Utforskar frysens bortre hörn

Ännu för en vecka sedan undrade jag varför man inte har köpstopp på mat lite oftare än när det är flytt på gång. Varför man är så mycket hamster och varför man så sällan tar tag i att göra något också av de där mera mystiska resterna i frysen.
Idag inser jag: det är så tråkigt att bara äta ur förrådet. Förvisso ett i-landsproblem med tanke på att jag fortfarande äter mig mätt varje dag, men jag har tagit det här köpstoppet så långt nu att det slutat kännas spännande och börjat bjuda motstånd.

Tittar med flyttögon på nedersta hyllan i köksskåpet och hittar pärlsockret som varit med ända sedan jag flyttade upp från Åbo för drygt tre år sedan. Och det där paketet salt som jag köpte för tio år sedan när jag nyss flyttat hemifrån på riktigt.

Och så fortsätter jag att gå till närbutiken – inte för att handla mat, men för att tigga lådor.

Läs även andra bloggares åsikter om köpstopp, mat, flytt, rester

Annons

Morgondagens soppa

Imorgon är det världspremiär för linssoppans dag. Om den kan man läsa mera exempelvis hos Lotta Brinck, som har avancerade planer för morgondagens soppkok. I alla fall jämfört med mig som tänker vardagslinssoppa med förhållandevis mycket morötter.
För mig är linssoppan framför allt en vardagsräddare. Den är billig, relativt snabb och lätt att laga, den är mättande, god och näringsrik, och den kan dessutom varieras i det oändliga. Röda linser är en självklarhet i min soppa – jag vet att man kan använda gröna eller bruna linser också, men i mitt kök har de snabbkokta röda en hedersplats – och sedan brukar jag vilja ha i åtminstone lök, vitlök, potatis och något tomatbaserat också. Att jag förutspår ett stort morotsinnehåll kommer sig av rent praktiska skäl – det finns mer morötter i mitt kylskåp än vad jag kommer att få i mig utan planering innan jag flyttar söderut efter påsk. Den här tiden när morötterna har hängt med ända sedan förra hösten är de ingen fröjd att knapra råa, så jag misstänker att linssoppan så småningom kommer att följas av en indonesisk morotssoppa hämtad ur den här boken (och faktiskt förstärkt med lite röda linser hemma hos mig för att öka proteininnehållet, så är man lite vidsynt kan man sortera in även den under kategorin linssoppa).

Har du redan planerat vad morgondagens linssoppa ska innehålla?

Läs även andra bloggares åsikter om linssoppa, linssoppans dag, röda linser, matlagning, vegetariskt

Matutmaningen rapporterar:

Lite på omvägar har jag inspirerats av Micaelas sluta-kasta-mat-utmaning.
Jag har varit lite dålig på att göra måndagsrapporteringar, dels för att jag fortfarande försöker få grepp om var gränserna för mitt eget matkastande går, och dels för att det efter alla dessa helgdagar är svårt att hänga med i veckorytmen och komma ihåg när det är måndag. (I fredags hade det till exempel kunnat vara måndag, eftersom torsdagen var en söndag, men jag tyckte mest att det kändes som lördag.)

Principen för utmaningen: Sluta kasta mat. Det man kastar får man inte köpa mer av innan månaden är slut. Bra princip, men frågan är förstås var man drar sina egna gränser.
Det senaste är att jag experimenterar med att ta tillvara gräddskiktet från den hemgjorda filen i en plastburk, i akt och mening att ta hem den åt katterna när jag hälsar på mina föräldrar. De gillar nämligen filgrädden, medan jag mest får kväljningar av den. Nu skulle man kunna tycka att jag kunde lära mig att äta upp filen med gräddskikt och allt – och hade det varit mejerifil som har ett tunt och jämförelsevis omärkligt gräddlager hade jag antagligen valt den vägen, men gräddlagret på den hemgjorda filen blir tämligen tjockt och bastant. Teoretiskt kan man spara filgrädden åt katterna, nu återstår bara att se om systemet fungerar i min egen praktik också.

Annat som har kastats:

• Ett ämbar med rester av det som en gång varit turkisk yoghurt, men som de senaste månaderna mest tjänstgjort som någon sorts relik längst bak i kylskåpet.
• En låda suspekt laxsås, samt
• de mest isblandade delarna av ett glasspaket, båda dessa resultat av frysavfrostningen som jag genomförde i torsdags.

Utmaning inför den kommande veckan:
Kylskåpet borde också utsättas för en grundlig städning, vilket kommer att innebära betydligt mer matavfall. De mera suspekta hörnen av kylskåpet aktualiserar ändå en fråga som jag tycker är intressant i sammanhanget: Borde jag straffa mig själv med punktvisa inköpsförbud även när det gäller de matvaror som garanterat var oätliga redan före januari inleddes och jag fick höra om den här utmaningen? (Tyvärr finns det saker i mitt kylskåp som borde ha lämnat det för mycket länge sedan.)
Resultatet av att städa kylskåpet skulle alltså vara dubbelt – jag får ett fräschare kylskåp med mera överskådligt innehåll, samt: jag slipper den här sortens funderingar.

