h1

Åh, sången.

januari 25, 2011

(I söndags skrev jag det här, och trodde att jag publicerat det också. Bara nästan, tydligen.)

Ända sedan jag skrev årssammanfattningen har jag tänkt att det fattas en aktivitet där, under saker som fått mig att bli glad eller saker som fått mig att må bra. Förra året som i år som alla år: Att sjunga. Extra tydligt blir det en söndag som den här när jag ägnat sex timmar, minus mat- och kaffepaus, åt att sjunga påskpassion med drygt hundra andra körsångare.
Så mäktigt att det når gränsen för vad man kan beskriva i ord – att vara så många att man redan i sin egen lilla fraktion har en vägg av röster att luta sig mot i sången, att vara så många att till och med sjungandet av bordsbönen Glädjens herre blir mäktigt och flerstämmigt och att vara så många att redan sorlet blir mäktigt och att uppsjungningen skapar ett ljudlandskap som för tankarna till både bikupor och djungler.

Mäktigt det här. Både musiken och den hisnande känslan i att vara verkligt många som just nu drar åt samma håll, medverkar till samma helhet. Mäktigt både i de ljuvligt klingande konsonanta stämmorna, och i den åttastämmiga disharmonin, även om de framkallar olika sorters rysningar. I nuläget vet jag inte ens om jag kommer att kunna vara med när hela härligheten uppförs inför publik – men redan övningarna är belöning nog.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: