h1

09 – En bok jag inte väntade mig att gilla, men älskade

februari 14, 2011

När jag gick i nian hade vi ett halvambitiöst litteraturprojekt på modersmålstimmarna där vår lärare valde ut en bok till varje elev, och vår insats sedan bestod i att läsa boken, presentera den inför klassen och berätta mer om författaren. Det kanske mest ambitiösa här var att vår lärare faktiskt satt ner och valde ut böcker åt oss, och att hon vid det laget kände oss så pass bra att hon lyckades riktigt bra med valen.
Jag fick mig tilldelad Vilhelm Mobergs Utvandrarna i en gulnad upplaga från 1950-talet, och jag suckade tungt åt bokens uppsyn och föreställde mig en krävande läsning. Jag minns att jag och en av mina klasskompisar tog en tidigare buss hem från stan den dagen, och satt och jämförde de böcker vi tilldelats, och att hon tyckte synd om mig.

Men all heder åt min modersmålslärare, för hon visste minsann vad hon gjorde. Jag var alldeles tagen av Utvandrarna, hade aldrig läst något liknande förr. Så engagerande! Så levande! Och så hemskt!

Jag har så småningom läst resten av Mobergs böcker om Karl-Oskar, Kristina och de andra, och är fortsättningsvis mycket förtjust i hans berättande som brukar fånga mig i ett järngrepp. Någon som har tips på vad man fortsätter med efter Utvandrar-eposet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: