h1

Det glömda mörkret

september 15, 2010

Jag är så mycket stadsbo nuförtiden att mörkret har börjat förvåna mig. Inte kvällsmörkret inne i stan, den där dunkla fonden bakom gatubelysningen, utan den där andra svärtan.
Cyklar hem till föräldrarna, sitter i grannhuset och pratar med mer och mindre fast bosatt släkt och kliver sedan ut i en farstu som är obarmhärtigt svart. Rör mig i snigelfart med utsträckta armar och inser att man borde ha en ficklampa.
Förra veckan, i morfars hus: Vaknar mitt i natten, öppnar ögonen och konstaterar att det är lika mörkt med öppna ögon.

Jag hade glömt mörkret, jag som lever i en lägenhet där man alltid har ledljus om nätterna. Hade glömt att mörkret kan vara svart också.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: