h1

Utmärkt feberunderhållning

maj 2, 2010

Nu lägger sig kvällshimlen över en dag som förvisso varit vacker men alldeles för kall. Det sista naturliga läsljuset försvann just från soffan, strax efter att jag läste ut den bok som fått vara min underhållning under alla de här stunderna de senaste dagarna när jag har mått bäst av att ligga still med en filt över mig. Härmed ska jag också konstatera att jag inte har fullt så svårt för chicklit som jag kanske tidigare har hävdat – eller nej, låt oss bredda resonemanget lite: Emily Giffins Den man älskar passar inte riktigt in i mitt typiska chicklit-fack. Ja, det är en berättelse om en kvinna strax över trettio som lever i en värld av rätt mycket pengar och storstadsliv, och ja, det är en berättelse om ett sökande efter kärlek.

Men jag köper det här, ganska förbehållslöst. Mina enda invändningar är kanske att det känns lite amerikanskt filmiskt (Hollywood) mellan varven*, och att översättningen hade varit bättre utan de anglicismer som tillåtits slinka med.

Och det positiva:
Ellen, bokens huvudperson är så långt från den där värsta sortens chicklit-huvudperson som man kan komma. Min oro för att jag ska möta ännu en vuxen kvinna som beter sig som ett korkat våp och inte kan hantera pengar, bara tänker på shopping och rent allmänt beter sig mer som en femtonåring än som en trettioåring, ständigt gör bort sig och förväntas vara underhållande i sin tafatthet – den oron var helt och hållet ogrundad. Ellen är analyserande och eftertänksam, hon är välformulerad och ganska driven och dessutom framgångsrik inom ett yrke som hon trivs med.
Storyn i boken – Ellen som är lyckligt gift springer plötsligt på sitt ex som hon inte har sett sedan han krossade hennes hjärta och börjar sedan ifrågasätta om hon verkligen är så lyckligt gift som hon trodde. Det är klassiskt, ja, men kanske just för att det där är en situation man så lätt kan relatera till. Hur vet man att man har gjort rätt val? För stunden, men också för framtiden? Vad är det som är viktigt i ens liv, vad handlar om att vilja gå tillbaka i tiden och ställa allt till rätta, och vad handlar om det man verkligen vill om man skalar bort tidigare drömmar?

Underhållningslitteratur, skulle jag vilja kalla det här, inte med guldkant utan med stadkant. Jag kan läsa den här i ett febrigt och ganska gnälligt tillstånd när koncentrationsförmågan inte är den bästa, men jag kan också läsa ut boken när jag börjar vara mera mig själv och mindre jätteförkyld. Dessutom behöver jag aldrig ha den där känslan av att antingen har författaren idiotförklarat sina läsare när hon skrev det här, eller så fördummas jag sida för sida medan jag läser. Inget mästerverk som förändrar mitt liv, men riktigt fin underhållning att sugas in i och sedan komma ut ur lagom belåten utan att känna sig övermätt och sockerstinn. Bra driv i berättande har hon också, den goda Giffins.

* Fast jag tror att det här är en berättelse som gör sig bättre i bokform än i form av film.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: