h1

För andra och sista gången

april 4, 2011

Helt ärligt så var det inte min nyvunna frihet och ett susande fram på vägarna i bil som först dök upp i huvudet på mig när kvinnan från besiktningsstationen sa ”det gick ju bra det här”. Min första tanke var istället: ”underbart, nu behöver jag aldrig mera genomgå ett körprov!”.

Den här morgonens körprov har nämligen spökat i mitt huvud sedan vi bokade in det efter onsdagens körprov, som inte alls utföll med lyckat resultat. Snarare var det så att jag aldrig någonsin har kört så dåligt som under onsdagens körprov.
I onsdags lärde jag mig hur nervositeten kan få mig i sina klor, hur hjärnan slutar fungera normalt och hur man plötsligt inte kan tänka alls. Sett i backspegeln var det en intressant upplevelse, att även jag kan få mig själv underkänd i ett prov bara för att jag är alldeles för nervös.
Nog för att jag mådde illa av nervositet före studentskrivningarna i finska. Nog för att jag har sovit dåligt natten före viktiga tenter. Nog för att jag hade ett inofficiellt prima vista-prov förra våren som försatte mig i ett mycket obehagligt tillstånd på gränsen till panik och handlingsförlamning. Men nervositeten brukade ju bli mera hanterlig när provet väl kom igång, och prima vista-provet var i slutändan inget jag behövde få godkänt. (Ändå, tacksamheten över att jag genomlidit det och sett att det går att komma igenom ett prov även om första försöket gick åt skogen. Den hågkomsten har varit skön att tänka på de senaste dagarna.)

Så naturligtvis, lättnaden en dimmig måndagsförmiddag – aldrig mera körprov. Inte för att jag gav upp och skonade mig själv, utan för att jag samlade ihop mig, gjorde om det och blev godkänd. Nu får jag tydligen köra bil också, helt på egen hand – en ganska trevlig bonus, om jag får säga det själv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

6 kommentarer

  1. Första gången jag körde upp skakade mina ben så mycket att jag hade svårt att hitta gaspedalen. Det blev ju ingenting av det. Jag har nog aldrig varit så nervös som då – studentskrivningarna funderade jag inte ens på. Andra körprovet hade jag besiktningsmannen from hell som underkände mig för en petitess som inte borde få ha någon betydelse (han var ökänd bland bilskolelärarna). Så jag hann bli lite uppgiven innan jag äntligen fick mitt körkort…


  2. Och grattis till körkortet, skulle jag ju också säga!


  3. Wow, grattis! En vacker dag tänkte jag också ta tag i det där. En… vacker… dag. Typ.


  4. Stort grattis! Se nu till att ge dig ut och öva på egen körning. Några års paus tills du glömt hur man gör är ingen bra idé, tro en som vet. 🙂


  5. Grattis grattis! Samma här, jag har varken före eller efter (förutom kanske de första två gångerna jag satt vid ratten) kört så miserabelt som första gången jag körde upp. Ren och skär nervositet, tänk hur man kan påverkas!


  6. Grattis. 🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: