h1

Fönstertvätt och ljudbokslyssning

oktober 2, 2010

Fönstertvätt måste vara det mest otacksamma hushållsarbete man kan ägna sig åt. Det har jag tänkt de senaste dagarna medan jag har klättrat upp och ner, gnidit, balanserat och putsat. Städat bort döda flugor, viftat undan levande spindlar och bytt vattnet när det blivit allt för grått. Allra mest har jag tänkt det dagen efter när jag lagt huvudet på sned och betraktat det senast tvättade fönstret som plötsligt uppvisar ränder och prickar man inte vill ha på ett nytvättat fönster. Man vill inte heller att en förbiflygande fågel ska skita på det fönster som man tvättade för mindre än ett dygn sedan, och när så ändå sker ifrågasätter man hela poängen med fönstertvättandet. När det en gång är så besvärligt att komma åt att tvätta fönstren vill man ju gärna att de verkligen ska bli rena, och sliter sitt hår över fläckar som inte ger med sig.

Det enda som är tacksamt med att tvätta fönster är att det är en så tidskrävande syssla att man hinner klämma i sig avsevärda mängder ljudbok under arbetets gång. Den som har hållit mig sällskap större delen av tiden var Kajsa Ingemarssons Lyckans hjul, efter rekommendation från en vän.

Ni vet, rekommenderade böcker – man vill extra gärna tycka om dem. Ändå blev jag inte såld på Ingemarssons bok, inte ens fastän hon gjorde en riktigt fin författaruppläsning. Jag kan ta att storyn är ganska enkel, och jag blev trots allt lite engagerad i de tre huvudpersonerna, stod där med min trasa och gummiskrapa och hoppades att det skulle gå bra för dem. Mitt främsta problem med Lyckans hjul var egentligen att den är så övertydlig. Kajsa Ingemarsson har en tendens att berätta samma saker för läsaren flera gånger, små viktiga detaljer om de olika personerna som tas upp om och om igen. Lättsmält underhållning och allt det där i all sin ära, men jag tycker ändå inte att man ska dumförklara läsaren på det här viset. Lite rappare stil hade varit på sin plats, och lite mindre såsande i cirklar.

Eftersom gårdagens väder mest var som en grå, våt och mycket kall yllevante hann jag bli färdig med Lyckans hjul innan jag blev färdig med fönstren. Övergick därmed till något radikalt annorlunda – John Ajvide Lindqvists Människohamn, som fick hålla mig sällskap medan jag avverkade de sista rutorna. Jag är Lindqvist-novis, men det här verkar mycket lovande. Känns som en berättelse som vinner på att lyssnas på, en berättelse man vill att någon ska läsa för en. Och som han berättar, Lindqvist – jag vill bara ha mera.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: