Archive for 7 mars, 2010

h1

Allting har en ända

mars 7, 2010

Det är inte bra att skämma bort mig med plötsliga veckor av ledighet. Nu tar mitt sportlov slut, och jag känner inte alls för att anpassa mig inför tidig uppstigning imorgon bitti. Känner över huvud taget inte alls för att lämna sportlovstillvaron.
Sportlov och sportlov, för övrigt – jag kan inte direkt påstå att jag har sportat, såvida inte forcerande av snödrivor mellan knä- och lårdjup håller på att kvala in som ny OS-gren.
Egentligen har det varit ett projektlov, som jag har ägnat åt saker som inte riktigt hinns med under vanliga veckor. Även om det fortfarande finns punkter på mentala att-göra-listan som inte har prickats av har jag ändå gjort det viktigaste – träffat de människor jag helst av allt ville träffa, skrivit de mest akuta texterna, gått på loppis och genomfört storstädning. Dessutom har jag hunnit ha sovmorgnar, bli förkyld, forcera snöstorm av episka mått och helt enkelt vara ledig.
Skulle ledigt kunna fylla en vecka till med samma sorts innehåll, men nu väntar i stället en vecka med så mycket program utöver skolvardagen att jag konstaterat att det där med födelsedagsfirande sparar jag till nästa år.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Kultur som de vuxnas lekande

mars 7, 2010

Läser just nu den fascinerande Varför jag känner som du känner av Joachim Bauer, en populärvetenskaplig bok om spegelneuronerna i hjärnan. Dessa spegelneuroner gör det möjligt för oss att läsa av andra människors ansiktsuttryck, leva oss in i andras känslor och känna empati. Fungera socialt, helt enkelt. Befinner mig just nu i kapitlet om hur barn lär sig att använda spegelneuronerna genom att leka, och hittar följande passage som får mig engagerad:

Det är inte bara för barnet som leken, definierad som en möjlighet att öva sig i att handla och känna i kombination med att inta olika roller, är betydelsefull. Även vuxna behöver forum där de kan pröva och reflektera över uppfattningar, handlingsstilar och känslor. Teatern är ett sådant forum. ”Teatern”, skriver kulturskribenten Elisabeth Kiderlen, ”ägnar sig hela tiden åt att granska livskoncept. Teatern är ett möjligheternas rum, en försöksanstalt. Här kan allt hända, även misslyckanden. Teater är levande försökshandlingar”.

Teater, ja, men egentligen kultur i stort. Kanske är det här ett av de viktigaste skälen till att vi människor behöver kulturupplevelser – för att de hjälper oss att förstå oss själva och människorna omkring oss, även om vi kanske inte brukar reflektera över att vi trimmar funktionen hos våra spegelneuroner medan vi ägnar oss åt teater, litteratur eller film.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,