Bläddra skivor till livemusik

Man går till tians bibliotek en tidig tisdagskväll efter jobbet och gör upptäckten att en folk- och fantasyinspirerad grupp underhåller en med ljuv stråkmusik medan man bläddrar skivor i mjuka plastfodral.
Bara sådär, en vanlig tisdag. Nu hoppas jag att det här är normalt beteende för centralt belägna bibliotek i Helsingfors, och att det här i princip kan hända mig fler gånger i sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, bibliotek, vardag, Helsingfors

Annons

Grönska utanför tågfönstren

Sätter mig på tåget norrut, och tycker att det är ganska sweet att jag kan ta mig till Vasa på lite drygt fyra timmar, utan byten. Tyvärr har jag tydligen tagit ut lite för mycket förväntan i förskott när det gäller VRs tågnät, men den där lilla plastbiten som man ansluter till usb-porten och som åtminstone i Sverige går under det lustiga namnet dongel lyckas åtminstone stundvis uppfånga en blek internetsignal.

Instabiliteten i nätkontakten är kanske en fingervisning om att jag ska titta lite mindre på datorn och lite mer på landskapet utanför. Det är den där tiden på året när ett lätt duggregn egentligen bara har förskönande effekt på omgivningen och fördjupar färgerna på samma sätt som stenar får lyster under vatten.
Jag får hjärtsnörp av den här nykläckta grönskan. Jag vet att sommaren väntar runt hörnet, men drabbas ändå av ett intensivt behov av att trycka på paus, hålla kvar lövsprickningen och den nya grönskan.

Läs även andra bloggares åsikter om tågresor, grönska, vår, lövsprickning

Den går så fort, den här våren.

Det är inte ens en vecka sedan jag flyttade från Åggelby, och ändå känner jag knappt igen omgivningarna kring stationen när jag ser ut genom tågfönstret på väg in till stan efter Ålandsresan. Allt är plötsligt så grönt.

Sedan kan man undra hur i all världen jag tar mig hem medelst tåg efter en resa till Åland. Det går det också, om man kombinerar fortskaffningsmedlen rätt. Återfärdskombinationen såg ut som följer: taxi-flyg-buss-tåg-spårvagn. Detta av den anledningen att jag gjorde en avstickare via Dickursby efter att jag landat på Helsingfors-Vanda. Det hade ju varit synd att inte passa på att plocka upp det nätauktionsfynd som ska göra min vardag lite smidigare när jag ändå var i Vanda.

Den går fort den här våren, det gör den. Jag vandrar ut från järnvägsstationen för att ta mig till spårvagnshållplatsen och reflekterar efteråt över att det är ytterligare en vandring som jag kan göra på rutin, utan att vara överdrivet uppmärksam på min omgivning.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, grönska, Helsingfors, rutin, resor, fortskaffningsmedel

Plötsligt händer det

Ja, alldeles plötsligt griper Den jag var av Meg Rosoff tag i mig efter två veckors mycket sporadiskt läsande. Jag läser ut den, och tycker plötsligt att den är väldigt bra.
Det var det där jag egentligen väntade mig redan när jag började läsa boken, medan jag bodde kvar i min hemstad. Om det var inför-flytten-nerver som lade sig i vägen då vet jag inte, men sedan tillbringade boken en lång tågresa på ett oväntat oåtkomligt ställe i en av mina väskor, och därefter rullade min nya vardag in över mig och gjorde det svårt att koncentrera sig på seriös läsning. Dessutom har jag vänstrat med Juha Ruusuvuoris bok om svenskösterbottningarna.
Trots att Den jag var smällde till och blev en bokhöjdare i mina ögon de där sista två dagarna av läsningen är det ändå lite skönt att vara färdig med den. Jag går inte så bra ihop med att harva runt i evinnerligheter i samma bok.

Men låt inte det här avskräcka er! Den jag var är en godbit med många intressanta trådar av den där sorten man skulle vilja diskutera i en bokcirkel efter avslutad läsning, och slutet får mig att tänka väldigt mycket på en snudd på klassisk svensk ungdomsroman. Vilken vill jag inte tala om, eftersom jag misstänker att det kunde avslöja för mycket för någon – men vill du absolut veta kan du lämna din mailadress på egen risk.

Läs även andra bloggares åsikter om Meg Rosoff, läsning, böcker, ungdosmböcker, Den jag var