Utforskar frysens bortre hörn

Ännu för en vecka sedan undrade jag varför man inte har köpstopp på mat lite oftare än när det är flytt på gång. Varför man är så mycket hamster och varför man så sällan tar tag i att göra något också av de där mera mystiska resterna i frysen.
Idag inser jag: det är så tråkigt att bara äta ur förrådet. Förvisso ett i-landsproblem med tanke på att jag fortfarande äter mig mätt varje dag, men jag har tagit det här köpstoppet så långt nu att det slutat kännas spännande och börjat bjuda motstånd.

Tittar med flyttögon på nedersta hyllan i köksskåpet och hittar pärlsockret som varit med ända sedan jag flyttade upp från Åbo för drygt tre år sedan. Och det där paketet salt som jag köpte för tio år sedan när jag nyss flyttat hemifrån på riktigt.

Och så fortsätter jag att gå till närbutiken – inte för att handla mat, men för att tigga lådor.

Läs även andra bloggares åsikter om köpstopp, mat, flytt, rester

Annons

Om att rensa, eller: minimalism light

Jag har haft ett loppisbord tillsammans med en vän i flera veckors tid. Ibland har vi pratat om att börja avsluta projektet (med en storslagen sista vecka när allt är nedsatt till halva priset), men det har alltid slutat med att vi hittat fler saker i skåpen.
Och när man tror att man har rensat ut allt kan man blunda en stund och föreställa sig att man ska flytta och därmed måste packa ner varenda liten ägodel i en låda och bära iväg den. Sedan öppnar man ögonen igen och ser på sina prylar på ett nytt sätt. På ett ”oj så mycket det finns här som jag inte behöver”-sätt.

Nå. Nu ser det faktiskt inte bättre ut när jag öppnar ögonen att jag ska flytta alldeles på riktigt. Därmed blir det snart slut på lyxen att ha ett loppisbord dit man kan föra allt man rensat ut, och som en sista slutspurt inför både flytt och avslut rensar jag ut ännu mer. Då slår mig den här tanken att det är så befriande. Att med de där böckerna jag köpte för fem år sedan och fortfarande inte har läst, med dem kommer ett dåligt samvete. Ett dåligt samvete som lämnar mig i samma stund som böckerna hamnar på loppisbordet. Jag måste faktiskt inte fortfarande vilja läsa en bok som jag ville läsa för fem år sedan.

Lite djärvt plockar jag ur klädskåpet också. Det finns de där plaggen som man köpte av fel anledningar. Jag vet att man inte ska köpa kläder bara för att man vill köpa något, och jag är inte helt övertygad om att det är en bra idé att köpa kläder för att man tror att de kommer att göra en till en ny människa. men det har ju hänt att jag har köpt något som verkade bättre, mera jag, än vad det egentligen visade sig vara. Sedan hänger plagget medan jag går små omvägar kring det.

Men det spelar ingen roll att den där tunikan var ett onödigt dyrt nätauktionsköp om broderierna på den trots allt visade sig vara i en färg som inte känns jag. Det blir inte bättre någonstans alls av att jag behåller den för att påminna mig om att jag fortfarande inte börjat använda den. De är så extremt mycket bättre att sätta ett hyfsat pris på den, föra den till loppisbordet och konstatera att den blev såld inom en vecka. Förhoppningsvis till någon som tycker genuint mycket om den. Och så tänker jag medan jag rensar, att de här jordiska ägodelarna är väldigt mycket ett lån. Inte bara det att vi inte kan ta dem med oss dit vi så småningom går, utan också det att vi inte måste släpa runt på dem resten av livet heller.

Läs även andra bloggares åsikter om prylar, överflöd, loppis, minimalism