Archive for the ‘skapande’ Category

h1

The rest is silence

december 19, 2009

Nu har herdarna vänt åter till sin hjord, och kamelen har klätt av sig och gått hem. Vi har städat undan glittret och monterat ner plastgranen. Vi har sjungit färdigt, och nu återstår bara tomheten.

Jag har fått det stora nöjet i att stå på scen i ett härligt julspel, ett julspel som har upptagit det mesta av vår tid och energi de senaste dagarna. Ikväll klaffade allt, ikväll klarade vi vad som helst, gick på övervarv och improviserade av bara farten, och allt blev så mycket bättre än vi vågat hoppas. Och lyckoruset utmynnar i någon sorts tomrum, för vad gör vi nu, bortsett från att förbereda julfirandet på olika håll?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
h1

Små prickar ljus…

november 23, 2009

… i tyngden av novembermörkret:

  • Åt enkel middag med fina vänner.
  • Använde papper, pennor och penslar för att uttrycka mig i bild. Det blir sällan, sällan numera – men jag älskar det där nästan meditativa i skapandet, när jag för stunden kan fokusera på det jag gör och inte så mycket på att det inte blir som jag vill. För det blir det inte när jag ska skapa bilder på det här sättet, i synnerhet inte med tanke på att jag nästan aldrig håller i penna och pensel på det sättet numera.
  • Lyssnade färdigt på The Tales of Beedle the Bard igår kväll. Sagorna var kanske inte så speciella, men det fina med boken är hur Rowling ytterligare fördjupar den värld hon skapat genom att ge den en kulturhistorisk sagoskatt med närmast vetenskapliga kommentarer av självaste Albus Dumbledore. Läsvärd för alla som fascineras av Rowlings trollkarlsvärld – men se till att ha Fantastic Beasts and Where to Find them till hands för ytterligare fördjupning.

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

    h1

    dålig hältajming

    november 12, 2009

    Igår drog jag upp ett antal varv på min strumpstickning, och sedan orkade jag inte vända maskorna rätt när jag plockade upp dem igen eftersom jag bittert tänkte att det spelar ju ingen roll, för jag kommer ju ändå att få göra om det här igen. Sedan konstaterade jag i ett ögonblick av klarsyn att det inte är så bra att ta sig an krävande projekt den här tiden på året. Även om hösten är den tid när det känns som mest inspirerande att sticka skulle det här med att lära sig att sticka något så extremt tredimensionellt som hälar knappast vara så enormt mycket lättare att ta till sig i midsommartid – men jag skulle ha lite roligare medan jag försökte och inte bara förbittrat vilja kasta stickningen ifrån mig och yla mot månen.

    Det är liksom det som är grejen med mörkertiden. Inte det att saker och ting inte går, man inser bara att det just nu kanske inte är värt att ta sig genom allt. Att vissa saker måste läggas åt sidan och vänta på bättre tider, att vissa saker kostar mer än de smakar just nu. Att viljestyrkan behövs till annat. (I en gammal dagbok hittade jag en anteckning om att jag tar mig genom vintrarna på en blandning av envishet och choklad. Idag skulle jag göra tillägget musik också, i synnerhet Mozart.)

    Men lite envis ska jag fortsättningsvis vara när det gäller strumpan, i synnerhet sedan min tålmodiga textillärare (med en framtidstro gällande mitt strumpstickande som jag inte riktigt besitter själv just nu) orkade vända på mina maskor.

    Läs även andra bloggares åsikter om , ,

    h1

    Skillnaden mellan ett piano och en kamera

    oktober 1, 2009

    Nu när jag närmast på automatik fotograferar medelst egna kamerainställningar minns jag ändå frustrationen och den tankemöda som krävdes den där första gången jag var ute med kameran i manuellt läge.
    Men en kamera är trots allt ganska simpel, om inte annat bevisas det av att inställandet går ganska automatiskt redan efter en månad.

