Archive for the ‘bibliotek’ Category

h1

Ika vet vad folk vill ha

januari 20, 2011

Jag var ju tvungen att kolla – och nu finns det fyra personer i reservationskö till David Nicholls En dag, en av de böcker biblioteket har köpt in efter att jag kommit med ett inköpsförslag. När jag hade den hemlånad kring årsskiftet var det bara en person i kö efter mig – men populariteten tycks vara växande.
Jag sitter och tänker att jag nog kanske borde jobba där egentligen. Väldigt väldigt gärna skulle jag jobba där om en stor del av min arbetstid fick ägnas åt att ta reda på vilka svenska romaner biblioteket behöver ha i sina samlingar. (Efter att jag lämnat in, och fått godkänt, ett inköpsförslag för Kristina Sandbergs Att föda ett barn börjar jag verkligen vara övertygad om att de kunde behöva mera personal med just den arbetsuppgiften.) Som det är nu gör jag en del av det arbetet obetalt åt dem. Det retar mig lite när det handlar om böcker som de här båda – sådana som är tillräckligt omtalade för att biblioteket borde ha åtminstone ett exemplar i samlingarna, eftersom det garanterat är många fler än jag i den här kommunen som vill läsa dem.

Och vad jag tyckte om En dag? Jag var faktiskt ganska besviken. Hade väntat mig mera av en bladvändare, men i mitt fall blev läsningen ganska seg. Sista tredjedelen tog sig bra, men i början tyckte jag att den stampade på stället mycket länge. Dessutom irriterade jag mig så väldigt på Dexter, bokens manliga huvudperson. Det kanske var meningen att jag som läsare skulle irritera mig – men just i mitt fall gjorde det inte läsningen så mycket roligare. Jo, berättelsens form – att under tjugo års tid göra nedslag i Dexters och Emmas liv – är intressant, men jag blev ändå inte lyrisk. Slutsats: Fullt så bra som alla andra får den att låta är den alltså inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

En obehaglig bibliotekstjuv

januari 20, 2011

Sådärja – igår kväll såg jag färdigt första avsnittet i SVT:s tredelade dramaserie Bibliotekstjuven. Jag fattar verkligen inte hur jag skulle lyckas se tv-program utan svtplay. Låt vara att jag saknar tv-apparat, men framför allt: Jag förstår inte längre hur man gör för att passa sändningstider. Och hinna se färdigt programmet. och inte kunna pausa när man går till köket för att koka te. Bortskämd som jag är med titta-när-du-vill-formatet har jag alltså delat upp det första avsnittet på två kvällar, eftersom jag var gruvligt trött efter yogaträning och dubbla promenader häromkvällen.

Annars kunde jag ju frestas att dela upp det för att spä ut obehaget också, men jag vet inte om det skulle ha önskvärd effekt. Jag tycker nämligen att det här är en riktigt obehaglig serie. Sådär att jag sitter och vrider mig i soffan för att jag ser hur det hela kommer att spåra ur – och då pratar jag inte om bokstölderna. Scenen när han faktiskt stjäl sin första bok nere i ett av magasinen och nästan blir påkommen, den berör mig inte hälften så mycket som allt det andra. Klasskillnaderna, sparven i tranedansen, det desperata i att spela en roll som inte lyckas övertyga omgivningen. Och så hans fru – där tycker jag att det blir ännu ett steg obehagligare. Att John själv utsätter sig för det här, men att han dessutom förnedrar sin fru i de andras sällskap för att kunna klättra upp. Att han går bakom ryggen på henne, att han ljuger om räkningarna och ekonomin.

Jag tänker – hur fruktansvärt att leva med honom, och jag vill nästan inte veta hur det här slutar. Jag reagerar ungefär på samma sätt som när det gäller en av de mera högljudda politikerna här i trakten, en man som har en tendens att i hetsigt mod häva ur sig det ena och det andra. Varje gång han skapar nya rubriker tänker jag på att han har en fru och två barn, som måste leva med honom, och jag blir obehagligt berörd vid tanken på att de kanske också måste se de här sidorna av honom i hemmet. (Här hoppas jag att jag har fel, att han är förnuftig och genomtänkt och from som ett lamm hemma hos familjen.)

Bibliotekstjuven är inspirerad av en verklig händelse, men slutresultatet är naturligtvis en fiktiv berättelse. Ändå är den på många sätt så verklig. Den väcker egentligen många tankar – kring bildningsfällan, detta att en högskoleexamen snarare kan göra det svårare att försörja sig, kring klassamhället, kring det krav att leva upp till någon annans nivå som vi alla i vissa situationer upplever. Men framför allt är John själv och hans agerande så obehagliga – och där tycker jag att Gustaf Skarsgård har lyckats fenomenalt. Jag blir beklämd och nervös bara av att se hans minspel.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

Spridda tankar på temat musik

januari 6, 2011

En söndagskväll före jul, jag och brorsan i bilen på väg från föräldrahemmet till stan. Jag säger: Vet du vad som irriterar mig med den nya versionen av spotify? Och innan jag hinner fortsätta säger han: Att den inte visar ens senaste sökningar – och det var exakt vad jag hade tänkt komma till.
Det irriterar mig fortfarande, måste jag säga. Spotify-teamet, hör ni mig? När ni ändå håller på kunde ni gärna lägga till en funktion som gör att man kan klicka på en låt och se i vilken av sina spellistor man har lagt till den.

Igår kväll såg jag Dome Karukoskis Förbjuden frukt (Kielletty hedelmä) som var ännu bättre än jag hade vågat hoppas på. Efteråt tänkte jag på hur många gropar man kan gräva åt sig själv om man gör en sån här film, och hur han lyckats med att inte falla i någon av dem.
Sedan pausade jag filmen under eftertexterna och letade filmlåtar på spotify, och blev frustrerad när Emma Salokoskis fina version av Katsele yössä inte fanns. Blev upplivad igen när jag upptäckte att den fanns på bibliotekets musikavdelning, stod i hyllan till och med – men sedan återigen frustrerad, för vad ska man med en sådan upptäckt till strax före två natten före helgdag?
Spotify om något har gjort mig till en här och nu och genast-människa när det gäller musiklyssnande. Allt, och det genast. Ibland är det nästan skrämmande.

När jag åt frukost idag tänkte jag på hur annorlunda det hade varit att bli musikaliskt förälskad i en bit av filmsoundtracket för, säg, 15 år sedan. Ponera att jag hade gått på bio, och hört en ny låt i filmen. Inte bara det att det inte fanns något spotify att leta låtar i, utan också frågan om hur jag hade fått reda på vad låten över huvud taget hette.
Jag vet ju att folk levde alldeles lyckliga utan spotify, utan att pausa eftertexter, och utan att att googla utdrag ur en låttext för att hitta titeln och artisten. Jag undrar inte över hur de klarade sig. Jag undrar kanske mest vad de lade sin tid och energi på i stället. (Jag vill tro att det hade varit bokläsning i mitt fall.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

Gårdagens duktighet:

januari 2, 2011

Rippade sammanlagt 16 cd-skivor, och gjorde därmed två ljudböcker färdiga för iPod-lyssning och återlämning till biblioteket.

Det är alltid fint att börja det nya året med nyttigheter av det här slaget – fast varje gång jag matade in en ny cd av Carin Hjulströms Hitta vilse och fick ange all information om titel, författare och cd-nummer än en gång undrade jag när mitt bibliotek kommer att börja låna ut ljudböcker i mp3-form.

(Jag undrar om det är så här ljudböcker hamnar på piratkusten? Någon sitter och pysslar och rippar och tänker att nog skulle det väl vara fint om andra kunde dra nytta av allt jobb man har lagt ner? Eller kan inte iTunes ta till sig den här infon och lägga upp den i den där mystiska nätdatabasen där de letar efter information om de cd-skivor man matar in?)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Litterära mellandagsbryderier

december 27, 2010

Ni vet hur vissa bokmalar brukar blogga om att de alltid packar fler böcker än de rimligtvis kan hinna läsa, i överdriven rädsla för att stå helt utan läsning innan man åter är hemma hos sina bokhyllor?
Något för mig att ta efter till nästa jul.
Den tjugotredje packade jag med mig julklappar och mat och värmebyxor och vem vet allt, däribland även en återhållsam liten bokpackning bestående av två romaner, en ljudbok i iPoden och två grafiska romaner.

Tanken var att jag skulle läsa ut det som återstod av Naomi Noviks Hans majestäts drake ganska omgående, och sedan läsa Sigrid Combüchens Spill – en damroman som jag hade på tvåveckorslån från bibliotekets nyhetshylla. Vid sidan av skulle jag läsa den redan påbörjade De förlorade sidornas bok av Ola Skogäng, och sedan Shaun Tans Ankomsten (en fascinerande berättelse helt utan skrivna ord).

Vi kan säga att den här läsplaneringen gick åt skogen. Det första som hände var att brodern praktiskt talet stal Skogängs serieroman av mig, och ända sedan han satte den i sig har ansatt mig med frågor om när jag tänker låna nästa. (Nu kan jag i min tur fråga: vet någon när Skogängs tredje kan tänkas komma ut?)
Därefter visade det sig ta ända till julannandagskvällen innan jag läst ut Noviks drakroman, vilket jag skyller dels på att mitt intresse föll av när det började handla betydligt mer om luftstridsscener per drake och betydligt mindre om förhållandet mellan draken Temeraire och hans skötare Laurence. (Arméer som slåss – hjälp så tråkigt det blir att läsa om.)
Sedan konsulterade jag bibliotekets kundsidor, och insåg att Spill måste återlämnas den 29, och att det inte är sannolikt att jag kommer att hinna läsa ut den innan dess. Därmed blev den helt obrukbar som mellandagsläsning. Shaun Tans Ankomsten lästes ut i en sittning ikväll, och nu har jag bara lite Skogäng kvar, och så pålitliga Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates som tuffar på i iPoden när jag röjer köket och pysslar med annat ostimulerande.

Men faktum kvarstår: Jag har ingenting att läsaaa. Eller: Jag längtar efter mina bokhyllor och bibliotekshögar hemma i stan, för de innehåller det jag vill läsa. Högarna av olästa böcker i flickrummet känns lite utdaterade, för även om det mesta i dem har tillkommit långt efter den period när Wahlströms var mitt favoritförlag finns det ju en anledning till att de fortfarande dräller runt i mitt gamla flickrum. Ack i-landsproblematik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

Motiverad oshopping

november 25, 2010

Igår kom jag hem med huvudet tungt av trötthet efter en dagstur till Helsingfors, där jag beskådat snökaos, gått på möte och besökt Finlands enda Pocketshop. Kollade dagens mail, och log förnöjt åt det som berättade för mig att mitt bibliotek tänker köpa in David Nicholls En dag och att de har registrerat min reservation av boken. På nämnda pocketshop höll jag den engelska pocketen i min hand – och ställde sedan tillbaka den i hyllan, för jag kunde inte motivera mig själv att betala omkring 10 euro för den innan jag ens fått veta om biblioteket tänker köpa in den eller inte.

Jag är en så fruktansvärt dålig shoppare. Hade ett par timmar vandra-på-stan-tid före mitt möte, men det mesta känns så omotiverande att lägga ut pengar på, även i huvudstaden. Det slutade med att allt jag kom hem med var en hårklämma som jag lika gärna hade kunnat köpa hemma eftersom samma stora kedjor finns i de flesta städer, en hennakaka och en flaska balsam från Lush och en börs från Globe Hope, eftersom min plånbok har gått allt mera i bitar de senaste veckorna.

Alla de här sakerna. Vem förväntas behöva dem egentligen? Jag har ju egentligen prylar, böcker och kläder så det räcker, och vill jag förnya mig är det billigare och mindre förutsägbart att gå en loppisrunda. Eller ännu bättre: En biblioteksrunda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Färgmatchade fynd

november 19, 2010

Inledde gårdagens biblioteksrunda genom att helt omedvetet grunda högen med två färgmatchade böcker från hyllorna med nyligen återlämnat skönlitterärt material. Sedan fördärvade jag naturligtvis det hela genom att plocka på mig böcker vars omslag inte alls passade in – men det är en annan historia. En där jag jublade högt inombords över att bland annat hitta Mårten Sandéns tredje bok om Jannike Falthin. Jag visste inte ens att den hunnit komma ut, och så låg den där och såg nyinplastad och vacker ut, De dödas imperium.

(Visst har jag berättat att jag älskar huvudbiblioteket här i Vasa? Vacker interiör och fin bokskyltning – som gjort för att ströva omkring på bokjakt i.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Bokbabbels söndagsenkät 1

november 7, 2010

Bokbabbel har lanserat en söndagsenkät i två delar, och jag hakar på första delen lagom tills del två börjar cirkulera.

