h1

12 – En bok jag brukade älska

februari 17, 2011

… men inte längre älskar.

Bortsett från en del barndomsfavoriter (t.ex. stora delar av böckerna om tvillingarna i Sweet Valley som inte riktigt mognat i takt med mig) tänker jag till exempel på Susan Coopers midvinterskildring En ring av järn, som trots min entusiasm efter första läsningen 2008 inte klarade av att leverera samma fina läsupplevelse två år senare, trots att jag läste om den i samma midvintertid. Kanske är det något som bara kan hända en gång med den här boken, kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar.

Det är lite hemskt när sånt här händer, och det är en starkt bidragande orsak till att jag inte har läst om Den långa flykten av Richard Adams sedan den där första läsningen under gymnasietiden. Den var helt enkelt en så fantastisk läsupplevelse då att jag inte riktigt vågat läsa om den sedan dess.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Advertisements

One comment

  1. Hejsan…
    Är det inte lite lika med att åka tillbaks till stället man föddes / barndomshuset / stadsdelen / badstranden etc..
    Åtminstone har jag aktat mig att besöka ”nostalgiska” platser – för efter 50 år har det skett så mycket att det hade varit bäst att bara MINNAS…Metrostationer, fabriker, stora varuhus har vuxit upp där man gick barfota till skolan…Nå, kanske inte barfota ändå, men nästan…

    Den litterära biten sedan..Boken ”Driver dagg, faller regn ” är ett exempel på hur en roman blev helt ”ofarlig” vid omläsning i vuxen ålder…;)
    Bokkram
    Marianne



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: