Archive for mars, 2010

h1

Dagboksläsning

mars 14, 2010

Mars månad 2010 verkar inte vara någon vidare läsmånad om man fokuserar på utlästa böcker. Däremot läste jag en alldeles lysande passage i min egen dagbok från gårdagens datum i fjol. Mitt läsande av gamla dagboksanteckningar brukar vara en salig blandning av högt och lågt, sömniga skriverier från sena tider, redogörelser för viktiga händelser, bearbetningar av olika känslostormar, eftertänksamheter och rena terapiskrivandet. Och så kommer den där anteckningen, gjord under ett besök hos morfar och redan bortglömd tills jag återfann den ett år senare. Kanske var det inte så konstigt att den blev välformulerad och insiktsfull där jag satt, i säng ovanligt tidigt och i en period av mitt liv när jag var ledig efter en längre tids onödigt stressande jobb.

Någon sorts tröst är det, att hitta de där pärlorna bland sina egna dagbokstexter. Att bli påmind om varför pappersdagboken är så bra – inte bara för att häva ur sig insynsfritt i, men för att avsaknaden av censur kan göra att jag i vissa stunder verkligen kan sätta fingret på saker och ting på ett sätt som inte alltid lyckas i en avvägd text som ska kunna läsas av vem som helst.
En lysande punkt av värme ger texten också för att mitt läsande i övrigt är så sporadiskt den här månaden, och för att jag famlar efter klara och entydiga och framför allt beständiga insikter just nu. Deras tid har varit, och den lär komma igen. En dag ska jag ringa in och förstå även det här.

Ibland har bloggandet gnagt sin in på pappersdagboken, och allt har redan känts färdigformulerat när jag har kommit i närheten av sidorna som väntar på min hand och min penna. Just nu är inte en sådan period, inte när det händer för mycket inom mig som är min ensak, inte när så mycket av det som händer i livet i övrigt plötsligt inte känns som något jag vill formulera för andras ögon.

Jag har svårt att vara kategorisk och principfast, tycker att både jag och livet är mera mångfacetterat än så. Ändå funderar jag än en gång på att låta den här bloggen bli allt mera litteratur- och kulturblogg igen. Litteraturen kan jag förhålla mig till inför andras ögon. Det övriga – inte alltid.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Bästa beslutet

mars 12, 2010

Det bästa man kan göra en fredag kväll när livet inte går enligt manus och man inte riktigt vet hur man ska hantera sig själv – det är att fatta ett spontant beslut att gå på konsert med Lina Teir. 45 minuter före konserten läser jag om den, och hittar plötsligt ett mål med kvällen. Bästa beslutet på hela veckan – för Lina Teir höll publiken i ett järngrepp med sina varmt humoristiska och självutlämnande berättelser och sånger. På Myspace låter hon inte lika bra som i verkligheten, men texterna är fortfarande mitt i prick. Svenskfinland har fått en egen motsvarighet till Annika Norlin (som brukar gå under artistnamnen Säkert! och Hello Saferide).
Det är så skönt med någon som vågar säga hur det är fast det sitter främlingar i publiken. Sedan går man hem och känner sig märkligt upplyft, för det är minsann inte bara jag som brukar bygga enorma luftslott på ingen tid alls.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

En tågtid att fasa för

mars 8, 2010

Imorgon ska jag nöta hufvudstadens gator och med egna ögon se hur snökaotiskt det kan tänkas vara där söderöver. Eftersom Helsingfors är så avsides beläget och eftersom det är så mycket som ska hinnas med under min dagsvisit är jag dessvärre nödd och tvungen att ta 06.22-tåget imorgon bitti, vilket helt klart är ett orosmoment. I synnerhet efter att jag i morse återigen stiftade bekantskap med den person som jag är allt för tidigt om morgnarna, henne som jag inte alls har behövt träffa de senaste nio dagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Allting har en ända

mars 7, 2010

Det är inte bra att skämma bort mig med plötsliga veckor av ledighet. Nu tar mitt sportlov slut, och jag känner inte alls för att anpassa mig inför tidig uppstigning imorgon bitti. Känner över huvud taget inte alls för att lämna sportlovstillvaron.
Sportlov och sportlov, för övrigt – jag kan inte direkt påstå att jag har sportat, såvida inte forcerande av snödrivor mellan knä- och lårdjup håller på att kvala in som ny OS-gren.
Egentligen har det varit ett projektlov, som jag har ägnat åt saker som inte riktigt hinns med under vanliga veckor. Även om det fortfarande finns punkter på mentala att-göra-listan som inte har prickats av har jag ändå gjort det viktigaste – träffat de människor jag helst av allt ville träffa, skrivit de mest akuta texterna, gått på loppis och genomfört storstädning. Dessutom har jag hunnit ha sovmorgnar, bli förkyld, forcera snöstorm av episka mått och helt enkelt vara ledig.
Skulle ledigt kunna fylla en vecka till med samma sorts innehåll, men nu väntar i stället en vecka med så mycket program utöver skolvardagen att jag konstaterat att det där med födelsedagsfirande sparar jag till nästa år.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Kultur som de vuxnas lekande

mars 7, 2010

Läser just nu den fascinerande Varför jag känner som du känner av Joachim Bauer, en populärvetenskaplig bok om spegelneuronerna i hjärnan. Dessa spegelneuroner gör det möjligt för oss att läsa av andra människors ansiktsuttryck, leva oss in i andras känslor och känna empati. Fungera socialt, helt enkelt. Befinner mig just nu i kapitlet om hur barn lär sig att använda spegelneuronerna genom att leka, och hittar följande passage som får mig engagerad:

Det är inte bara för barnet som leken, definierad som en möjlighet att öva sig i att handla och känna i kombination med att inta olika roller, är betydelsefull. Även vuxna behöver forum där de kan pröva och reflektera över uppfattningar, handlingsstilar och känslor. Teatern är ett sådant forum. ”Teatern”, skriver kulturskribenten Elisabeth Kiderlen, ”ägnar sig hela tiden åt att granska livskoncept. Teatern är ett möjligheternas rum, en försöksanstalt. Här kan allt hända, även misslyckanden. Teater är levande försökshandlingar”.

Teater, ja, men egentligen kultur i stort. Kanske är det här ett av de viktigaste skälen till att vi människor behöver kulturupplevelser – för att de hjälper oss att förstå oss själva och människorna omkring oss, även om vi kanske inte brukar reflektera över att vi trimmar funktionen hos våra spegelneuroner medan vi ägnar oss åt teater, litteratur eller film.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

h1

Bokfrågornas ABC: I

mars 4, 2010

Från Lilla O.

Förra veckan handlade det om en huvudperson du tycker om, nu undrar jag vilken person i böckernas värld som du identifierar dig med mest?

Jag tänker faktiskt svara samma sak som på frågan om huvudpersonen: Cordelia Kenn. Hennes ständiga funderingar, hennes kärlek till litteraturen, språket och musiken, hennes skrivande. Det är lite sorgligt att hon inte finns på riktigt, för jag hade väldigt gärna varit hennes vän. Cordelia Kenn måste vara någon sorts platonisk litterär förälskelse…

Internatskolor är populära att skriva om. Berätta om en bok som utspelar sig på en sådan.
Just nu lyssnar jag faktiskt på Lev Grossmans The Magicians, väldigt mycket ”Harry Potter för vuxna” – tänk amerikansk trollkarlsskola på collegenivå, med ingredienser som cigaretter, sex och alkohol.
Annars grundlades ju min förkärlek för internatskolor som litterär skådeplats med Enid Blytons böcker om S:t Clare (en rolig detalj är att jag även läser Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet av Eva Rice just nu, och jag log brett och igenkännande när huvudpersonen säger åt sin intenatskolelängtande väninna att hon bara har läst för mycket Enid Blyton…). Curtis Sittenfelds I en klass för sig är en av mina favoritromaner – naturligtvis inte bara för att den utspelar sig på en internatskola, men det skadar ju inte…

Berätta om en bok som handlar om identitet och sökande efter detsamma!

Alla ungdomsböcker, mer eller mindre. I Johanna Lindbäcks senaste, Tänk om det där är jag?, blir temat ännu tydligare i och med att Agnes dessutom flyttar till en ny stad och har gett sig själv i uppdrag att inte bli tjejen som är utanför en gång till. Dags att bli social och populär och vara med på allt, ungefär. Träffande skildrat, och inte bara för tonåringar – alla befinner vi oss mer eller mindre ofta i situationer där vi granskar oss själva och försöker måla upp en bild av oss själva mer i färg med omgivningen. Agnes har faktiskt en hel del gemensamt med Sittenfelds självanalyserande huvudpersoner.

Vilka bokrelaterade sidor på internet besöker du oftast?
En hög bokbloggar (som jag förvisso läser via rss-flöde) och lokala bibliotekets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

It runs in the family

mars 1, 2010

I helgen får jag sova under ett duntäcke, vilket är mysigt ungefär den första timmen, tills jag lär mig att jag släktas på mor min när det gäller duntäcken. Mitt i natten bäddar jag om i mamma-stil med påslakanet över mig och duntäcket placerat ovanpå, inledningsvis bara över fötterna. Duntäcken är uppenbarligen tillverkade för mindre varmblodiga personer än jag och min mamma.

Familjen har i sin tur förärats en festinbjudan med klädkod utskriven. Jag delger brodern nyheten om både inbjudan och klädkod. Spontant konstaterar vi på varsin sida av msn att klädkoden och sammanhanget inspirerar lite att bli punkare för en dag eller på annat sätt klä sig särdeles opassande. Ack, dessa upproriska impulser i familjen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

sportlovshelg

mars 1, 2010

Sportlov – en hel vecka ledigt alldeles plötsligt och hur underbart som helst. Tjuvstartade det hela med att ta buss söderöver i lördags och tillbringade helgen med människor jag är mer eller mindre släkt med, precis som mina sportlov brukade se ut under nästan hela grundskoletiden.
Min mormor och jag såg varandra eftertänksamt i ögonen, och jag undrar om hon kände igen mig. Hörde mångsidigare fågelsång än jag hört hittills i år, i en lördagseftermiddag våt av dimma och droppande träd. Har en klipptid att passa mitt i natten, men hinner innan dess se hur Niesby City ser ut en lördag kväll när blötsnön faller tung och kladdig. Prickade in första pizzeriabesöket i Närpes och sov i ett hus som Runeberg lär ha besökt.

Det är kanske inte konstigt att det kändes väldigt mycket vardag att vakna i min egen lägenhet i förmiddags, trots sportlovet och sovmorgonen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,