Archive for december, 2010

h1

När det legala är oanvändbart

december 31, 2010

Vad jag inte begriper är hur det kan vara så fruktansvärt svårt att hyra film lagligt över nätet när det är så barnsligt enkelt att olagligen ladda ner en film. Rimligtvis finns det pengar att hämta i filmuthyrning över nätet, så varför i all världen kan man inte kanalisera lite investeringar till en tjänst som faktiskt fungerar ens lika smidigt som de olagliga alternativen?

För mig är det inte en kostnadsfråga när det gäller film. jag kan betala för att se de filmer jag inte köper på mig i fysisk form, alternativt lånar från biblioteket – men jag är inte så värst pigg på att ränna till och från uthyrningen med dvd:erna när filerna faktiskt kan komma direkt hem till min dator. Jag vet att det är illegalt att ladda ner film via piratkusten eller liknande, och att det även borde vara moraliskt förkastligt. Jag fattar bara inte – när tekniken uppenbarligen finns, varför kan man inte erbjuda betalande kunder en legal och ens lite smidig variant?

Nu har jag i och för sig bara testat cdon, men som jag har testat. Jag har testat att ladda ner filmen till min egen dator, vilket efter lång väntan ledde till att jag hade en licens som trilskades och en fil som förvisso gick att öppna, men som bara visade en kaskad av märkliga färger tillsammans med dansk textning. Jag har testat att se filmen direkt på cdon:s sidor, vilket inte fungerade över huvud taget.

Alltså jag vet inte – kan vi inte bara installera en sorts spargris på piratkusten som kan fyllas genom att man betalar in pengar via sin egen nätbank, och så betalar jag för mig där, eftersom de redan har uppfunnit ett sätt att länka mig till fungerande filmnedladdning. Eller finns det en filmuthyrning på nätet som faktiskt fungerar, och som inte kräver kreditkort?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Ett mindre hälsosamt förhållande

december 30, 2010

Natten och jag, vi har ihop det igen, tror jag. Jag har gjort slut, eller åtminstone pausat förhållandet, ett oräkneligt antal gånger, men ofta räcker det med att ge natten lillfingret så tar den snart hela handen – och som jag är villig att ge bort den.

Med facit i hand så var det kanske inte så smart att återvända till stadslivet strax efter två i natt. I förmiddags inledde jag projekt väcka kropp och själ ur julkoman, och det har inte gått alldeles friktionsfritt.
Lite livemusik på kvällen livade upp mig, och nu borde jag sova för att få morgondagen att gå ihop, men vare sig kropp eller själ vill sova när klockan är strax efter ett på natten. Jag vill sjunga, eller redigera bilder, eller skriva, eller packa upp julfirarpackningen eller vad som helst. Sova är så tråkigt.

Det är så njutbart att vända på dygnet, men jag borde veta bättre. En enda sen natt med åtföljande seg morgon, och sedan känns det som om dagen är till för sömn och natten för aktiviteter. Det är något med timmarna kring midnatt som lockar till aktivitet och skapande, även om förnuftet försöker hävda att man ska sova om nätterna. Jag skyller på generna, och undrar exakt vilka av pappas förfäder det är som är syndabocken.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Litterära mellandagsbryderier

december 27, 2010

Ni vet hur vissa bokmalar brukar blogga om att de alltid packar fler böcker än de rimligtvis kan hinna läsa, i överdriven rädsla för att stå helt utan läsning innan man åter är hemma hos sina bokhyllor?
Något för mig att ta efter till nästa jul.
Den tjugotredje packade jag med mig julklappar och mat och värmebyxor och vem vet allt, däribland även en återhållsam liten bokpackning bestående av två romaner, en ljudbok i iPoden och två grafiska romaner.

Tanken var att jag skulle läsa ut det som återstod av Naomi Noviks Hans majestäts drake ganska omgående, och sedan läsa Sigrid Combüchens Spill – en damroman som jag hade på tvåveckorslån från bibliotekets nyhetshylla. Vid sidan av skulle jag läsa den redan påbörjade De förlorade sidornas bok av Ola Skogäng, och sedan Shaun Tans Ankomsten (en fascinerande berättelse helt utan skrivna ord).

Vi kan säga att den här läsplaneringen gick åt skogen. Det första som hände var att brodern praktiskt talet stal Skogängs serieroman av mig, och ända sedan han satte den i sig har ansatt mig med frågor om när jag tänker låna nästa. (Nu kan jag i min tur fråga: vet någon när Skogängs tredje kan tänkas komma ut?)
Därefter visade det sig ta ända till julannandagskvällen innan jag läst ut Noviks drakroman, vilket jag skyller dels på att mitt intresse föll av när det började handla betydligt mer om luftstridsscener per drake och betydligt mindre om förhållandet mellan draken Temeraire och hans skötare Laurence. (Arméer som slåss – hjälp så tråkigt det blir att läsa om.)
Sedan konsulterade jag bibliotekets kundsidor, och insåg att Spill måste återlämnas den 29, och att det inte är sannolikt att jag kommer att hinna läsa ut den innan dess. Därmed blev den helt obrukbar som mellandagsläsning. Shaun Tans Ankomsten lästes ut i en sittning ikväll, och nu har jag bara lite Skogäng kvar, och så pålitliga Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates som tuffar på i iPoden när jag röjer köket och pysslar med annat ostimulerande.

Men faktum kvarstår: Jag har ingenting att läsaaa. Eller: Jag längtar efter mina bokhyllor och bibliotekshögar hemma i stan, för de innehåller det jag vill läsa. Högarna av olästa böcker i flickrummet känns lite utdaterade, för även om det mesta i dem har tillkommit långt efter den period när Wahlströms var mitt favoritförlag finns det ju en anledning till att de fortfarande dräller runt i mitt gamla flickrum. Ack i-landsproblematik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

Exalterad förvirring

december 21, 2010

Igår tog jag ut julaftonen fyra dagar i förskott och köpte en ny kamera till mig själv*. Sedan följde en mental tidsresa fyra år tillbaka i tiden, till 29 november 2006 när jag köpte min första systemkamera. Förvirringen! Okunskapen!
Lite försprång har jag hunnit skaffa mig, så det allra massivaste av förvirringsstadier varade inte fullt så länge den här gången. Samtidigt – när jag var nybliven kameraägare 2006 fotade jag snällt i ett förvalt program och behövde inte alls som under gårdagskvällen desperat konsultera bruksanvisningen för att få reda på var jag ställer in bländaröppningen.

Det är en bra kamera jag har köpt, och nu väntar jag bara på att jag ska ha avkodat den alla dess små tekniska hemligheter så att jag börjar märka det riktigt på allvar. än så länge känns det som om jag fumlar mig runt, med små exalterade stunder av förtjusning (Åh, så många iso-lägen! Åh, så fascinerande med liveview!).

* Om jag har fotonördiga läsare (Har jag det? Vinka gärna i kommentarsfältet!) så vill ni säkert veta att jag köpte en begagnad Canon EOS 40D, och att min föregående kamera (som man får köpa om man vill) är en Canon EOS 300D.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Frustration

december 18, 2010

Jag upphör aldrig att förvånas över hur just det som man så enträget missat i genomläsningen av sin text på skärmen är det absolut första man ser när texten har gått i tryck.
Fast i dag kom den här förvåningen i ett sent skede. Först skrek jag några sekunder i ren frustration över att det var så fel och över att det var så onödigt att det var så fel och över att det var alldeles för sent att göra något åt att det var så fel.

Den som inte gör några misstag gör inget annat heller, brukar det heta. Fast ibland önskar jag att jag skulle ha en dragning åt lite andra yrken där mina misstag inte behöver bli fullt så uppenbara för fullt så många människor, där jag får vara lite mera ensam om att notera dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Vintervitt

december 16, 2010

Idag hann jag få med mig kameran ut under en av de ljusa timmarna, och nu slås jag av hur paradoxalt det är att allt är vitt utomhus under den absolut mörkaste tiden på året.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Om verser och vintermörker

december 12, 2010

Körjulfest imorgon, och jag har lovat ordna sångblad. I vanlig ordning sitter jag sista kvällen och googlar texter till julsånger – och häpnar i vanlig ordning över uppsjön av versioner. Inte visste jag att Betlehems stjärna egentligen har fyra verser, men självsvåldigt nog tog jag bara med de två vanligast förekommande. Jag tror att det räcker med att vi planerar att sjunga den ovanligare melodin.
Nu har jag gjort ett återbesök i InDesign-land och försökt fumla mig fram till det jag en gång visste, med insikten om att jag går omvägar för att uppnå det jag en gång kunde göra på enklare sätt. Men för att inte också omvägarna ska växa igen måste jag envisas med att göra sångblad i InDesign fast mina medkorister antagligen hade accepterat ordbehandlingsversionen. (Jag hade inte. Word och dess gelikar har inte med layout att göra, oavsett om de försöker ge sken av det.)

Nu räknar vi elva (egentligen tio den här tiden på dygnet) dagar kvar till vintersolståndet, och jag kan egentligen inte vänta längre på att nå djupet av mörkret och veta att det vänder igen. Någon gång var de här korta dagarna andlöst vackra i sina solnedgångsfärger, nu skymmer mörkret sikten och jag väntar på solens återkomst på allvar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,