1. Favoritbok i barndomen?
Bland annat Ronja Rövardotter.

2. Vad läser du just nu?
Jennifer Weiners I hennes skor. Dessutom lyssnar jag på The Time-travellers Wife av Audrey Niffenegger.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga alls för tillfället.

4. Dålig bokvana?
Att tro att jag hinner läsa i princip hur många böcker som helst. Tror att fenomenet också kan kallas bokhamster.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Senast jag såg efter var det 57 olika lån, men då ingår även en bunt tidskrifter till ett pågående projekt, en del film och cd-skivor. I mer boklig väg finns t.ex. Ulrika Lidbos Decembergatans hungriga andar, Nick Hornbys Juliet, Naked, Kazy Kibuishis Amulet – The Stonekeeper, Katarina Kuicks och Ylva Karlssons Skriv om och om igen, Katarina Nordgren och Tomas Södergrans Vegetariskt – mat från Trädgårdscaféet Slottsträdgården Ulriksdal, Carin Hjulströms Finns inte på kartan, Philip Pullmans Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren, Chimamanda Ngoze Adichies Lila hibiskus och Ola Skogängs Theos Ockulta historier: De förlorade sidornas bok.

6. Har du en läsplatta?
Nej. Än så länge tycker jag att mp3-boken är en mycket intressantare form av elektronisk litteratur än e-boken.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?

Om man räknar in ljudbokslyssningen läser jag alltid minst två böcker åt gången. Novellsamlingar kan jag hålla på med i en halv evighet, läsandes en novell åt gången med långa mellanrum, parallellt med annan läsning.

8. Har dina läsvanor förändrats sedan du började blogga?

Inte på grund av att jag själv bloggar tror jag, men däremot beroende på att jag läser andras bloggar. Jag får tips om nya böcker och författarskap genom att läsa andras bloggar, men fastnar också lättare i bloggläsning framom bokläsning.

9. Sämsta boken du läst i år?

Kan ha varit En snabbköpskassörskas bekännelser av Anna Sam. En hel bok fylld av den sortens texter som är roliga i tre sidor.

10. Bästa boken du läst i år?
Anders Björkelids Ondvinter och Eldbärare samt Karl Ove Knausgårds Min kamp.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Inte alls lika ofta nu som under studietiden när man fick strunta i allt vad bekvämlighteszoner hette för att våga sig på kurslitteraturen.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
När jag läser prosa vill jag att det ska vara en gripbar berättelse med ett fungerande språk som gärna får lysa med sina formuleringar men inte tappa bort läsaren i sin uppvisningskonst. Jag vill också känna att berättelsen kommer någonvart, och inte bara stampar på stället i svävande utvikningar.
Allra helst vill jag läsa berättelser som griper tag ganska snabbt och håller kvar mitt engagemang. I det här ingår också att jag inte vill känna mig undervärderad som läsare – det får inte bli fånigt eller kännas banalt, och jag vill inte att författaren berättar samma sak om och om igen som om jag inte hade förstått dem första gången.
Ska jag läsa med ögonen vill jag helst läsa på svenska, eftersom det går snabbast. Lyssnar jag går engelska och finska lika bra, eftersom det inte påverkar läshastigheten.

13. Kan du läsa på bussen?
Ja, utan problem.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
I sängen en långsam ledig förmiddag, eller i min hårda men bekväma 50-talsfåtölj.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Jag lånar gärna ut mina böcker, men förväntar mig att få dem tillbaka i samma skick. Har dock börjat fundera på att vara lite mer restriktiv med att låna ut favoriterna, efter att jag blev av med mitt exemplar av Curtis Sittenfelds I en klass för sig.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Ibland händer det, om det är en bok där jag vill markera ett speciellt viktigt ställe att återvända till. Sedan behöver det vara en bok som i sin fysiska form inte känns så värdefull – min slitna och gulnade pocketupplaga av Gun-Britt Sundströms Maken har till exempel många vikta hörn, däremot inte mitt snygga inbundna exemplar av Curtis Sittenfelds Presidentens hustru, även om båda innehåller formuleringar jag vill läsa fler gånger.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Det händer inte ofta, men det har hänt.

18. I studierelaterade böcker då?

Ja, om det är min egen bok.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?

Svenska, eftersom jag blir otålig av att läsa i långsam takt. Genom åren har jag också hunnit läsa på engelska, finska, danska, norska och tyska.

20. Vad får dig att älska en bok?
En berättelse som tar andan ur mig, fascinerande personer och ett språk som är allt från fungerande till gnistrande.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?

Att jag själv har tyckt om den, på ett eller annat sätt, och att jag tror att den på något vis kan passa in i den andra personens litterära smak.

22. Favoritgenre?
Välskrivna romaner, grafiska romaner, nordisk fantasy och riktigt välskrivna deckare.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Lyrik är en sådan njutning att läsa, men jag glömmer bort hur mycket jag tycker om genren när jag inte har läst den på ett tag.

24. Favoritbiografi?
Tove Jansson – Ord, bild, liv av Boel Westin.

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Ja.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

h1

Knausgård – visa vad du kan!

oktober 12, 2010

Tydligen ska jag läsa Knausgårds Min kamp nu, jag liksom många andra. Hittade ett snabbcirkulerande exemplar på biblioteket, och har två veckor på mig att ta till mig den här omtalade första delen.
Samtidigt innebär det att jag måste lägga Jette A Kaarsböls Din nästas hus åt sidan, just som jag började komma in i den på allvar. Blir påmind om bokläsarens i-landsproblem: lite tjockare böcker är så besvärliga eftersom man är bunden vid dem för längre tid. Jag som dessutom var klok nog att ta den med mig i söndags när jag var ute på ett frilansuppdrag med väntetid. fick en dryg halvtimme tid när jag inte kunde göra mycket annat än läsa, och därmed fick jag en bra skjuts in i Kaarsböls berättelse som kanske annars hade fått en lång och utdragen startsträcka.

Böcker, och längden på dem – detta i-landsproblem. Att vela framför bokhögen inför en stundande kort resa – ta en tunnis som jag hinner läsa ut före resan så att jag kan ta en oläst bok med att börja läsa under resan, eller ta en rejäl bok som förhoppningsvis räcker fram till dess att jag gett mig iväg och kommit hem igen?
Jag tycker dessutom inte om skarven mellan två böcker, att ta upp en ny samtidigt som jag lägger ifrån mig den föregående. I synnerhet inte om jag trivdes i den föregående, och nu ska kastas in ett nytt litterärt landskap som skaver av ovana. Låt oss hoppas att Knausgård är så värd det som folk verkar tycka. I så fall kommer jag dessutom att skratta förnöjt när biblioteket måste sträcka sig till att köpa in fler än de två svenska exemplar som finns i nuläget. Med reservationskö på det normalcirkulerande exemplaret blev frestelsen för stor att ta med snabblåne-exemplaret hem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

Bokfrågornas ABC: E

januari 23, 2010

Bokfrågorna letar sig framåt i alfabetet, och jag som ligger några steg efter når bokstaven E.

1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens?

Evergreens skulle ju kunna vara en form av klassiker – kanske böcker som inte ännu uppnått total klassikerstatus, men som vi gärna kallar blivande klassiker? Eller böcker som man själv känner att man skulle kunna läsa om ungefär hur många gånger som helst? Till den senare kategorin, i min version, hör till exempel Ronja Rövardotter, Sommarljus, och sen kommer natten samt Stolthet och fördom.

2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från?
Jag tror inte att jag behöver ta fram Book Notes och räkna för att komma fram till att det är Sverige.
Har inte järnkoll på vilka länder som inte har prickats av, men jag antar att de är några stycken. På rak arm kan jag till exempel inte komma på att jag skulle ha läst böcker från exempelvis Portugal, de baltiska staterna, Ungern eller Monaco, för att bara nämna några exempel.

3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare?
Åh, det här är ju svårt – jag tror att största delen av de böcker jag läser är skrivna av europeiska författare. Om vi bantar ner utbudet en aning genom att bortse från de svenskspråkiga kan jag exempelvis nämna Vibeke Olsson, Lene Kaaberböl, Michelle Magorian och Jane Austen.

4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit.
Jag kan berätta om den finländska klassikern Sinuhe egyptiern, skriven av Mika Waltari. Den finns på vartendaste litet bibliotek, är oftast gul och alltid stor och jag har fortfarande inte läst den. Däremot har jag ofta mött kunder som vördar Waltari och hans författarskap och tar för givet att de har en själsfrände i mig, som ju var anställd för att hålla ordning i hyllorna, hjälpa kunderna till rätta och vörda Waltaris författarskap.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,