Archive for the ‘jobb’ Category

h1

Regnlördag

juni 12, 2010

Det blåser regn därute, och jag har jobbat medan andra har blivit våta på Popkalaset. Någon pratar om höstväder, och jag tänker att det är en konstig sommar det här, som överraskar med värme i maj och släpper loss höststormarna i juni.
Till sist var alla röster räknade och jag kunde gå hem och läsa ut de sista sidorna i Maken, som jag har släpat runt på lite väl länge. Juniläsningen, den fungerar sällan. Har föreskrivit mig själv kurering i form av lättläst ungdomslitteratur den närmaste framtiden. Inga finstilta invecklade saker under min fritid, inte när en så stor del av dagen redan går ut på att läsa och skriva.
Mat blir det så småningom, och imorgon väntar en oinskränkt sovmorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Kvällsmelankoli

maj 30, 2010

Även om jag ser väldigt mycket fram emot den jobbsäsong som börjar imorgon kan jag inte låta bli att bli lite melankolisk när jag ser kvällssolen över försommargrönskan därute. Försommarens ljusa kvällar och nätter, de tas liksom ifrån mig med de tidiga jobbtider som råder den närmaste framtiden. Må vara att morgnarna blir något mindre helvetiska när de inträffar i ljus, men just nu blir jag lite för påmind om att de sena kvällarna är den tid när jag brukar utföra mina storverk. Undrar om det blir ett hejdå till kvällskreativiteten den närmaste tiden?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Tiden är inte töjbar

maj 20, 2010

Jag har gått omkring och förundrats över hur mycket det har gått att klämma in i de två senaste dagarna. Allt detta av lektioner, prov och fixande av projekt denna skolans sista effektiva vecka, och ovanpå det sextimmarskvällar med inskolning på nygamla jobbet.
Fast sedan kom insikten om att tiden inte är töjbar, att man inte kan klämma in hur mycket som helst. Jag har insett det förr, när jag suttit uppe med frilansjobb till sena nätter och varit tvungen att komma försent till morgonlektionen för att hinna sova ikapp.
Den här gången har tillvaron i lägenheten kaosat ur i en sådan omfattning att jag själv mår illa åt det. Smutstvätt. Ingen ren kastrull att ens koka ägg i, inga lediga avställningsytor i köket. Ett köksbord som så totalt övergått till att vara avställnings- och avstjälpningsyta för väskinnehåll och annat att jag redan på grund av köksbordet allenast helst skulle gå till skolan och köpa frukost imorgon bitti.
Låt oss hoppas att jag fortfarande går på bara-gör-och-panika-inte-växeln imorgon när skolveckan är slut, så att jag kan ta upp kampen mot kaoset.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Det känns inte som tisdag

april 13, 2010

Sen tisdag eftermiddag, och de senaste dagarnas disk har äntligen hittat en lucka i tidsschemat där den kunde klaras av.
Det slår mig att det här egentligen inte alls känns som en tisdag eftermiddag. Känslan som överväldigar mig när jag går hem efter dagens sista lektion, suger i mig vårsolen och ser fram emot potentiellt Trivial Pursuit-spelande är: Fredag, du efterlängtade!
Det är vårsolen och den lätthet som kommer hand i hand med ett öppet fönster för att släppa in vårens ljud och dofter, och det är lugnet som börjar lägga sig efter de senaste dagarnas jonglerande av olika jobbuppdrag och någon sorts skolgång. Dessutom fyller InDesign-upptäckandet mig fortfarande med smått euforisk förväntan. Lämpligt nog väntar en liten sovmorgon imorgon bitti, så mötet med vardagen ser ut att kunna mjukna lite.

Veckodagar, även de är relativa. I synnerhet i en tillvaro som allt mera börjar präglas av frilanslivets villkor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Ikas ordbok 7

april 12, 2010

Rutin. Det där som man aldrig saknar så förtvivlat som när man försöker skaffa sig densamma.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

På resultatlös spaning efter helgfriden

april 9, 2010

Det blev en baktung vecka, som inleddes med helgdag och ett tämligen förvirrat återvändande till vardagen för att sedan kasta sig över mig mer eller mindre oanat vid den tid när jag annars brukar börja andas ut och ta helg. Alldeles oväntat var det väl inte, men ketchupeffekten märks minst lika tydligt i alla fall.
Nu har jag planerat och pratat med folk och utbytt kontaktuppgifter och skrivit ett brev till en potentiell arbetsgivare om vilken fantastisk person jag är och letat frimärken och postat brev och klarat av veckans sista lektioner och genomfört intervju. Det är ingen helgfrid jag känner bakom hörnet, däremot kan jag faktiskt landa lite försiktigt i känslan av att jag just den här timmen har saker under kontroll, till och med så pass att jag ser ut att hinna diska.

Men ändå, förvirringen. Det här skulle ju vara en kort vecka? Eller är det just därför som allt hopar sig i slutet av den?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Huvudstående och andra framsteg

mars 26, 2010

Igår kväll gick jag på yoga och befann mig plötsligt i huvudstående, sirsasana, för första gången. För mig handlar yoga om att göra små, små framsteg och insikter – en rörelse man plötsligt förstår mera av, förändringar i musklerna som ofta är så små att de inte märks från en gång till en annan. och ändå känner kroppen på något sätt av dem. Förändringar av den här kalibern – att med instruktörens hjälp plötsligt befinna sig i huvudstående, är hisnande i sin omfattning. Blicken på yogamattans yta, och den smått overkliga känslan – är det här jag, just nu? Jag känner igen den från andra sammanhang när livet gjort språng. Blicken i spegeln efteråt – är jag annorlunda nu, på andra sidan?

