Archive for april, 2010

h1

Bryggan kan inte vänta

april 14, 2010

Helena på Bokhora har inlett utomhusläsningen, och för egen del inledde jag bryggläsarsäsongen i eftermiddags. Nu skulle jag gärna säga att jag läste ut Anna Sams En snabbköpskassörskas bekännelser sittandes i solen på bryggan, men på grund av lite andra tider som behövde passas läste jag de sista tio sidorna inomhus. Annars hade jag faktiskt kunnat uthärda tio sidor till, även om man kan konstatera att man antagligen måste vara nordbo för att sätta sig på bryggan och läsa innan isen har gått, för vädret invid ett fortsättningsvis ganska fruset hav kan inte direkt beskrivas som varmt. Men ändå – våren är här, solen har återvänt och man kan läsa på bryggan igen!

Eventuellt hade jag kunnat välja en något mera minnesvärd bok än En snabbköpskassörskas bekännelser för denna årets första bryggläsning. Anna Sams skrift är nämligen en av de böcker som påminner mig om att jag borde bli bättre på att göra det där medvetna valet att inte läsa ut en bok. Det lät ju bra det här med att Anna Sam beskrev platsen bakom rullbandet som ”den bästa utsiktsplatsen för att studera mänsklig galenskap”, likaså att boken jämförts med Amélie från Montmartre, men i verkligheten blev det tämligen ointressant. Det ska vara småskojigt, men jag tycker att det är svårt att undkomma bitterheten. Dessutom har jag svårt för tonen i språket, men här misstänker jag att det kanske är franskan som inte mådde så bra av att översättas. Sensmoral: Bara för att en bok säljer i 100.000 exemplar och är under översättning till flera andra länder behöver det inte betyda att den är läsvärd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Det känns inte som tisdag

april 13, 2010

Sen tisdag eftermiddag, och de senaste dagarnas disk har äntligen hittat en lucka i tidsschemat där den kunde klaras av.
Det slår mig att det här egentligen inte alls känns som en tisdag eftermiddag. Känslan som överväldigar mig när jag går hem efter dagens sista lektion, suger i mig vårsolen och ser fram emot potentiellt Trivial Pursuit-spelande är: Fredag, du efterlängtade!
Det är vårsolen och den lätthet som kommer hand i hand med ett öppet fönster för att släppa in vårens ljud och dofter, och det är lugnet som börjar lägga sig efter de senaste dagarnas jonglerande av olika jobbuppdrag och någon sorts skolgång. Dessutom fyller InDesign-upptäckandet mig fortfarande med smått euforisk förväntan. Lämpligt nog väntar en liten sovmorgon imorgon bitti, så mötet med vardagen ser ut att kunna mjukna lite.

Veckodagar, även de är relativa. I synnerhet i en tillvaro som allt mera börjar präglas av frilanslivets villkor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Ikas ordbok 7

april 12, 2010

Rutin. Det där som man aldrig saknar så förtvivlat som när man försöker skaffa sig densamma.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Nattprat om Nick och Norah

april 10, 2010

Kommer hem från födelsedagsfirande där alla bryter upp mer eller mindre samtidigt för att bege sig hemåt och inta nattsömn. Bara jag då, som inte kan vara som folk utan sätter mig med en tekopp framför datorn när jag kommer hem. De senaste dagarnas dimma är tillbaka, virvlar i sjok under gatlyktorna när jag cyklar hem, och den fuktiga nattluften är uppiggande.

I stället för att sova kan jag alltså berätta att jag inte alls läste så mycket under påskhelgen som jag hade föreställt mig (precis så som det brukar vara, alltså). Vad jag faktiskt läste var Rachel Cohns och David Levithans Nick och Norahs oändliga låtlista, en bok som i synnerhet i början hade svårt att leva upp till mina ganska högt ställda förväntningar. Någonstans efter mitten blir jag däremot allt mera positivt sinnad, och jag läser ut den med ett förnöjt leende stabilt på plats i ansiktet. Till skillnad från Magix uppskattade jag musikreferenserna, även om jag inte kunde placera allt och även om det var just musikreferenserna som jag hade ohälsosamt höga förväntningar på. Så pass mycket musiknörd är jag att jag satt och letade upp en del av de för mig obekanta låtarna på spotify vid sidan av min läsning. Var också tvungen att kolla upp om det eventuellt kunde vara så att Where’s Fluffy fanns på riktigt, även om jag egentligen förstod att så inte var fallet. (Det blev dock aldrig en lika smärtsam insikt som när jag läste Juha Itkonens Låt mig älska mer förra vintern och ständigt blev påmind om att låtarna som beskrevs i boken inte fanns att lyssna på i den verklighet där jag lever.)
En charmig ungdomsroman, som jag dessutom kommer att minnas allra mest för de återkommande referenserna till underbara My So-called Life. På den punkten är jag precis som Norah, jag kan nämligen också komma på mig själv med att undra om Jordan och Angela någonsin hittade tillbaka varandra och om Patty och Graham lyckades rädda sitt äktenskap. Vissa personer, till och med viss musik, i böckernas världar av ord och papper blir så levande att jag innerst inne tror att de existerar någonstans i den verkliga världen också. Riktigt ända dit nådde inte Nick och Norah, men det är ändå fint att den fiktiva Norah påminner mig om effekten som riktigt levande fiktion kan ha på människor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

En minut av skönhet

april 9, 2010

Lyssnar på Jon Brions Row, från soundtracket till Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Igen och igen. Hur kan en låt om ett gräl vara så hjärtskärande vacker i sin enkelhet och korthet?
Jag borde se om filmen, det är säkert ett år sedan senast och den är fortfarande en av mina absoluta favoritfilmer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

På resultatlös spaning efter helgfriden

april 9, 2010

Det blev en baktung vecka, som inleddes med helgdag och ett tämligen förvirrat återvändande till vardagen för att sedan kasta sig över mig mer eller mindre oanat vid den tid när jag annars brukar börja andas ut och ta helg. Alldeles oväntat var det väl inte, men ketchupeffekten märks minst lika tydligt i alla fall.
Nu har jag planerat och pratat med folk och utbytt kontaktuppgifter och skrivit ett brev till en potentiell arbetsgivare om vilken fantastisk person jag är och letat frimärken och postat brev och klarat av veckans sista lektioner och genomfört intervju. Det är ingen helgfrid jag känner bakom hörnet, däremot kan jag faktiskt landa lite försiktigt i känslan av att jag just den här timmen har saker under kontroll, till och med så pass att jag ser ut att hinna diska.

Men ändå, förvirringen. Det här skulle ju vara en kort vecka? Eller är det just därför som allt hopar sig i slutet av den?

Läs även andra bloggares åsikter om ,