Jag upplever egentligen inte att jag kastar speciellt mycket mat, men samtidigt vet jag att jag kunde bli bättre på att hålla koll på vad jag har hemma och se till att råvarorna omvandlas till mat medan tid är. När råvarorna väl har blivit en maträtt brukar det inte längre vara något problem.
Sådär som en liten bieffekt av sluta-kasta-mat-utmaningen och av årsskiftet med alla dess goda föresatser har jag också blivit lite inspirerad att grundligt gå igenom allt det som man i ett välplanerat kök skulle förvara i skafferiet, och minimera mängden av de här varorna. Använda upp det som blivit liggande och fortfarande kan ätas, ta skeden i vacker hand och kasta bort det som inte längre kan användas. Lite sådär som jag tänker flera gånger i året när det gäller det svällande teförrådet. (Matlagningen den här månaden skulle alltså kunna bli lite som när man förbereder en flytt, eller som den där månaden 2006 när jag inte lyfte studiestöd och lönen från deltidsjobbet var försenad.)

Läs även andra bloggares åsikter om mat, matrester, matavfall, sopor

Tre bra

Jag är inte på något vis alls ute och roar mig lördagskvällen till trots, utan sitter hemma och försöker få undan en del på jobbfronten, och tröstar mig med att det nog lär komma dagar när jag får ta igen den ledighet jag blir utan just nu.

Tre andra bra saker jag tycker om att tänka på just nu:

Jag behöver inte vistas i det våta snöfallet fler gånger idag.
Jag har lagat höstens första potatismos och det var med bred marginal godare än jag mindes att det kunde vara.
Jag har fixat de mystiska problemen med grafiken på datorn genom att helt på egen hand räkna ut att om inte en ominstallation av flash hjälper så måste jag antagligen ladda ner nya drivrutiner till grafikkortet.

Nu ska jag andas djupt och försöka få lite rätsida på mina mängder text i form av datorskrift och anteckningar igen.

Läs även andra bloggares åsikter om snö, lördag, datorstrul, potatismos

Tvärtemot-mos

Ikväll förädlar jag en halv plastkasse fallfrukt till smaksatt äppelmos och blir stormförtjust i doften av varma äpplen med äkta vaniljstång. Mm-hmm!
Redan doften i tillverkningsstadiet är så ljuvlig att jag tror att jag kommer att bli tvungen att göra om det här.
Här hittade jag ett recept som inspirerade – men jag har ingen våg i lägenheten så jag tog äppelmängden på känn, och använde mindre socker och inget konserveringsmedel eftersom äpplena var söta och övermogna och eftersom jag fryser in mitt mos.

Sedan lagade jag en sats mos till, med kanel och saft och det rivet skal från en citron. Svårbeskriven smak med lite sting, mycket gott.

Under dagens studier av äppelmosrecept och instruktioner lärde jag mig att man ska använda syrliga äpplen som inte är för mogna. Sedan använde jag mig av den fallfrukt jag hade – söta äpplen mogna intill det där stadiet när de inte bara är mjöliga utan också spricker sönder.
Det är skönt att göra uppror mot reglerna ibland, och jag har fortfarande inte förstått varför äpplena inte får vara söta och övermogna – äpplena praktiskt taget mosade sig själv, och moset krävde väldigt små tillsatser av socker.

Läs även andra bloggares åsikter om äpplen, äppelmos, fallfrukt, vanilj, kanel

påsmat igen

Vad hjälper det en människa att hon listat tolv seriösa maträtter som man kan laga när hon ändå lägger all tid och inspiration på att läsa, skriva och redigera foton så att kvällsmaten trots allt får bestå av halvfabrikat?

Det är lite skrämmande, det här. I synnerhet med tanke på att när folkhögskoletillvaron är slut är det än en gång på mitt eget ansvar att få till två hyfsat näringsriktiga och varierade varma mål mat om dagen. Och de där tolv listade maträtterna kunde gärna få vara betydligt fler, men uppenbarligen går min kreativitet åt till helt andra saker just nu. Snabblagade, proteinrika vegetariska recept, någon?

Läs även andra bloggares åsikter om matlagning, matinspiration, kreativitet

Bakande mitt i natten

Så gör jag det igen. Klockan är midnatt och jag står i köket och gräddar pitabröd. Jag förstår inte min dygnsrytm, inte det här fenomenet som innebär att när midnatt närmar sig inträder dagens mest euforiska och effektiva stund.
Inte heller förstår jag varför jag inte har bakat pitabröd på flera månader när de egenhändigt gräddade är så sanslöst goda. och varför rör jag så sällan ihop hummus när det är så gott och så löjligt enkelt?

Om jag inte kan bättra mig på dygnsrytmsfronten kan jag åtminstone försöka hålla löftet till mig själv om att äta hummus i pitabröd oftare.

(Och mest för min egen skull: 2½ dl vatten, ½ påse torrjäst, en skvätt (oliv)olja, 5 dl mjöl, minst hälften spelt. Blanda väl, jäs 20 minuter, dela i 10 bitar som kavlas på ena sidan och vänds upp och ner på het plåt innan de gräddas i 275 grader drygt fem minuter. Svårare än så var det ju inte, så kom ihåg det nästa gång. Kom också ihåg att den nygräddade doften är ljuvlig och att de ser ut som något ur Ronja Rövardotter när man tar dem ur ugnen.)

Läs även andra bloggares åsikter om dygnsrytm, hummus, pitabröd

vintervandring

Det är vinterkallt när jag slutar jobba, himlen djupnar i blått och näshåren fryser ihop när jag andas. Sedan sitter jag i buss som tar omvägar till centrum, och själv tar jag omvägar hem för att köpa mjölk och bananer. Försöker hoppfullt handla på Sale och K-extra, men får bittert erfara att omväg till ”min” Siwa krävs för att jag ska få de enda tänkbara bananerna (rättvisemärkta) och den enda möjliga mjölken (ekologisk lättmjölk). Man kan ta det som en marknadsundersökning av liten storlek.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, bananer, mjölk, Sale, Siwa, K-extra

Dygnsrytm och omvärldsirritation

Bortsett från att det är lju-hu-uvligt att få en extra timme sådär bara så är återgången till normaltid dessutom bra för en annan sak. Den är ett ypperligt hjälpmedel för nattugglor som jag att styra upp dygnsrytmen en aning.

Bara det att… Jag missade det där lite igår kväll, och var inte i säng före klockan var ett i alla fall. Nu skulle jag ju ha kunnat rädda situationen för resten av veckan om jag lagt manken till idag, men efter ett jobbinhopp med kort varsel till sju ikväll, och jobb 12-19 finns det absolut inget som motiverar mig att lägga mig tidigt och därmed vakna tidigt imorgon. För om jag vaknar tisigt äter jag frukost tidigt och måste alltså inte bara packa med lunch till jobbet, utan dessutom äta lunch innan jag beger mig till jobbet. För krångligt. Avgjort lättare att bejaka mina sanna nattugglelustar och ta sovmorgon imorgon.

I övrigt har jag för tillfället tappat tålamodet med omvärlden. Jag pratar inte om att man blir knäpp på sina medmänniskor för att de gör störande saker (och att denna frustration ökar dramatiskt vid trötthet, hunger och stress), jag pratar om en irritation på ett högre plan. Jag får i nerverna på storköksanställda som inte behärskar ett uns vegetarisk näringslära. På hälsokort för småbarn som finns tillgängliga i ljusblått och ljusrosa. På ställen som serverar te och kaffe i pappersmugg. Jag vet inte riktigt vad det här beror på – att vi på många sätt lever åt skogen borde ju inte vara en nyhet för mig? Och det är ju inte första gången jag möter alla de här småsakerna, som borde vara möjliga att sköta på ett bättre sätt utan att det krävs manglingar på regeringsnivå.

(Det här kanske är ett svagt ögonblick, men i så fall har det varit ett svagt ögonblick ända sedan i lördags: Jag lovar på stående fot att jag kan komma och hålla en föreläsning om protein i vegetarisk mat alldeles gratis för vem som helst som jobbar med att laga mat åt andra och som tror att vegetarianer väljer bort köttet för att de till skillnad från andra inte har behov av proteiner. För alla som tror att den som äter vegetariskt vill komma undan den där jobbiga upplevelsen av att bli mätt av den mat man stoppar i sig.)

Andra bloggar om: dygnsrytm, sommartid, normaltid, näringslära, protein, vegetarianer

smaker och dofter

Det doftade lite pizzeria-aktigt igår kväll när jag kom in i min lägenhet igen efter att ah vattnat orkidéer åt grannen. Måste ha varit oreganon i linssoppan.
Linssoppan i mitt kök är sig aldrig lik från gång till gång. Under en period i början av hösten blandade jag utr linserna med sojakross. Det fick sin början när nivån i linsburken plötsligt var lägre än väntat, och soppan redan var halvfärdig. De två senaste gångerna har soppan lagats utan sojakross, och igår testade jag för första gången att slänga i en bit finhackad rotselleri – ekolådornas varierande och ofta lite oväntade innehåll kräver ett visst mått av kreativitet. Jag trodde egentligen inte att jag tyckte om rotselleri, men i det här fallet gick det riktigt bra. om det sedan berodde på mängden eller på att mitt smaksinne vuxit till sig vet jag inte. Lite som med jasminteet för ett tag sedan.

Andra bloggar om: linssoppa, selleri