Archive for april, 2010

h1

Bokfrågornas ABC: L

april 30, 2010

L som i listor och ledamöter. Från Lilla O, som vanligt.

Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?

Jag började anteckna utlästa böcker i ett häfte i maj 1998, och har fortsatt sedan dess. För tillfället använder jag fina Booknotes, som dessutom har avdelningar för böcker man vill läsa och för böcker man har lånat ut. Dessutom är jag med på bok.nu och boktipset.se där jag betygsätter och till viss del kommenterar böcker jag har läst. De här båda sidorna är roliga komplement, men innehåller inte alla titlar jag läst, så än så länge är Booknotes den mest pålitliga.

Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?

Tycker väldigt mycket om, läser periodvis, men sällan hela diktsamlingar. Speciellt mycket tycker jag om Edith Södergran, men allra helst läser jag egentligen antologier. Enskilda diktfavoriter har jag ungefär hur många som helst.
Jag tycker om lyrikens koncentrat, att så mycket kan sägas med så få ord och att lyriken helt och hållet saknar utfyllnad. Sedan tycker jag också om att ordens klang och ljud betyder så mycket, att orden smakar och lyser på ett helt annat sätt än i övrig skönlitteratur.

Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?

Selma Lagerlöf är förstås favoriten framom andra.

Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.

Jag saknar i allmänhet det tålamod som riktigt långsamma böcker kräver. Jón Kalman Stefanssons Sommarljus, men sen kommer natten hör till den sällsynta sortens böcker som jag frivilligt läst långsamt för att inte överväldigas.
En annan kategori långsamhetsböcker är de där som ligger i en halv evighet i högen bredvid huvudkudden. Den av många så prisade Berättelsen om Pi av Yann Martel har återfunnits i den högen de senaste 22 månaderna, och har därmed bibehållit samma position i högen under tre flyttar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser
h1

Höstdag i april

april 29, 2010

Regnet och gråvädret därute får det att kännas lite som november, vilket egentligen går väldigt bra ihop med min förkylda sinnesstämning. Den kom nu, den där förkylningen som jag brukar ha i slutet av april, när jag välkomnat våren i för lite kläder. Samma sak nästan varenda år – kanske är det en nödvändighet för att klara av våren?
Något simmande och plaskande vid Tropiclandia med halva skolan blir det sannerligen inte för min del idag. I stället tror jag att jag ska boa in mig under en filt med varmt te så småningom. Till dess slåss jag med iMovie och tar mig från Förtvivlan till Fullkomlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Bokfrågornas ABC: K

april 28, 2010

Bokstaven K, från lilla O.

1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om.

Kan inte låta bli att ta det par som jag ideligen lägger ut texten om. Paret hittas i favoriten Jerusalem av Selma Lagerlöf, och det här är alltså en spoilervarning för den som planerar att läsa boken och inte vill veta hur det går.
Ingmar och Barbro, det här otippade, arrangerade paret. Om och om igen återkommer jag till dem, hur de mot sin vilja gifter sig med varandra, hur de går omkring och plågas av skuld på var sitt håll, plågas av att situationen är vad den är och av att de inte har förmågan att vara vad de borde vara. Och sedan: Att det blir ett kärlekspar av dem trots allt. Att Ingmar ges en chans att välja om, och att han väljer Barbro framom Gertrud. Att han förstår att vad han en gång ville, det vill han inte längre. Det här är banne mig en av de vackraste kärleksskildringar jag har läst. Kanske för att den är både obändig och trösterik? Kanske för att den är en berättelse om saker som blev så fel och som ändå med tiden omvandlas till något som är rätt.

2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.

Vibeke Olssons Molnfri bombnatt skulle jag kunna nämna än en gång, för att den för mig är den ultimata skildringen av Tyskland under andra världskriget med alla dessa frågor om skuld, val och ansvar. Men för att variera mig lite (jag inser ju att dessa ABC-utmaningar för min del har kommit att handla om ett fåtal titlar som återkommer väldigt ofta) kan jag i stället skriva om en annan favorit sedan lång tid tillbaka – Elizabeth Jane Howards Cazalet-krönika. De fyra böckerna utspelar sig under åren före, under och efter andra världskriget. Howard beskriver en engelsk storfamilj i övre medelklassen som på olika sätt förhåller isg till kriget som rullar in över dem – eller snarare bortom dem, eftersom familjemedlemmarna tillbringar en stor del på lantstället Home Place, tämligen skyddade från bombningarna. Och ändå finns kriget förstås hela tiden med – familjemedlemmar som saknas och dör, ett uppväxande släkte som fastnar i någon sorts limbo i väntan på att livet ska kunna börja, och sedan, när freden äntligen kommer inte riktigt vet vad de ska göra av sig själva. Mest utrymme tar egentligen de tre kusinerna Louise, Polly och Clare, som påstås vara skildringar av författarinnan själv i yngre år. Jag har De ljusa åren och I krigets skugga, seriens två första böcker, i bokhyllan och det finns alltid ett mer eller mindre latent sug efter att stiga in i familjen Cazalet och deras värld än en gång.

3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.

Snöleopardens år av Anita Eklund Lykull, en enda lång brevväxling mellan två tonårstjejer. Det börjar vara många år sedan jag läste den, och kanske minns jag den som bättre än vad den egentligen är. Eklund Lykull var i alla fall en författare som följde mig under åren mellan 12 och 22, en författare vars böcker jag slukade under stor njutning.

4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?

Kåserier förstår jag mig inte på. Det låter kanske som om jag saknar humor, men jag tror att det handlar mera om att många av de där sakerna som ska vara så väldigt roliga (komedier i filmform är ett annat exempel) försöker lite för mycket. Jag skrattar oftare åt annat, den där lite torra humorn. Eller för den delen, riktigt fåniga insideskämt i rätt sällskap. Men kåserier tycker jag faktiskt mest är tråkiga.
Krönikor (eller kolumner som vi ofta säger på den här sidan vattnet) gillar jag däremot. Allt är inte bra, men ofta glimtar det till. Patrik Hagman och Hanna S Backman tillhör kolumnisterna i Vasabladet, och jag blir alltid lite extra glad av att se deras porträtt på debattsidan och veta vad som väntar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

h1

Nästa: Hänryckning

april 27, 2010

Eller: saker som gör en snöig aprileftermiddag betydligt trevligare.
Via 365-saker-bloggen hittade jag Kungliga Operans något så alldeles underbara Känsloplanerare. En sida som ser ut som Stockholms tunnelbanenät, där stationernas namn är utbytta mot känslor. Här kan man skriva in vilka känslor man vill färdas mellan, och bege sig ut på en musikalisk resa. Opera- och balettmusiken får sällskap av den där typiska tunnelbanerösten som ropar ut nästa station. Jag är salig. Musik och rälstrafik. Nästa: Eufori.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

påsmat igen

april 26, 2010

Vad hjälper det en människa att hon listat tolv seriösa maträtter som man kan laga när hon ändå lägger all tid och inspiration på att läsa, skriva och redigera foton så att kvällsmaten trots allt får bestå av halvfabrikat?

Det är lite skrämmande, det här. I synnerhet med tanke på att när folkhögskoletillvaron är slut är det än en gång på mitt eget ansvar att få till två hyfsat näringsriktiga och varierade varma mål mat om dagen. Och de där tolv listade maträtterna kunde gärna få vara betydligt fler, men uppenbarligen går min kreativitet åt till helt andra saker just nu. Snabblagade, proteinrika vegetariska recept, någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Written on the body*

april 19, 2010

Någon gång efter tonåren blev jag för vuxen för tatueringar, för medveten om det oåterkalleliga – och lika medveten om min egen föränderlighet. Sedan hittade jag den här, på en blogg med litterära tatueringar, och kände att en sån där skulle jag nästan kunna ha, jag också.
Tills jag inser att för mig är världen så full av vackra ord och fantastiska formuleringar att jag skulle kunna impregnera mig svart med nålens hjälp utan att få med allt bra.

*Nej, jag har inte läst Wintersons bok. Än.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Match made in heaven?

april 15, 2010

Ni förstår ju att man måste vara med och tävla om den här ungdomsboken när den har lånat sin titel ur en Säkert!-låt. Det är faktiskt så fascinerande att jag skulle ha bloggat om det oavsett om jag hade varit med i utlottningen av boken samt matchande tygkasse eller inte.
Boken har en egen trailer också, där man kan höra Säkert! sjunga. Charmerande, var ordet. Det får mig nästan att önska att böcker kom med tillhörande soundtrack (typ som en spellista på Spotify) även om det där med läsning och musiklyssnande inte alltid passar så bra ihop i mitt huvud där musiken får så stor plats på bekostnad av allt annat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,