h1

Att inte vända sig bort

juni 14, 2011

I dag avslutade jag arbetsdagen genom att träffa en kvinna som jobbar för de mänskliga rättigheterna bland de kastlösa i Nepal. På väg tillbaka till redaktionen tänkte jag att mitt eget liv kändes så futtigt i jämförelse. Som om jag borde göra någonting.

Sedan tog jag en spårvagn hem, trängdes med andra människor och lyssnade på musik. Tills jag plockar ut hörlurarna ur öronen eftersom det pågår något längre fram i spårvagnen. En medelålders man har höjt rösten och talar högt och ljudligt om för alla i närheten vad han tycker om de somaliska kvinnor som sitter i närheten. Hur de har kommit hit för att stjäla av honom och hans fyra barn, och av oss allihop. Hur det redan finns hundratals här som skolas till terrorister. Hur de stjäl av oss varje gång de tar ut pengar i bankomaten.
Jag skäms och blir arg om vartannat, och letar mig fram till det ökande tumultet, för två andra män i närheten börjar också höja rösten, och säga åt den första att han ska hålla käft. Jag lutar mig fram mot en av kvinnorna och ber henne att inte tro att vi alla är sådär. För det är där det börjar – bara de inte tror att vi alla står här och håller med honom i tysthet. Bara inte. Och sedan, när han har åsikter om att jag pratar med dem vänder jag mig mot honom. Jag har inte alla ord till den här sortens samtal, i den här sortens sinnestillstånd. Inte på finska. Jag står där och önskar förtvivlat att jag visste hur man säger hets mot folkgrupp på finska när jag ska gå i försvar för att han börjar vifta med yttrandefrihetskortet.

Han gick förmodligen av spårvagnen med lika otäcka åsikter som när han gick på den, även om jag upplyste honom om att jag skämdes, och sa till honom att det inte pågår några stölder här.
Jag gick av arg och darrig av upphetsningen, men någonstans också lite glad över de andra som höjt rösten och protesterat. Över att jag var med i en folkmassa där alla inte försökte tiga ihjäl honom. Jag tror att vi har tigit alldeles tillräckligt.

Vi räddade inte världen idag, men vi tog ett steg bort från det värsta. Kanske med inspirationen från det tidigare mötet som påminde mig om att vi kan göra skillnad. Kanske också med inspiration från Tubbs, som har varit min idol sedan jag läste den här texten. (Läs den om ni förstår finska. Och tack Tubbs, för ryggraden och för inspirationen!)

Jag ger utmaningen vidare, till alla som möter den här sortens beteende och åsikter. Lite speciellt till mina landsmän, med tanke på att Sannfinländarna gör sitt bästa för att göra rasismen rumsren. Här ett uttryck som man tydligen behöver ha tillgängligt när man rör sig bland folk i det här landet: Kiihotus kansanryhmää vastaan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

7 kommentarer

  1. Bra gjort !!!! Förstår din darrrighet efteråt – har själv känt den..Visserligen inte invandarinblandning utan mycket inhemsk :
    .En man slog sin hustru på ”allmän plats” -fast inne i familjens bil…Jag rev upp bildörren och klappade till karln, som steg ut och klappade till mig…Vilket var en så stor felbedömning – för jag gav ju inte mig…Då poliserna kom KUNDE de ha gett mig böter för misshandel, men de förstod visst situationen… Då blödde karln från skråmor i ansiktet och hans t-skirt var rätt trasig….En stooor karl på ca 180 cm – mot mina 157…..Men slå INTE din hustru !!!! Då blir jag en furie..Han kom senare och bad mig om ursäkt…

    På Cypern blandade jag mig också i – då en finsk ONYKTER turist började slita ut en glassförsäljare ur den mobila kiosken- över disken…
    Vad hade hänt ??? Jo, finnen hade försökt betala med finska pengar utan att lyckas och han skulle ”lära cyprioten att man tar emot finska sedlar ”…Jag hotade ta polis till platsen om han inte genast gick till hotellet för att sova ruset av sig…Till all lycka blev det inget handgemäng den gången 😉
    Följande morgon satt han blek och eländig vid sitt morgonmål med fru och dotter och såg generad ut. Kunde inte låta bli att ställa sig framför honom och säga : Minua SUOMALAISENA harmittaa ja hävettää tuo eilinen käytöksesi Toivottavasti se ei toistu !!!
    Vände på klacken och gick…Hoppas frun gav honom en skopa ovett !!!

    Man MÅSTE tackla problem – inte vända sig bort !!!
    Tack för att du gjorde det !!!


    • Tack för att du delade med dig av inspirerande exempel! Det är så himla svårt i praktiken när man oförberedd hamnar i de där situationerna, men man måste ju ändå försöka.


  2. Är full av beundran för ert civilkurage! Jag har nog försökt att åtminstone tala med de utsatta, men man är ju ofta så feg :-/ Ska skärpa mig!


    • Jag tror att varje steg är viktigt. Redan att tala till de utsatta gör ju att man åtminstone vänder situationen så mycket att de ser att alla inte delar de hätska åsikterna.


  3. Det glädjer mig att ni var flera som sa ifrån, det är nästan skrämmande hur fega vi är när det gäller att hjälpa/stödja våra medmänniskor eller säga ifrån på skarpen när det behövs. Vad hände med civilkuraget egentligen? Jag tar med mig denna historia i bakhuvudet och hoppas att jag också reagerar nästa gång jag upplever något liknande!


  4. Jag stödjer absolut civilkurage. Men i just det här fallet, så måste jag påminna dig om, att massinvandringen är ett problem, som de flesta politiker bara vill sopa under matten för att inte verka vara ”rasister” (detta är nog vanligare här i Sverige än hos er i Finland). Jag skulle aldrig ha börjat gafsa om det på en spårvagn, och jag vet inte om somalier är värre än andra (det är dock inte första gången, som jag har hört den åsikten). Men jag är faktiskt rädd, att den här mannen hade en poäng, även om platsen inte var den rätta för att uttrycka den, och att han kanske kunde ha uttryckt sig bättre.


    • Invandring och integration måste naturligtvis få diskuteras. Men det vi ser i Finland just nu är att i och med det högerpopulistiska partiet Sannfinländarnas valframgång har det plötsligt blivit betydligt mera rumsrent att uttrycka sig nedsättande och rasistiskt om andra folkgrupper. Vi har alltså politiker som talar om ”negergubbar” och anser sig bli orättvist behandlade när andra reagerar mot deras språkbruk.
      Precis som när det gäller andra diskussioner måste man kunna föra dem sakligt om man vill nå någonstans. Dit hör definitivt inte att börja ropa ut beskyllningar mot främmande människor på spårvagnen, beskyllningar som man baserar på den folkgrupp de representerar. Det här gäller oavsett om det handlar om somalier, finlandssvenskar, homosexuella, romer eller vilka andra folkgrupper som helst. Det är helt enkelt inte okej över huvud taget. Och sedan när (om) den dagen kommer att det är jag som får höra ilskna rop för att jag har mage att öppet tala svenska i spårvagnen (ja, sånt händer också) hoppas jag att det finns någon som ställer upp för mig på motsvarande sätt.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: