Archive for 6 januari, 2010

h1

Bokfrågornas ABC: C

januari 6, 2010

Dags för bokstaven C. Lilla O varnade för att bokstaven kändes svår och att frågorna därmed blev krystade. I det här fallet kan krystade frågor vara rätt underhållande, men knepiga, det var de.

1. Hur skulle du definiera chick-lit? Vad är ditt förhållande till genren?

Böcker med kvinnliga huvudpersoner mellan 25 och 35 som ägnar ohälsosamt mycket tid och energi åt matnojor, shopping och märkliga relationer. Ett utmärkande drag för de här böckerna är dessutom att kvinnorna förväntas vara roliga på det där våpigt fåniga sättet. (Sa jag att jag ofta blir väldigt frustrerad på böcker ur den här genren?)

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig ceremoni.

Stolthet och fördom, där hela handlingen kretsar kring att bli gift, att bli gift i rättan tid och att bli gift med rätt man. Men åh, en så fin roman det blev av alla irrvägar kring bröllopsceremonierna!

3. Förra veckan delades den spanskspråkiga världens mest prestigefulla litteraturpris Cervantespriset ut. Cervantes skrev om antihjälten Don Quijote. Vem är litteraturens största anti-hjälte enligt dig?

Största och största… Jag har inte direkt aktivt listat och memorerat anti-hjältar jag läst om, men för att ta två helt olika: Bridget Jones och Alfons Åbergs pappa. Bridget för att jag så ofta skämdes ögonen ur mig och ville be henne att ta sig samman när jag läste om henne. Pappa Åberg för att han är lite stillsamt hemmabrun och väldigt långt från de traditionella (och ofta väldigt osynliga) papporna i lite äldre barnlitteratur. Idag vill jag tro att det ser lite annorlunda ut. Åtminstone lite.

4. Dela med dig av ett citat som på något sätt anknyter till böcker och författare!

Att läsa var det som hade gjort mig till mig själv, det hade gett mig nyfikenhetens och medkänslans gåvor, en medvetenhet om världen som en besynnerlig och livfull och motsägelsefull plats, och det hade gjort att jag inte var rädd för dess besynnerlighet och dess livfullhet och dess motsägelser.

(Curtis Sittenfeld: Presidentens hustru, s. 330)

bokutmaningar, Bokfrågornas ABC, Bridget Jones, chick-lit, Alfons Åberg, antihjältar, läsning, Curtis Sittenfeld, Presidentens hustru

h1

2009 i toner

januari 6, 2010

2009 var året när jag upptäckte Spotify, och via Spotify upptäckte jag också sju av de artister som finns med på årslistan här nedanför. Allt med början under vårvintern när jag skaffade ett Spotify-konto och letade upp Edith Söderström som jag hört talas om. Spotify visade sig också vara en utmärkt källa till upptäckande av nytt material från gamla favoriter – både Regina Spektor och Marit Bergman släppte nya album 2009, och båda dessa album hittade jag via Spotify. (Sedan köpte jag skivorna för dyra pengar för att få versionerna med bonusspår som jag lärt mig älska via Spotify.)

Allt fanns och finns naturligtvis inte på Spotify. Sofie Björkgren-Näses skiva inhandlades på releasekonserten och gick sedan varm veckorna efteråt. Även om releasekonserten inföll redan under det första kvartalet visste jag redan då att mysigare konsert än så här kommer jag inte att uppleva i år. Annat minnesvärt i musikväg som inte finns på Spotify är förstås Jonna Wikblads EP vars blotta existens gjorde mig lycklig – äntligen All I Fear på skiva!

Som en liten extra bonus har jag satt ihop en spellista på Spotify. Här hittar man den, och den består i första hand av musik som är representativ för årssammanfattningen, med lite tillskott av andra låtar som var väldigt aktuella för mig personligen under 2009, oavsett inspelnings- och utgivningsår.

Enligt last.fm var det dessa artister jag lyssnade mest på under 2009:

1 Regina Spektor (474)

Fina Regina gav ut Far när halva 2009 redan hade gått. Ändå blev Far mitt mest spelade album under året, och Genius Next Door seglade upp som mest spelade låt någonsin (eller ja, i alla fall sedan jag började använda last.fm 2005). Ett minst lika bra album som Begin to Hope, om inte bättre.

2 Anna Ternheim (413)

Anna Ternheim som brukar ligga i topp år efter år blev omkörd av Regina Spektor. Trots att jag under det senaste året varit såld på den stilla pianovalsen i slutet av More Words of Love/Vals

3 Marit Bergman (382)

Marit Bergman var en annan favorit sedan tidigare som släppte nytt album, The Tear Collector. Mycket långt var hon och Regina Spektor ett soundtrack till sommaren 2009. I jämförelse med Far är ändå The Tear Collector ett ojämnare album som gjorde sig förtjänt av mera aktiv sortering vid lyssnandet.

4 Amanda Jenssen (349)

Nytt fynd! Vem hade trott att en topplacering från Idol kunde låta så här bra? Debuten Killing My Darlings och i synnerhet Greetings from Space spelades om och om igen under den sena sommaren och tidiga hösten. I höstas kom uppföljaren Happyland som låter lovande men som jag inte har utforskat färdigt än, men Autopilot har redan hunnit bli en tidig favorit.

5 Wolfgang Amadeus Mozart (260)

Mozart tenderar att bli min tröstemusik, min orka-lite-till när vintermörkret får mig som skörast. Lämpligt nog såg jag Amadeus någon vecka innan jag drabbades av novembers febertopp, och soundtracket blev perfekt musik att lyssna till medan jag varvade läsning och halvsovande under feberfilten.

6 Lily Allen (251)

Lily Allens existens har jag känt till ett bra tag, men hennes musik upptäckte jag på allvar under den gångna sommaren. Kaxigt rolig, och tydligen spelades den tillräckligt mycket för en sjätteplacering.

7 Coldplay (244)

En gammal favorit. Det myckna lyssnandet i år har i första hand handlat om Prospekt’s March-ep:n, där bland annat fascinerande Postcards from Far Away (fascinerande därför att den inte alls låter som man väntar sig av en Coldplay-låt, men mycket vackert) finns med.

8 Sia (231)

Smygupptäckt 2008, men då bara Breathe Me som fanns med på soundtrack nummer två till Six Feet Under (ett soundtrack som för övrigt är lika fantastiskt bra som serien). 2009 lyssnade jag desto mera på hennes album Some People Have REAL Problems, Colour the Small One och Lady Croissant.

8 Snow Patrol (231)

Halvupptäckta 2009 – jag har lyssnat mycket sporadiskt på dem under de senaste åren, men via Chasing Cars som spelades medan jag var serveringshjälp på ett bröllop i juli (och som sedan vägrade flytta ur mitt huvud) upptäckte jag dem på allvar.

10 Edith Söderström (223)

Edith Söderström är för mig vitljusa vårvinterdagar med Railroad Tycoon-spelande och den första sammanhängande dagledigheten efter vad som kändes som evigheter av jobbande. Frihet och vårvintersol över snön därute.

11 Maria Mena (219)

Brodern försökte spela Mena för mig utan resultat förra julhelgen – men sådär lagom i april någongång förstod jag vad han menade. Nu är hon lite undanskuffad i väntan på bättre tider igen, eftersom hennes musik kom att höra väldigt mycket ihop med minnen som inte är enbart vackra.

12 Yann Tiersen (211)

I år har det inte varit Amélie-soundtracket som har gått varmt, utan i stället musiken till fina tyska filmen Good Bye Lenin!. Likheterna mellan de här båda soundtracken av Yann Tiersen är slående, men än har jag inte lyssnat sönder någondera.

13 Radiohead (190)

Radiohead har hängt med sedan jag bodde med A i Åbo för flera år sedan och hon plockade ut skivor som jag bara måste lyssna på. Radiohead hör till kategorin musik jag uppenbarligen lyssnar mer på än vad jag är riktigt medveten om, för deras placering överraskar mig lite.

14 Sofie Björkgren-Näse (188)

Fina Soffa som släppte How’s the Heart och höll årets mysigaste releasekonsert. Skivköp var ett måste, och speciellt You on My Wing och Tigers and Flies blev storfavoriter.

15 Laleh (173)

Upptäckte Me and Simon i början av hösten och under en tid kunde jag knappt lyssna på något annat.

16 Hello Saferide (171)

More Modern Short Stories from Hello Saferide. Behöver jag säga mer? Jo, kanske, för alla läsare har väl inte sett HS-ljuset än. Fantastiska texter att absorberas av, och på nya skivan är även musiken en fullträff. I Wonder Who Is Like This One gick rätt in i hjärtat på första textraderna, och Middle Class har aldrig slutat vara en fantastisk låt för energiska promenader.

17 Madeleine Peyroux (155)

Jazzinspirerad sång, skön sådan. Men liksom med Radiohead – inte trodde jag att jag lyssnat mycket. Dessutom vet jag i princip ingenting om Madeleine Peyroux, bara att jag upptäckte henne av en slump via en spontanlånad cd från något av Åbos bibliotek för flera år sedan.

18 Melissa Horn (153)

Ännu ett nytt fynd. Hittade henne på Spotify när jag letade efter Lars Winnerbäck-låtar, eftersom hon sjunger duett med Winnerbäck på Som jag hade dig förut. Fast Melissa Horn är minst lika bra på egen hand också, kunde jag konstatera. Fint visdoftande pop.

19 Hellsongs (146)

En av mina stora musikaliska svagheter är covers som låter märkbart annorlunda än originalet. Svenska Hellsongs tar hårdrocks- och heavyklassiker som We’re Not Gonna Take It och Thunderstruck och gör om dem till svängiga akustiska versioner. Mycket intressant, ännu mera vackert.

20 The Beatles (145)

Om last.fm hade funnits när jag började lyssna på Beatles hade jag antagligen kunnat konstatera att Beatles finns med på min personliga 20-i-topp för sextonde året i rad.
I år har jag lyssnat lite extra på Abbey Road, inför jubileumskonserten på Ritz i höstas. En fantastiskt bra konsert var det, och Abbey Road har ju alltid varit ett fantastiskt bra album.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,