h1

Musik som får mig att le

december 2, 2009

Idag, efter missad håltimme (den användes till hedersamt planerande), passade jag på att använda min rast till en kort men fin promenad i solnedgångsljus och frostkall luft. December kunde gärna få fortsätta lika soligt och kallt som månaden började. På väg ut mot ljuset startade jag iPoden och lät den blanda favoritlåtarna. Det råkade bli It’s Contagious med The Crash som mötte mina öron, och jag log brett och spontant när jag hörde de inledande syntackorden. Ibland önskar jag att jag kunde dansa, och att jag hade tillräckligt lite självmedvetenhet för att göra det bland folk.

Sedan: slapp tröttkväll i grannlägenheten hos brorsan, med chokladsås och youtube-surfande. Hur mycket gammal C64-musik har hjärnan plats för i musikminnet? I och för sig mindes jag inte musiken till cybernoid, men återseendets glädje var stor, mycket stor. Och faktiskt, årtusendet efter att jag spelade cybernoid senast minns jag fortfarande hur fascinerad jag var av både ljud och grafik.
Det här borde inte ha varit möjligt på en C64, men det var det.
(Nu skulle jag kunna skriva något om dagens kultur av att allt kan göras så enkelt på en dator och att man därmed inte behöver anstränga sig för att göra det bra, kontra dåtidens begränsningar… men klockan är för mycket.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

One comment

  1. Jag reagerar likadant på The Crash ”Stay Alive”, har svårt att hålla mig från att dansa på trottoaren om jag råkar höra den då jag är på stan.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: