where Were You Last Night var ungefär det häftigaste jag visste i musikväg när jag var nio-tio år. Nu letar jag upp den på Spotify, och konstaterar till mera förvåning än fasa att jag faktiskt känner igen det mesta övriga från samma album. Högst sannolikt hade jag ärvt mitt intresse för Ankie Bagger och kitschig 80-talsmusik från tre år äldre M som bodde granne med mina morföräldrar och bildade mig i musikens värld genom hemmakopierade c-kassetter och inspelat material från Tracks. När Tracks sändes måste man stå på rätt plats i rummet för att undvika brus i radion, eftersom mammas hemby låg lite för långt från Vännässändaren. (Vännäs var ett ortsnamn som var som magi i mina öron. Där hade SR en sändare vars signaler hördes ända till Österbotten, och som höll mig med P3 under hela uppväxten.)

Tänk att det blev folk av mig och min musiksmak i alla fall. Trots att Ankie Bagger en gång var bland det häftigaste som fanns, hon och hennes kompisar Lili & Susie. M var avundsvärd i mina ögon, för när Lili & Susie spelade i Yttermark hade hon varit och sett dem i sällskap med sin mamma. Sedan fick hon gå med i fancluben också.

Hur mycket Ankie Bagger har att göra med formandet av det som idag är min musiksmak, det vet jag inte. Men Vännässändaren var nog väldigt medskyldig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

The rest is silence

december 19, 2009

Nu har herdarna vänt åter till sin hjord, och kamelen har klätt av sig och gått hem. Vi har städat undan glittret och monterat ner plastgranen. Vi har sjungit färdigt, och nu återstår bara tomheten.

Jag har fått det stora nöjet i att stå på scen i ett härligt julspel, ett julspel som har upptagit det mesta av vår tid och energi de senaste dagarna. Ikväll klaffade allt, ikväll klarade vi vad som helst, gick på övervarv och improviserade av bara farten, och allt blev så mycket bättre än vi vågat hoppas. Och lyckoruset utmynnar i någon sorts tomrum, för vad gör vi nu, bortsett från att förbereda julfirandet på olika håll?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Tips från coachen

december 14, 2009

– eller: varför jag borde ha förstånd att sluta handla på Clas Ohlson.

Alla känner till Clas Ohlson, den där svenska butiken som oftast finns centralt belägen och som har ungefär det mesta i teknisk-praktisk väg i sitt sortiment. Det låter så mycket bättre än det fungerar.

Förra helgen hade jag ärende till centrum och tänkte passa på att skaffa en en timer till valfri julbelysning, så att jag utan att slösa energi kan vakna till mysig julbelysning om morgnarna. Travade alltså in på nämnda butik, letade utan resultat, frågade personal och vandrade sedan koncentrerat i rätt riktning medan jag muttrade hyllbeteckningen för mig själv för att memorera den. Hittade ett tvåpack timers, köpte dem, betalade och gick ut.

Sedan pratade jag med brodern, som hade intresse av den andra timern, men som ställde sig frågande till mitt val. Han undrade varför i all världen jag köpt ett tvåpack digitala när Clas Ohlson även har ett trepack analoga. ”För att det var de här jag hittade”, svarade jag, och påminde honom om att på Clas Ohlson finns personalen bara till för att vinka iväg kunderna i ungefärlig riktning, inte för att ge handfasta råd och förevisa produktsortimentet på allvar. Sedan konstaterade jag att jag blivit som min kära mor som vägrar handla på Clas Ohslon eftersom servicen är så obefintlig.

Nåväl. Fingrade lite på timern, men blev inte riktigt klok på den, och konstaterade att man kanske måste ladda upp batteriet först. Fingrade återigen, blev fortfarande inte klok och kom till att jag kanske måste sätta mig ner och inte bara ögna igenom bruksanvisningen utan verkligen studera den noggrant, ett steg åt gången. Vilket jag gjorde, under simultant petande på timern. Tio minuter, och jag har fortfarande inte lyckats komma längre än till att ställa in klockan korrekt. Har gjort vissa försök att ställa in när timern ska sättas igång och när den ska stängas av, och potentiellt kan jag ha lyckats ställa in en igångsättningstid. Dock inte avstängningsdito.

Ringde brodern för att kolla om han begrep sig på förpackningens andra timer, som han tog med sig hem. ”Nä, men J har köpt en likadan och han bannades över hur svåranvänd den var”. Och så undrade han än en gång varför jag köpt de digitala.

Underbart. Undrar om jag får byta in mitt tvåpack med motiveringen att de är för svåra att ställa in? Eller tror ni att personalen ger mig lite handledning utöver den snåriga och opedagogiska bruksanvisningen? Det tror inte jag. Jag har trots allt större tilltro till att J kanske slutligen kom på gåtans lösning, och att han är beredd att dela med sig av den.
Kan vara att jag är förstörd och bortskämd efter att ha blivit (varit) iPod-användare och vant mig med elektronik som är överskådlig och lättanvänd. Kan hända att Clas Ohslons underleverantörer inte lyckades så bra med produktdesignen, men då kunde väl Clas och kompani åtminstone ha bemödat sig om att lotsa användarna genom knappdjungeln i en användbar bruksanvisning?

