h1

Så mycket man inte vet om sig själv

juli 26, 2010

Folk minns så mycket som jag har varit med om utan att själv minnas. Hör en tidigare klasskamrat sommarprata i radion, och hon refererar till musik som lyssnades till på teckningslektionerna som jag var med på, utan att ha den minsta minnesrest kvar av. Alldeles tomt, väldigt mycket levande frågetecken.
I går lärde jag mig också att jag är ihågkommen i vissa kretsar för en bragd jag inte själv har en aning om att jag utfört. Träffade en gammal bekant till föräldrarna som visste berätta att hemma hos dem pratas det fortfarande om det makalösa i att jag som barn fångade en mus kvickt som sjutton, med bara händerna. Bra story det där, jag lyssnade med öronen på skaft. Fast den kunde lika gärna ha handlat om vilket annat barn som helst, för jag tycker fortfarande att den är alldeles obekant.

De berömda skeletten i garderoberna, de kanske inte finns i mina egna, utan i någon annans. Och jag kanske inte ens har vett att vara oroad eftersom jag inte vet vad det är de vet om mig som jag inte själv har en aning om.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Advertisements

One comment

  1. För mig är det tvärtom. Jag är den, som ofta minns saker, som andra har glömt bort.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: