Archive for november, 2010

h1

Novembervitt

november 30, 2010

Så här på månadens sista dag kan jag konstatera att november har varit vackrare än på länge. Kan vi komma överens om det här nu, att vintern börjar senast i mitten av november, och att det sedan får vara snö, frost och minusgrader till början av mars ungefär? Vi bor trots allt på en plats där alternativet så här års aldrig kommer att bli ljuva sommarvindar, utan snarare mörker och gråslask. I ljuset av den verkligheten väljer jag alla gånger minus femton och snö.

Det där gråa, det blir nog ingen människa glad av. Men när vinden har lagt sig och gårdagskvällens dimma har dragit över stan och målat allt frostvitt likt en modell av papper och vita piprensare – då blir det sådär magiskt vackert att jag helst av allt bara skulle sitta invirad i en filt och se ut genom fönstret hela dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

Motiverad oshopping

november 25, 2010

Igår kom jag hem med huvudet tungt av trötthet efter en dagstur till Helsingfors, där jag beskådat snökaos, gått på möte och besökt Finlands enda Pocketshop. Kollade dagens mail, och log förnöjt åt det som berättade för mig att mitt bibliotek tänker köpa in David Nicholls En dag och att de har registrerat min reservation av boken. På nämnda pocketshop höll jag den engelska pocketen i min hand – och ställde sedan tillbaka den i hyllan, för jag kunde inte motivera mig själv att betala omkring 10 euro för den innan jag ens fått veta om biblioteket tänker köpa in den eller inte.

Jag är en så fruktansvärt dålig shoppare. Hade ett par timmar vandra-på-stan-tid före mitt möte, men det mesta känns så omotiverande att lägga ut pengar på, även i huvudstaden. Det slutade med att allt jag kom hem med var en hårklämma som jag lika gärna hade kunnat köpa hemma eftersom samma stora kedjor finns i de flesta städer, en hennakaka och en flaska balsam från Lush och en börs från Globe Hope, eftersom min plånbok har gått allt mera i bitar de senaste veckorna.

Alla de här sakerna. Vem förväntas behöva dem egentligen? Jag har ju egentligen prylar, böcker och kläder så det räcker, och vill jag förnya mig är det billigare och mindre förutsägbart att gå en loppisrunda. Eller ännu bättre: En biblioteksrunda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Färgmatchade fynd

november 19, 2010

Inledde gårdagens biblioteksrunda genom att helt omedvetet grunda högen med två färgmatchade böcker från hyllorna med nyligen återlämnat skönlitterärt material. Sedan fördärvade jag naturligtvis det hela genom att plocka på mig böcker vars omslag inte alls passade in – men det är en annan historia. En där jag jublade högt inombords över att bland annat hitta Mårten Sandéns tredje bok om Jannike Falthin. Jag visste inte ens att den hunnit komma ut, och så låg den där och såg nyinplastad och vacker ut, De dödas imperium.

(Visst har jag berättat att jag älskar huvudbiblioteket här i Vasa? Vacker interiör och fin bokskyltning – som gjort för att ströva omkring på bokjakt i.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Den sköra historien

november 17, 2010

Tillbringar den tidiga kvällen hos morfar, och tänker efteråt att historien är så fruktansvärt skör om man vänder sig om och följer sin egen existens bakåt. Alla de här valen som han har gjort – återvända till fronten eller inte, rymma till Sverige eller inte, återvända hem eller inte – val som har fört honom till den punkt där han stannade kvar i hembyn, gifte sig med min mormor, blev far till min mamma och så småningom morfar till mig. Det svindlar att vända sig om och titta bakåt, att tänka att ett enda val som slutat annorlunda hade fört honom någon annanstans, hade gett honom andra barn eller andra svärsöner och andra barnbarn. Om morfar hade dött i sin ungdoms dubbelsidiga lunginflammation hade jag inte funnits. Om han och mormor hade gjort allvar av planerna på att flytta till Sverige hade jag antagligen inte heller funnits.

Och sedan, för att knyta samman världen och återvända till den finlandssvenska ankdammen berättar morfar om hur han första gången träffade min farfar, utan att ha en aning om att han väldigt många år senare skulle återse honom som sin dotters blivande svärfar. Min morfar sitter plötsligt och delger mig små detaljer om min farfar, detaljer som jag inte hade någon aning om att jag kunde få reda på.

Det är märkligt det här livet och alla de här människorna som har levt det innan jag ens var påtänkt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

Tre bra

november 13, 2010

Jag är inte på något vis alls ute och roar mig lördagskvällen till trots, utan sitter hemma och försöker få undan en del på jobbfronten, och tröstar mig med att det nog lär komma dagar när jag får ta igen den ledighet jag blir utan just nu.

Tre andra bra saker jag tycker om att tänka på just nu:

Jag behöver inte vistas i det våta snöfallet fler gånger idag.
Jag har lagat höstens första potatismos och det var med bred marginal godare än jag mindes att det kunde vara.
Jag har fixat de mystiska problemen med grafiken på datorn genom att helt på egen hand räkna ut att om inte en ominstallation av flash hjälper så måste jag antagligen ladda ner nya drivrutiner till grafikkortet.

Nu ska jag andas djupt och försöka få lite rätsida på mina mängder text i form av datorskrift och anteckningar igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Torsdag i mitten av november

november 11, 2010

Idag har jag pratat närmare två timmar i telefon med två intressanta män.

Det där skulle man kunna tolka… väldigt spännande, skulle jag vilja påstå. Nu var det inte spännande på något annat sätt än att jag telefonintervjuat två tidskriftsredaktörer med intressanta tankegångar.

Sedan tog jag min novembertrötthet med mig ut på promenad i hopp om att snön som ligger kvar skulle boosta utevistelsen med extra dagsljus. Blev påmind om konsistensen på snö som har trampats runt av många fötter mot asfaltunderlag i plusgrader och såg isen försöka lägga sig över viken i vilsna sjok.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Någon slags vinter

november 10, 2010

Jag tror att det benämns vinter, det där som försöker hända utanför fönstret.
Världen var vit när jag vaknade i morse, men jag har lite svårt att ta den nyanlända snön på allvar. Fönstren ser lite för våta ut, och snö under första halvan av november är oftast av den där sorten som det inte är någon nytta med. Den har en tendens att vara våt och obeslutsam – stanna eller gå, stanna eller gå?

Jag vill faktiskt hellre ha minusgrader och stadigvarande snötäcke – novemberversionen av vinter är nämligen så obehagligt våt.
Är det förresten fler än jag som har omformulerat sin uppfattning om vintern det senaste året? Sådär så att man utgår från att termometern kommer att hålla sig på blåa sidan ungefär tre månader i sträck och att snön kommer att täcka mindre stugor helt och hållet?
Jag har en känsla av att jag kan bli besviken på det stora flertalet av mitt livs kommande vintrar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,