h1

När till och med Kate Nash känns som ett uppror

februari 3, 2011

The Smiths är inte ett band jag lyssnar speciellt aktivt på – det är något i musikstilen som inte lägger sig mjukt tillrätta i min musiksmak, utan skaver lite. Utmanande, javisst, men inte alltid alldeles lockande. (I min musikvärld är Smiths nära släkt med Joni Mitchell – jag tycker så väldigt mycket mer om hennes texter än vad jag klarar av att älska hennes musik.)
Ändå kommer en av deras textrader för mig när jag vandrar hem i ännu mera snöfall och lyssnar på Kate Nash, eftersom just Kate Nash-lyssnandet känns så väldigt upproriskt just den här kvällen. Jag tänker på sammanhang där jag ibland önskar att jag skulle känna mig som hemma, men där jag ändå känner mig som en gästande främling, för hundrafemtioelfte gången. Går hem och lyssnar till Kate Nash som inte alltid uttrycker saker i ljuva ordalag, men som får dem att kännas, och så kommer den där Smiths-raden:

Because the music that they constantly play
IT SAYS NOTHING TO ME ABOUT MY LIFE

Det finns så många ord som folk radar upp som inte säger något om mitt liv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: