Bokåret 2010

(Hittad via Marias bokblogg, för länge sedan.)

Bästa boken jag läst 2010 är: Ondvinter och Eldbärare av Anders Björkelid, Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde, Underfors av Maria Turtschaninoff och Min kamp av Karl Ove Knausgård.

Sämsta boken jag läst 2010 är: En snabbköpskassörskas bekännelser av Anna Sam.

Störst förhoppning hade jag på: Fyren och stjärnorna av Annika Thor och Per Thor, Knausgårds Min kamp, Blodläge av Johan Theorin och Maken av Gun-Britt Sundström. Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs hade kunnat platsa här också, om jag inte hade läst om så många bokbloggare vars förväntan övergick i besvikelse innan jag faktiskt läste boken själv. Av alla dessa böcker är det nog bara Min kamp som infriade förhoppningarna.

Mest besviken blev jag över: Se ovan, kanske? Fyren och stjärnorna var ju ett riktigt praktexempel när det gäller läsbeteende man inte ska ägna sig åt. Det är svårt det här med böcker som man läser av fel orsak – i det här fallet var orsaken att jag ville ha mer av den bok jag läste ut innan jag började med Fyren och stjärnorna.

Så här utmärkte sig läsåret 2010: Genom att jag läste en bok mer än under 2009 (112 jämfört med 111), och genom att jag hade sedvanlig lästorka under jobbsommaren och sedan läste absurt mycket i början av hösten. 2010 kan också kommas ihåg som året när jag upptäckte Anders Björkelids, Carin Gerhardsens och Ola Skogängs författarskap.

Läs även andra bloggares åsikter om läsning, 2010, bokåret, Louise Boije af Gennäs, Karl Ove Knausgård

Annons