Archive for 14 december, 2009

h1

Tips från coachen

december 14, 2009

– eller: varför jag borde ha förstånd att sluta handla på Clas Ohlson.

Alla känner till Clas Ohlson, den där svenska butiken som oftast finns centralt belägen och som har ungefär det mesta i teknisk-praktisk väg i sitt sortiment. Det låter så mycket bättre än det fungerar.

Förra helgen hade jag ärende till centrum och tänkte passa på att skaffa en en timer till valfri julbelysning, så att jag utan att slösa energi kan vakna till mysig julbelysning om morgnarna. Travade alltså in på nämnda butik, letade utan resultat, frågade personal och vandrade sedan koncentrerat i rätt riktning medan jag muttrade hyllbeteckningen för mig själv för att memorera den. Hittade ett tvåpack timers, köpte dem, betalade och gick ut.

Sedan pratade jag med brodern, som hade intresse av den andra timern, men som ställde sig frågande till mitt val. Han undrade varför i all världen jag köpt ett tvåpack digitala när Clas Ohlson även har ett trepack analoga. ”För att det var de här jag hittade”, svarade jag, och påminde honom om att på Clas Ohlson finns personalen bara till för att vinka iväg kunderna i ungefärlig riktning, inte för att ge handfasta råd och förevisa produktsortimentet på allvar. Sedan konstaterade jag att jag blivit som min kära mor som vägrar handla på Clas Ohslon eftersom servicen är så obefintlig.

Nåväl. Fingrade lite på timern, men blev inte riktigt klok på den, och konstaterade att man kanske måste ladda upp batteriet först. Fingrade återigen, blev fortfarande inte klok och kom till att jag kanske måste sätta mig ner och inte bara ögna igenom bruksanvisningen utan verkligen studera den noggrant, ett steg åt gången. Vilket jag gjorde, under simultant petande på timern. Tio minuter, och jag har fortfarande inte lyckats komma längre än till att ställa in klockan korrekt. Har gjort vissa försök att ställa in när timern ska sättas igång och när den ska stängas av, och potentiellt kan jag ha lyckats ställa in en igångsättningstid. Dock inte avstängningsdito.

Ringde brodern för att kolla om han begrep sig på förpackningens andra timer, som han tog med sig hem. ”Nä, men J har köpt en likadan och han bannades över hur svåranvänd den var”. Och så undrade han än en gång varför jag köpt de digitala.

Underbart. Undrar om jag får byta in mitt tvåpack med motiveringen att de är för svåra att ställa in? Eller tror ni att personalen ger mig lite handledning utöver den snåriga och opedagogiska bruksanvisningen? Det tror inte jag. Jag har trots allt större tilltro till att J kanske slutligen kom på gåtans lösning, och att han är beredd att dela med sig av den.
Kan vara att jag är förstörd och bortskämd efter att ha blivit (varit) iPod-användare och vant mig med elektronik som är överskådlig och lättanvänd. Kan hända att Clas Ohslons underleverantörer inte lyckades så bra med produktdesignen, men då kunde väl Clas och kompani åtminstone ha bemödat sig om att lotsa användarna genom knappdjungeln i en användbar bruksanvisning?

Må vara att butiken är lättåtkomlig och har låga priser. Jag borde ändå vänja mig av vid att handla där, för det skulle kunna vara värt ett par extra euro att faktiskt få en timer som jag begriper mig på och som passar mina behov.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Lucia på folkhögskola

december 14, 2009

Lucia är något man måste ha respekt för. Sånt hinner man glömma när man inte har gått i seriöst luciatåg sedan man var tio år gammal. Sedan går man och blir folkhögskoleelev, och som sådan kan man göra många nya upptäckter, eller uppdatera de gamla.

Lucia, som sagt. Först kommer man på sig själv med att vilja bli vald, och bara det är ju på sätt och vis en resa tillbaka till lågstadietiden när alla fick rösta och hon som hade längst hår vann. Nu tycks lite annorlunda kriterier gälla, och eftersom vår röstning var så jämn slutade det med lottning. I morse när vi försökte säkra ljusen i luciakronan och samtidigt centrera den fuktade duk som skulle skydda lucians hår från onödiga stearinmassor kände jag mig trots allt mycket nöjd med att bara ha ett enda handhållet ljus att hålla reda på.

Jag har sjungit inför publik i oräkneliga körsammanhang och jag har sjungit solo inför publik ett antal gånger. Likväl finns det få saker som kan mäta sig med ett luciatåg inför två mindre skolor samlade i samma matsal. Exakt varför just luciatåg framkallar en så näst intill förlamande nervositet vet jag inte, men jag vet att jag sjöng med nervöst vibrato och att vi var samfällt uppsluppna när allt var över. All respekt åt Lucia.

Jo, lite vet jag väl ändå. Det är stort det här med lucia när man varit borta från skolvärlden i närmare ett decennium och under alla de åren fruktlöst längtat efter en luciamorgon i mörkervardagen. Att vi var en dag försenade spelade mindre roll, i synnerhet när morgonen grydde med lågt stående sol och vinterns första riktigt bitande minusgrader. Dagen steg verkligen åter ny ur rosig sky, och om en vecka vänder det. Jag kan knappt vänta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,