h1

spridda tankar om Pepparkakshuset

juni 3, 2010

Efter tips från Camilla läste jag Carin Gerhardsens Pepparkakshuset. Det är ett framsteg att jag klarar av att läsa deckare igen, efter den senaste tidens övermättnad, men vad jag tycker om den här kan jag inte riktigt komma fram till ett entydigt svar på. Å ena sidan är intrigen intressant, om än inte helt oförutsägbar. Dessutom är det väldigt skönt att få läsa om poliser som inte är (halv)alkoholiserade och allmänt livströtta. Jag tycker om alla små bihandlingar kring poliserna.
Men: Jag vet inte om jag köper Gerhardsens språk till fullo. Det känns som om det går farligt nära den allmänna och urvattnade fåran för deckarspråk.
(Men så mycket tyckte jag om hennes poliser att jag vill läsa nästa bok också.)

I övrigt har jag svårt att konsumera litteratur i traditionell bokform just nu – men jag lyssnar ljudböcker som aldrig förr. Kanske är ljudböckerna ett svar på sommarens icke-läsning, eftersom de kan hänga med i mitt behov av att göra saker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: