h1

En gång livsviktigt

oktober 30, 2010

Bilfärd in mot stan (efter några timmar i föräldrahemmet på landet, där vädret var exakt precis lika grått som i stan) och Radio X3m pratar (musik)minnen från lågstadiediscon. Nu har jag Daddy DJ spelandes om och om i mitt huvud, och borde väl vara tacksam för att vi hann ut ur bilen innan de började spela Markoolio.

Alltså jag vet ju inte, men alla de här upptempolåtarna – hur kan folk komma ihåg dem i efterhand? Eller var det bara under min skoltid som upptempolåtarna kom och gick likt en transportsträcka utan att någon lade dem på minnet. I stället hade vi tre låtar som var ett måste på varje disco och party: Bon Jovis Bed of Roses, Scorpions Wind of Change och Bryan Adams Everything I Do (I Do It for You). Vi var i tolvårsåldern och vi ville dansa tryckare, allt annat var av underordnad betydelse. En gång var det livsviktigt att hålla reda på att Everything I Do (I Do It for You) höll ett ögonblicks paus utan att för den skull ta slut. Vad ska man göra med allt vetande som har blivit irrelevant med åren?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

One comment

  1. Också hos oss var det dedär tre låtarna som gällde, och ”November rain” med Guns n Roses. Då var det väldigt viktigt att veta att just den låten var en evighet lång, och att det kunde bli både svettigt och lite besvärligt om man inte dansade med rätt kille…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: