Prick tre veckor efter vintersolståndet har det tagit mig, men i eftermiddags tittade jag ut genom fönstret, jämförde med klockan och konstaterade att det bortom alla tvivel verkligen är ljusare därute nu, att dagsljuset inte dröjde sig kvar så här länge för ynka tre veckor sedan.
Jubel och fröjd! Det är inte läge att dansa under midnattssolen* riktigt än, men nu när jag med egna ögon har sett det bli ljusare känns det inte längre som om det är speciellt lång tid kvar till första halvan av februari, när sinnet blir gladare och ljusare och energin återvänder. Kanske man kan överleva den här vintern också.
*Tekniskt sett bor jag inte tillräckligt långt norrut för att uppleva verklig midnattssol, men när det är som ljusast kan man fortfarande betrakta solnedgången strax efter elva på kvällen och jag är inte den som är den.
Läs även andra bloggares åsikter om dagsljus, vinter, vintermörker, SAD
Ikas ord 2.0 