Archive for 15 september, 2010

h1

Allt går jag på

september 15, 2010

Lyssnar på Sarah Waters Nattvakten i iPoden den här månaden, och som den miljöskadade litteraturvetare jag är tänker jag ”hm, intressant berättargrepp, den här kronologin” när iTunes har vrenskats och kastat om första och andra halvan av en cd i spellistan. Det går att slå i oss litteraturvetare nästan vad som helst.

Det händer ju sånt här ibland med rippade ljudböcker, sånt som inte händer om man läser en bok där alla sidor sitter där de ska, eller om man lyssnar på en ljudbok från cd. Priset man betalar för den smidiga mp3-lyssningen är att det i enstaka fall blir lustiga hopp i berättelsen. Så minns jag till exempel en novell i Jhumpa Lahiris fina novellsamling Unaccustomed Earth där jag lyssnade på slutet före början. Upplevelse av berättelsen var fin i alla fall, men lite sörjde jag att jag aldrig hade möjlighet att ta till mig novellen i den kronologiska ordning som författaren hade avsett. Att jag kanske missade något som jag aldrig an återfå, för jag kan aldrig spola tillbaka, stuva om spåren i rätt ordning och ta till mig berättelsen en andra gång utan förhandskunskaper.
Jag tänker på det ikväll igen, när det går upp för mig vad som har hänt med den bit av berättelsen jag just nu befinner mig i. Att jag inte kan få den här upplevelsen som Sarah Waters hade tänkt den, men att det är intressant att jag ändå får berättelsen att hålla ihop, att jag accepterar de överraskande luckorna som ett litterärt grepp. Även om jag inser nu att det nog inte är riktigt Waterskt att berätta en historia på det här sättet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

Det glömda mörkret

september 15, 2010

Jag är så mycket stadsbo nuförtiden att mörkret har börjat förvåna mig. Inte kvällsmörkret inne i stan, den där dunkla fonden bakom gatubelysningen, utan den där andra svärtan.
Cyklar hem till föräldrarna, sitter i grannhuset och pratar med mer och mindre fast bosatt släkt och kliver sedan ut i en farstu som är obarmhärtigt svart. Rör mig i snigelfart med utsträckta armar och inser att man borde ha en ficklampa.
Förra veckan, i morfars hus: Vaknar mitt i natten, öppnar ögonen och konstaterar att det är lika mörkt med öppna ögon.

Jag hade glömt mörkret, jag som lever i en lägenhet där man alltid har ledljus om nätterna. Hade glömt att mörkret kan vara svart också.

Läs även andra bloggares åsikter om ,