Huvudståendet passade bra som en fysisk höjdpunkt på dagar som ägnats åt mycket nytt lärande på det mera intellektuella planet. Dessa vatten med okänt djup som jag kastar mig i utan flytväst. Konstaterade igår kväll att det känns som om jag har gjort alla misstag man kan göra, men att det naturligtvis inte stämmer – för de misstag jag inte har gjort är jag förstås inte medveten om. Ändå har inga större katastrofer skett. Det är mera det att jag för tillfället är våldsamt förtjust i kommandot ctrl+z, nu när jag än en gång blir påmind om hur jag lär mig teknik. Försök och misstag, gör om gör rätt. Och däremellan: hantera frustrationen över alla de här missarna som jag måste göra för att förstå det jag håller på med, för att kunskapen faktiskt ska fastna. Alla de här fallgroparna och ojämnheterna, allt det här som ingen egentligen förvarnade mig om, allt det här som man får andas sig genom och sedan ta om på nytt. Ändå: Det är bara teknik, bara datorhantering. I nio fall av tio reder det sig med ctrl+z, till skillnad från livet ute i verkligheten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Fånga sparvarna

januari 19, 2010

Stekta var sparvarna inte, men man gapar ändå, om än förvånat, när de kommer flygande utan att man har räknat med dem eller ens försökt locka dem till sig. Nam nom nom. Jag måste ha sett ut som en mycket förnöjd katt när jag återvände till dagens sista dubbellektion efter att ha landat ett nätt litet uppdrag som jag inte ens haft vett att tigga om.
Sedan ägnade jag mig åt min vän scannern och begrundade dubbelexponerade diabilder och föräldrarnas 70-talsklädstil. Det finns sannerligen värre sätt att tillbringa en tisdag eftermiddag.

h1

Försök och misstag

september 16, 2009

Idag är en sån där dag när jag än en gång suckar över min oförmåga att vara aktiv på dagtid och min fallenhet för att vara kvällsaktiv. Var jag trött när jag lade mig strax efter midnatt? nej. Kunde jag därmed sova, uppvarvad som jag var av alla intressanta aktiviteter och nya utmaningar? Nej. Vad gör en Ika när hon inte kan sova? Tänker på ogjorda saker och blir stressad över dem och över att klockan går.
Är jag trött idag? Ja, men lyckligtvis inte så utmattad som jag befarade.

Allt här i livet måste nötas in genom försök och misstag, inget vet man av sig själv, oprövat. Den kombination som utgör mitt liv den här hösten är ny och oprövad, och ibland blir jag matt av allt som måste funderas ut, alla erfarenheter jag måste ta mig genom för att förstå hur just den här tillvaron fungerar. En av de färskaste är den konkreta erfarenhet som leder till att jag i fortsättningen kommer att vara – måste vara – bättre på att säga nej till obetalda skrivjobb. Därför att de obetalda skrivjobben utan exakt deadline kommer att hänga över mig, bortprioriterade av projekt med exakt deadline och utlovad avlöning. För att det är så världen fungerar, och framför allt för att det är så jag fungerar. En halv natt av osovande är förvisso inte det högsta pris man kan betala, men tillräckligt högt för att det borde vara nödvändigt att låta det bli en läxa man minns.

Två håltimmar efter lunch, jag går hem och ringer nödvändiga samtal, samlar ihop en maskin tvätt och häver ur mig 1600 tecken som jag borde ha skrivit för en månad sedan. Efteråt känns det lite bättre, som om jag röjt mig lite arbetsyta inför den text som ska skrivas under morgondagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Kvalar in på topp-20 konstiga arbetsdagar

augusti 21, 2009

Slutar jobba fem – sista dagen på sommaranställningen, men jag hinner inte bli vemodig. Går på fest våningen ovanför i en dryg timme innan jag påbörjar ett frilansuppdrag (för jobbet). Ser en knapp halvtimme Kaurismäkifilm – en mycket lovande halvtimme – innan jag får se film trassla sig och smälta av projektorlampans värme. Går tillbaka till jobbet, kan inte annat än skratta åt eländet och skriver en notis till morgondagens tidning innan jag inser att jag inte längre jobbar. Får godkännande för en halvtimmes övertid av nattchefen. Återvänder till jobbfesten där stämningen stigit avsevärt.
(Har sedan den där sortens diskussion som man bara kan skaka på huvudet åt efteråt. Jag bryr mig inte ens om att bli ledsen eller sårad eller arg på allvar, jag konstaterar bara att jag kunde bli bättre på att känna av personkemivibbar och därmed smita undan diskussioner av det där slaget i ett tidigt skede. Men kanske tillför också det här talandet förbi varandra något, på sikt.)

Officiellt har jag slutat på jobbet. Det känns inte så än, i synnerhet inte med tanke på att jag ska dit redan imorgon för att skriva en frilanstext. Men konstigt kommer det att bli att än en gång inte vara en del av vardagen där.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,