En inte riktigt godkänd version

Häromveckan hittade jag filmatiseringen av Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru i bibliotekets dvd-hylla och kunde inte motstå frestelsen att se den. Olika framställningar av samma berättelse är ju alltid intressant.

Fast just i det här fallet var besvikelsen större än förtjusningen. I filmversionen blir den här berättelsen för sötklibbig och platt. Jag kom ofta på mig med att minnas detaljer i berättelsen från min lyssning, detaljer som jag tyckte så mycket om när jag lyssnade på boken. Det blev så lite kvar av berättelsen när den gjordes om till filmmanus, så lite kvar av den här berättelsen som jag levde med under flera veckor.

Dessutom har jag en del problem med Rachel McAdams i rollen som Clare. I min läsning av berättelsen hade Clare betydligt mera skinn på näsan, och var inte sådär hjälplöst gullig som McAdams. Jag fattar inte riktgt grejen med att vuxna kvinnor på film ska spelas av skådisar som ser flickaktigt söta ut, och som sedan ges ungefär lika lite handlings- och personlighetsutrymme som den klassiskt söta flickan. Clare var ju en egen person i boken, och inte enbart ett gulligt förälskat bihang till huvudpersonen.

Läs även andra bloggares åsikter om Tidsresenärens hustru, Audrey Niffenegger, filmatiseringar, film, Rachel McAdams

Annons

Antingen eller

Hittade hos bland annat Bokbabbel, men listan härstammar från enligt O.

Morgonpigg eller nattuggla? Definitivt.

Bibliotek eller bokhandel? Kanske ännu mera just nu när jag har levt mer eller mindre i kappsäck de senaste månaderna. Det är så skönt att upptäcka nya bibliotek, och så skönt att få lämna tillbaka böckerna innan man flyttar.

Adlibris eller Bokus? Bokus är inte så inne på att ha kunder i Finland.

Ljudbok eller e-bok? Om jag ändå ska läsa själv kan jag ju lika gärna göra det från papper.

Inbunden eller pocket? Egentligen ganska dött lopp, eftersom det beror så mycket på utgåvan. Läser gärna inbundet, om den inte är väldigt klumpig. Pocket funkar iofs också bra, om den inte är tryckt med hopklämd pyttestil.

Vampyrer eller zombies? Kan inte säga mig vara överdrivet förtjust i någondera, men vampyrer får mig att tänka på Stephenie Meyers sliskiga böcker och därmed väljer jag zombies i ren självbevarelsedrift.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Pass. Har inte läst någondera, men inbillar mig ändå att Guillou har ett mera välfungerande språk.

En i taget eller slalomläsning? Om romaner i pappersform, ja. Sedan har jag ju oftast ett seriealbum och en ljudbok på gång också, för att inte tala om de evighetspausade novellsamlingarna.

Bokmärke eller hundöra?

Chips eller choklad?

Biografier eller memoarer? Har ingen större skillnad, men lutar mer åt memoarer just nu eftersom jag läser Knausgård igen.

Skräck eller chick litt? Dött lopp. Den sistnämnda börjar jag förstå att hålla mig ifrån, den förstnämnda börjar jag först nu nosa lite på.

Boken eller filmen?

Twitter eller Facebook? Nej, jag fattar fortfarande inte grejen med Twitter.

Strindberg eller Heidenstam? Iofs bara för att jag inte läst Heidenstam.

Kokbok eller bakbok? Mer användbart.

Te eller kaffe? Undantagslöst.

Rött eller vitt?

Boklördag eller ViLäser?

Man Booker Prize eller Augustpriset? Augustpriset är mer inarbetat i min omgivning.

Läs även andra bloggares åsikter om enkäter, litteratur, läsning, läsvanor

Man upphör aldrig att förvånas

Jag har tydligen blivit en sån där som går runt och byter objektiv på kameran stup i kvarten, insåg jag i går kväll.
Har fortfarande inte riktigt förstått hur det här gick till. Två objektiv har jag haft i snart två år, och en kameraväska som rymmer både kamera och extra objektiv har jag haft sedan början av sommaren.
Tydligen har det tagit lite tid innan jag vant mig vid tanken på att äga en dylik väska, och innan jag som förlängning vant mig vid tanken på att kanske fota med något annan än fasta 50 mm.

Läs även andra bloggares åsikter om fotograferande, kameraväskor, objektiv, kameraväskor