Archive for the ‘Helsingforsliv’ Category

h1

Om att inte morgonsimma

juni 2, 2011

Tidigare i veckan konstaterade jag och en kollega att ingen av oss hör till gruppen av människor som antingen går och simmar sextiden på morgonen före jobbet, alternativt kunde börja höra till den hör grupperingen. Inte riktigt vår grej, så att säga.
Igår, när jag vandrade hem från Simstadion i det där nästan smålulliga tillståndet som fysisk ansträngning kan ge upphov till tänkte jag att bortsett från att jag inte är någon morgonmänniska finns det andra faktorer som hindrar mig från att bli en av de där som går och simmar före jobbet. Det känns nämligen inte riktigt smart att försätta sig själv i den sortens tillstånd av avslappnad trötthet före man infinner sig på jobbet.

Nu kan man kanske simma på annat sätt än att bränna av femton längder i uppvärmt bassängvatten efter ett simuppehåll sedan förra sommaren. Där och då var jag mest bara förnöjd över att det faktiskt gick, trots att jag inte ens cyklar regelbundet för tillfället, storstadsbo som jag blivit. Inte helt utan motstånd, skulle det visa sig, för benen var överraskande stumma under mig när jag kom upp på land igen, och träningsvärken som satte in idag känns ny i det här sammanhanget. Tydligen brukar jag tvingas vänja mig lite långsammare när simningen sker i havet, där vågor och låg vattentemperatur tvingar den ohärdade att ge upp innan rörelsen börjar komma åt musklerna på allvar.

Fast: I en idealisk tillvaro där arbetsdagen inte börjar så tidigt och där havet finns i min omedelbara närhet skulle jag kunna föreställa mig naturupplevelsen av ett morgondopp före jag inleder arbetsdagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Bläddra skivor till livemusik

maj 24, 2011

Man går till tians bibliotek en tidig tisdagskväll efter jobbet och gör upptäckten att en folk- och fantasyinspirerad grupp underhåller en med ljuv stråkmusik medan man bläddrar skivor i mjuka plastfodral.
Bara sådär, en vanlig tisdag. Nu hoppas jag att det här är normalt beteende för centralt belägna bibliotek i Helsingfors, och att det här i princip kan hända mig fler gånger i sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Den går så fort, den här våren.

maj 15, 2011

Det är inte ens en vecka sedan jag flyttade från Åggelby, och ändå känner jag knappt igen omgivningarna kring stationen när jag ser ut genom tågfönstret på väg in till stan efter Ålandsresan. Allt är plötsligt så grönt.

Sedan kan man undra hur i all världen jag tar mig hem medelst tåg efter en resa till Åland. Det går det också, om man kombinerar fortskaffningsmedlen rätt. Återfärdskombinationen såg ut som följer: taxi-flyg-buss-tåg-spårvagn. Detta av den anledningen att jag gjorde en avstickare via Dickursby efter att jag landat på Helsingfors-Vanda. Det hade ju varit synd att inte passa på att plocka upp det nätauktionsfynd som ska göra min vardag lite smidigare när jag ändå var i Vanda.

Den går fort den här våren, det gör den. Jag vandrar ut från järnvägsstationen för att ta mig till spårvagnshållplatsen och reflekterar efteråt över att det är ytterligare en vandring som jag kan göra på rutin, utan att vara överdrivet uppmärksam på min omgivning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

Oplanerad lokalturism

april 29, 2011

Jag får se Malms tågstation idag, sådär oplanerat som det blir om man slöar till på tåget och missar sin egen station. Jag insåg att det var just det som hände när jag slängde ett öga ut genom fönstret och såg stationsskylten sakta sätta sig i rörelse utanför fönstret, och för en sekund drabbas jag av lätt panik, tills förnuftet hinner ikapp reflexerna. Det här är ett lokaltåg, och om inte allt för många minuter kommer vi att stanna igen, och jag kan gå av och invänta nästa tåg. Två minuter hann jag se på Malm innan nästa tåg rullade in. Vid det laget rycker jag redan på axlarna och påminner mig själv om nyttan av att välja fel väg och därmed se mer än det som snart blir invant. Jag gör det ofta, under de här dagarna när jag försöker vänja mig vid att inte vara turist utan faktiskt bofast. Jag skaffar lånekort och gör mina första Helsingforslån (och återvänder sedan mot järnvägsstationen och tåget hem längs mycket ovana och just oplanerade vägar). Jag betar av lunchrestauranger i sällskap med mina nya kollegor. Jag åker Helsingforsmetro för första gången, och fascineras som alltid av det här snabba resandet under jorden. Jag vandrar i strömmen av morgonresenärer där vi alla faller in i samma hastighet, som ett sillstim längs perrongen.

Och i morgon ska jag se på Havis Amanda medan hon får sin mössa. Det är tydligen sånt man gör på valborgsmässoaftonen i huvudstaden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Det overkliga

april 26, 2011

Jag hör den utanför det öppna fönstret mot den ljumma vårkvällen, rälstrafiken. Fjärr- och lokaltågen som passerar med täta mellanrum och ett metalliskt susande en bit nedanför backen.

Efter lunchen öppnar vi fönstren mot den sommarlika hettan, och resten av arbetsdagen har jag en ljudkuliss av annan rälstrafik i bakgrunden, ett dovt mullrande med enstaka skärande gnissel. Och även om ljuden och arbetsplatsen är nya finns det ändå arbetsuppgifter av bekant slag att falla in i, och en del nya kollegor som egentligen är gamla bekanta.
Det är när jag går hem för dagen – ”hem” – som världen kantrar omkring mig. Jag går nerför trapporna och kliver ut genom porten och plötsligt står jag i Helsingfors utan att huvudet hinner begripa hur det har gått till. Alla dessa människor, överallt! Och detta att jag kan gå hem från jobbet och kliva ut mitt i Helsingfors, mitt i myllret. Jag fattar inte riktigt än.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,