h1

Ika gillar, trots spridda snyftvarningar

november 6, 2010

Tidigare i veckan fick jag ju för mig att köpa en Jodi Picoult-roman. Jag har känt till Picoults författarexistens i flera år, men haft en känsla av att hon skulle vara lite för amerikanskt känslosmetig för min smak.
De senaste två veckorna har jag ändå lyssnat på Nineteen Minutes (19 minuter på svenska), och det är nog därför jag kan tänka mig fler av författarens böcker. Nineteen minutes handlar om de där 19 oåterkalleliga minuterna när Peter Houghton, en av Sterling Highs elever, går runt i sin skola och skjuter ner folk. Det där som brukade hända långt borta i USA, och som plötsligt kom hit till hemknutarna för inte så många år sedan.
Picoult berättar om den där dagen, och om åren och dagarna som kom före och ledde fram till skolskjutningen. Hon berättar också om allt det som kommer efteråt – sorg, rehabilitering, ilska och rättsliga processer. Allt det här gör hon genom en mängd olika personer som på något sätt har en koppling till händelserna. Och det är här bokens styrka finns, i det att vi får se så oerhört många synvinklar, se allt som försiggick bakom kulisserna, allt det här som tonåringarna håller sina föräldrar ovetande om, allt det här som de vuxna inte orkar och vill veta.

Lite rätt hade jag ändå i mina fördomar, för det är något i Picoults språk och berättande som kan kännas lite för snyftigt. Jag kommer på mig ibland med att vara allt för medveten om vart hon vill ha mig, vilka känslosträngar hon försöker spela på. Det är inte händelserna hon berättar om, utan snarare den röst hon ger vissa av personerna.
Läsvärd ändå, både på grund av de många synvinklarna och för det hon gör med sin berättelse när hon låter Peter Houghton överleva skolskjutningen och faktiskt ställas inför rätta. Det är nog därför jag gillar den trots att det är snyftvarning på vissa partier, för att jag så ofta får fråga mig vem som är skyldig under lyssningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten omslagsparentes också. Det svenska omslag som jag så ofta sett på biblioteket tilltalar mig enormt mycket mer än det omslag som hörde ihop med ljudboken jag lyssnade på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: