Archive for the ‘allmänt’ Category

h1

Man upphör aldrig att förvånas

september 5, 2011

Jag har tydligen blivit en sån där som går runt och byter objektiv på kameran stup i kvarten, insåg jag i går kväll.
Har fortfarande inte riktigt förstått hur det här gick till. Två objektiv har jag haft i snart två år, och en kameraväska som rymmer både kamera och extra objektiv har jag haft sedan början av sommaren.
Tydligen har det tagit lite tid innan jag vant mig vid tanken på att äga en dylik väska, och innan jag som förlängning vant mig vid tanken på att kanske fota med något annan än fasta 50 mm.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Jetlaggad, typ

augusti 30, 2011

Min lägenhet känns som en hel kontinent. Mängden steg man numera måste ta mellan skrivbordet och matbordet är i runda slängar oändlig. Golvet är halare än jag minns det, ekot tydligare utan alla anhopade högar kläder och grönskan utanför fönstret lummigare och grönare än jag minns den från de två senaste somrarna.
Jag går till en annan del av centrum för en intervju, och det känns absurt att jag kan gå dit på 20 minuter trots att jag ska till en annan del av centrum, att det är glest på trottoarerna och att trafiken är sporadisk hela vägen. Det känns som att vänta på att den här staden ska börja hända, men jag anar att den inte kommer att göra det.

Så jag försöker landa i den här nygamla tillvaron. Så här är det nu. Småstad, och tystnad utanför det öppna fönstret. Frilansjobb och sommarpackningen som står och väntar på mitt engagemang.
Går till biblioteket, strosar runt bland hyllorna och bär hem böcker till den grad att jag lär ha träningsvärk i morgon.

Bibliotek, alltid den där quick-fixen när man måste känna att man rotat sig lite. Jag kan inte leva utan hemlånade biblioteksböcker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Annat än solsken

augusti 15, 2011

Simstadion en gråmulen måndagskväll. Stillheten i duschrummet efteråt, den behagliga tröttheten i kroppen. Hud som doftar klor och ett lojt sinne.

Att simma blir bäst när omgivningarna är annat än klarblå himmel och sol som strålar ovanifrån. Den relativa frånvaron av trängsel en mulen kväll på simstadion – eller lördagsnattens ljuva ensamma nattbad i kallt havsvatten och månsken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Jag klagar inte på sommarvärmen, men…

juli 29, 2011

… jag har lite cravings efter det där ljudet som uppstår när man bryter av en bit choklad. Den där känslan i fingrarna, vibrationen. Chokladen som bor i min lägenhet just nu är betydligt mera mjukseg än brytbar, och fastnar i omslaget på ett irriterande sätt.
Då tycker jag inte ens att det är ovanligt varmt i lägenheten idag. Men ändå: Fjärrkyla, ge mig!
Andra cravings jag har är nämligen att kunna sova under täcke och att kunna dricka te utan att behöva spola handlederna med kallt vatten efteråt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

De vi fortfarande kan rädda

juli 25, 2011

Även om vi sitter fast i nyhetsflödet från Norge just nu vill jag lyfta upp en annan katastrof som skördar liv hela tiden medan vi läser om skräckens ögonblick på Utöya och försöker greppa det obegripliga.
Karin skapade en bloggutmaning i söndags. Den heter Blogga mot hunger, och är värd att delta i och sprida ordet om. (Underbara Clara startade en ungefär samtidigt, den kan man läsa mer om här.)

”Jag deltar i insamlingen Blogga mot hunger genom att skänka minst 5 euro (/50 kronor) till en organisation som verkar på Afrikas horn. Samtidigt uppmanar jag andra bloggare att också delta i kampanjen. Kopiera den här texten i ett inlägg på din blogg om du också deltar i insamlingen. ”

När det gäller Utöya-offren är vi dessvärre maktlösa. Men när det gäller de drygt 11 miljonerna som svälter i Etiopien, Kenya och Somalia kan vi fortfarande göra skillnad. Egentligen borde ju det också vara obegripligt att människor dör av hunger medan det finns mat i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Fastnaglad i nyhetsflödet

juli 25, 2011

Vi pratar om Norge idag, vi få som är i jobb. Hur obegripligt det är. Hur det hade kunnat hända utanför vårt fönster. Vad som kommer att hända nu – hur länge media kommer att snurra Norge som huvudnyheter och hur det här kommer att påverka de mer eller mindre högerextrema partierna.

Jag kommer på mig själv med att fortfarande kasta mig över alla relaterade nyheter. Tänker på en diskussion tidigare i dag, om varför vi trycker i oss hela det hör nyhetsflödet, går upp i det. Kanske är det just för att det fortfarande är så obegripligt. Jag läser för att försöka förstå hur det var möjligt.

Litteraturvetaren och kulturnörden i mig undrar när de första skönlitterära böckerna med koppling till Utöya-massakern kommer. Inte de dokumentära skildringarna av dem som var med, utan skönlitteraturen som sätter in händelsen i ett annat sammanhang. Vad vi kommer att göra av den här händelsen som naglat fast oss i nyhetsflödet, som fått oss att samlas för att tända ljus och begrunda det ofattbara i att en enda människa kan åstadkomma så mycket skada. Och om vi kommer att plocka något gott ur den också – nödvändiga diskussioner, kanske, eller en större omtanke om varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Det där som kunde hända trots allt

juli 23, 2011

Det händer såna där saker som man inte tror är möjliga. Det säger i och för sig mycket om hur den här världen funkar att jag inte blir överraskad av svältkatastrofen på Afrikas horn, men desto mer chockerad över fredagens händelser i Norge.
Norge, det är så nära. Det kunde ha varit här, snurrar det om och om i mitt huvud när jag ser skakiga tv-bilder från regeringskvarteren i Oslo gå på repeat. Det kunde ha varit i de här kvarteren där jag rör mig dagligen. Det kunde ha varit på ett tryggt och paradisiskt lägerområde där jag själv njutit av att få vistas, ett lägerområde som jag glatt mig över att andra ungdomar får ta över efter mig.
Norge. De pratar ju nästan som jag, blir jag påmind om när jag följer livesändningarna från norska tv 2 på nätet.

Nätkommentarerna till de första nyhetsartiklarna som kablar ut informationen om bombdådet i Oslo vet förstås genast hur det ligger till. Det var förstås muslimerna, och vi borde häva ut dem ur det här landet också innan det smäller här.
Vem är det vi ska göra oss av med nu? De kristna? De allt för ariskt blonda och blåögda? Var ska vi hitta den där kortsynta och drastiska lösningen när ondskan finns mitt ibland dem som vi räknar som våra egna?

Det är ofattbart, det här som hänt i Oslo och på Utöya. Det är sanslöst obegripligt att en enda individ plötsligt kan ha så många oskyldiga liv på sitt samvete. Samtidigt är det en påminnelse om att hotet och ondskan inte sitter i det som ter sig främmande på ytan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

Övergångar och fil på fel ställen

juli 11, 2011

Jag lämnade en vecka i Österbotten bakom mig och satte mig lite motvilligt på tåget söderut igår kväll. Farväl till nätter när man sover med fönstret öppet, farväl till de riktigt ljusa nätterna och farväl till ljuvliga kvällsdopp när allt är stilla och himmel och hav tycks flyta ihop med holmar som svävar däremellan.
Pratar om det med en kollega på väg på lunch idag. De här omställningarna som får en ur balans, detta att man borde hålla sig på samma ställe tre månader åt gången och inte hatta fram och tillbaka.

Nu väntar jag på att sommar-Helsingfors ska charma mig igen. Hittills har återgången till storstadsvardag inte varit alldeles strålande. Yoghurten jag skulle ha ätit till frukost hade genomgått en otrevlig förvandling, och den filburk jag köpte på väg till jobbet och sedan slängde ner i en kasse med blandat innehåll visade sig få ödesdigra följder. Frågan är om jag någonsin kommer att vilja äta Valios bär-råg-fil igen efter att ha tvättat bort den från cykelhjälm, tygkasse och biblioteksböcker. I morse hade det varit bra att vara skärpt nog för att komma ihåg att just filburkar med sina opålitliga lock inte ska resa tillsammans med biblioteksböcker. Nu kommer Esbos bibliotek att föräras ett splitternytt exemplar av The Walking Dead 1: Days Gone Bye istället.

Men: Lite tar den sig, dagen. Cyklar hem min cykel från järnvägsstationen ikväll och får se nya stränder av staden, de som jag bara anat genom spårvagnsfönstren tidigare. Kroppen gillar det här nygamla rörelsesättet, och själen gillar tanken på kommande utflykter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Våt och rödbränd

juni 13, 2011

Jag tycker uppenbarligen inte om de där skyddande hinnorna man har mellan sig själv och väderleken, allt det där som går bortom vanliga kläder.

I dag tar jag mig hem från jobbet görandes omvägar för ärenden och regnet tilltar så mycket att jag faktiskt tar fram det paraply jag hittills bara burit med mig på bottnen av väskan. Naturligtvis för att konstatera att paraply är en sjukt opraktisk tingest som trots tappra försök ändå inte håller en torr bortsett från huvud och överkropp.

Det finns annat på botten av väskan också. En tub solkräm, med utgångsdatum hösten 2009. Så länge har den inte hängt med i just den väskan, men oöppnad har den varit mycket länge.
Jag inser ju själv, med tanke på att jag inte bara är röd här och var utan dessutom ömhudad på ena axeln, att det hade varit bättre att använda den under gårdagens utflykt till Rönnskär. Fast solkräm är lite som paraplyer: sjukt irriterande. Kladdigt och bökigt, och antingen innehåller den ingredienser jag inte vill ha i närheten av min hud eller också efterlämnar den en vit hinna som min gör.
Fast jag är inte dummare än att jag medger att den där kladdigheten hade kunnat vara värt det, åtminstone just igår.

Det är nog tur att regn och kyligare väder drog in över oss igen, för det verkar vara fler än jag som har antagit en onödigt röd färgton under den gångna värmeböljan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

En stund i fiktionen

juni 11, 2011

Så fortsätter värmen, och jag firar lördag genom att stiga upp i vanlig tid och gå på loppisrunda i trevligt sällskap. Efteråt infaller sig ett ögonblick när man känner fiktionens närvaro, det där obeskrivliga som egentligen bara kan upplevas och inte förstås.
Vårt lilla sällskap vandrar iväg, K med en antik och nyfyndad kappsäck, N med en solhatt av gigantiska mått. Där kommer vi vandrande in på en cafégård och det känns plötsligt som om det här inte är på riktigt, utan som vore vi ett klipp ur en film, eller en grupp skådespelare som äntrar scenen.

Fiktivt eller inte – värmen är i alla fall på riktigt. Mestadels känner jag att jag skulle kunna vänja mig rätt bra, i alla fall dagar som den här när vindarna fläktar. Det där solröda på armar och i ansikte är tyvärr också på riktigt, fast jag tidigare i dag trodde att jag inte bränt mig alls.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,