Må vara att butiken är lättåtkomlig och har låga priser. Jag borde ändå vänja mig av vid att handla där, för det skulle kunna vara värt ett par extra euro att faktiskt få en timer som jag begriper mig på och som passar mina behov.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Lucia på folkhögskola

december 14, 2009

Lucia är något man måste ha respekt för. Sånt hinner man glömma när man inte har gått i seriöst luciatåg sedan man var tio år gammal. Sedan går man och blir folkhögskoleelev, och som sådan kan man göra många nya upptäckter, eller uppdatera de gamla.

Lucia, som sagt. Först kommer man på sig själv med att vilja bli vald, och bara det är ju på sätt och vis en resa tillbaka till lågstadietiden när alla fick rösta och hon som hade längst hår vann. Nu tycks lite annorlunda kriterier gälla, och eftersom vår röstning var så jämn slutade det med lottning. I morse när vi försökte säkra ljusen i luciakronan och samtidigt centrera den fuktade duk som skulle skydda lucians hår från onödiga stearinmassor kände jag mig trots allt mycket nöjd med att bara ha ett enda handhållet ljus att hålla reda på.

Jag har sjungit inför publik i oräkneliga körsammanhang och jag har sjungit solo inför publik ett antal gånger. Likväl finns det få saker som kan mäta sig med ett luciatåg inför två mindre skolor samlade i samma matsal. Exakt varför just luciatåg framkallar en så näst intill förlamande nervositet vet jag inte, men jag vet att jag sjöng med nervöst vibrato och att vi var samfällt uppsluppna när allt var över. All respekt åt Lucia.

Jo, lite vet jag väl ändå. Det är stort det här med lucia när man varit borta från skolvärlden i närmare ett decennium och under alla de åren fruktlöst längtat efter en luciamorgon i mörkervardagen. Att vi var en dag försenade spelade mindre roll, i synnerhet när morgonen grydde med lågt stående sol och vinterns första riktigt bitande minusgrader. Dagen steg verkligen åter ny ur rosig sky, och om en vecka vänder det. Jag kan knappt vänta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Bokfrågornas ABC: B

december 9, 2009

Ännu en bokstav från Lilla O.

Bokstaven B:

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Inte egentligen. Däremot får jag en hel del recensionsexemplar, och så har jag naturligtvis svårt att motstå billiga, intressanta böcker. Köper mycket sällan nytt inbundet till fullpris, och faktiskt ganska sällan pocket till fullpris. Begagnat är mera min melodi, och bokreornas priser tycker jag ofta är i överkant. Biblioteket är platsen dit jag går för att bli hög på boksamlandets glädje, och om boken jag lånat visat sig vara alldeles fantastiskt bra kommer jag antagligen att vilja köpa den också.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Den av alla andra kvinnor så hyllade Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. i mina ögon var den verkligen usel – torftigt språk (detta evinnerliga skrockande!) och en kärleksskildring unknare än unknast. Bortsett från att den ofta gjorde mig arg på grund av sin uselhet lämnade den mig i övrigt kall.

3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

Det är klart att det finns mer och mindre fin litteratur. Vissa böcker är ett måste på kultursidorna, medan andra har betydligt svårare att ta sig in. Sedan finns det ytterligare kategorin böcker som bara kan ta sig in om någon gör en studie av fenomenet. Jämför: Man kan skriva om Margit Sandemos Sagan om Isfolket, men då bara som en studie av fenomenet, och ofta behandlade som en enda klump. Men om Kjell Westö släpper ny roman är det åtminstone här i Svenskfinland självklart att romanen ska recenseras och författaren intervjuas, stort uppslaget. Sedan kan folk som eventuellt väljer att kalla sig ”vanliga läsare” hävda att de struntar blankt i vad som är fin och mindre fin litteratur, men det hindrar inte att vi har en litterär kanon. Och en musikalisk. Och en filmisk, och så vidare.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

Inte direkt. En favorit var dock Boel Westins Tove Jansson – ord, bild, liv – underbar läsning för den som är bekant med åtminstone en del av Tove Janssons skapelser.
Biografier jag brukar klara mig utmärkt utan är de som hör hemma i kategorin ”Sann historia, därmed läsvärd trots språkbrister”.
När det gäller litteratur som blandar fakta och fiktion ser jag ingen egentlig anledning att vara generellt för eller emot. Det går att göra så mycket med den här typen av utgångsläge, det kan bli både fantastiskt och fasansfullt, både motiverat och överdrivet. Under den gångna hösten har jag ju läst Curtis Sittenfelds Presidentens hustru, löst baserad på Laura Bush och hennes liv. Nu kan man förstås göra många olika läsningar av en och samma bok, men jag upplevde inte att det intressanta med boken var (den många gånger ganska luddiga) kopplingen till en känd och omtalad person. Den var intressant för att den var en välskriven skildring av huvudpersonens liv, av hennes självreflektioner och hennes förhållningssätt till det som hände henne.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,