    Annat är det med det piano som jag trevande börjat umgås med. Visst är känslan likartad – när jag kämpar med att få fingrarna att lyda tvingas jag inse att det där med rytm är en mycket underordnad faktor när man har fullt upp med att försöka förmedla en melodi. Precis som bildkomposition blir en underordnad faktor när man försöker lära sig att ställa in kameran. Det handlar om stor frustration – melodin som jag känner och smidigt kan återge med min röst ska nu ta omvägen via mina fingrar, och det är stundvis obegripligt hur svårt det kan vara att få fingrarna att lyda. Och ändå – idag när jag klarar av att omsätta kursbokens avsnitt om inledande två-fingrar-samtidigt-övningar i praktiken och samklang uppstår, då ryser jag av välbehag.

    Och jag är ledsen kameran och hela den fotokonst du representerar, men du vet och jag har alltid vetat att någon äkta passion kommer det aldrig att uppstå mellan oss. Visst kan jag ha roligt i ditt sällskap, visst kan jag inspireras att skapa bilder. Men vi två lär aldrig uppleva stunder som känns som livets mening tillsammans.
    Ibland inbillar jag mig att mitt något ljumma förhållande till fotograferandet har att göra med att jag är väl medveten om att jag inte har vad som krävs för att nå över trädtopparna. Ändå vore det sannolikt lättare för mig att bli proffsfotograf än konsertpianist.
    Likväl dras jag till det där pianot och uppslukas för närvarande mer av dess tangenter än av min kamera.

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

    h1

    Livet på folkhögskola 3

    september 24, 2009

    Den här veckans torsdagskunskaper:
    Har lärt mig använda sickel. Värmepistolen förra veckan var intressant, men det här var trots arbetsmängden en slags njutning att hålla på med – att känna hur handen lär sig verktyget, blir ett med det. Ljuvligt. Kanske inte lika ljuvligt att jag är stel i vänsterarmen, kanske inte lika ljuvligt om ett par veckor när jag börjar inse på allvar hur många oskrapade ytor som fortfarande återstår – men ändå: just nu är det ljuvligt att få ägna sig åt den här sortens arbete med händerna.

    Har också lärt mig vad upptakt egentligen innebär*. Om körövningarna ska fortsätta på det här viset kommer min förståelse av musikaliska begrepp att vara alldeles fenomenal innan läsåret är slut.

    *Vilket är lite lustigt med tanke på att jag använder ordet ideligen när det gäller fiktion. Men fiktion och musik är två olika saker, och som Phil Collins lär ha sagt: Att prata om musik är som att dansa arkitektur.

    Läs även andra bloggares åsikter om , ,

    h1

    Nu minsann!

    september 9, 2009

    Igår avlade jag ett hetsigt löfte till mig själv att inte fota i kamerans automatlägen inom överskådlig framtid. För nu ska banne mig fotandet läras in från grunden! Beslutet fattades redan efter eftermiddagens fotolektion där hjärnan hade så fullt upp med att ställa in kameran att det inte blev några resurser över till bildkomposition. Det här måste det bli ett slut på! Från och med nu ska jag ställa in bländaröppning och slutartid själv istället för att av bekvämlighet använda P-läget och på sin höjd välja att över- eller underexponera bilden lite. Hädanefter ska här fotas manuellt!
    Varför det ska fotas manuellt blev dessutom ännu mera uppenbart när jag väl dragit över bilderna till datorn.

    Men eftersom beslutsamhetens friska rodnad lätt övergår i eftertankens kranka blekhet har jag gett mig själv lov att använda något halvautomatiskt läge, lämpligtvis för att ställa in slutartiden själv, om jag fotar snabba motiv som riskerar att försvinna innan jag pillat färdigt på kameran.

    Läs även andra bloggares åsikter om ,

    h1

    bildterapi

    augusti 1, 2009

    Beskådar folkgraffiti i Finlands banks före detta lokaler i centrum av Vasa, och konstaterar att min egen tes stämmer – om man ser tillräckligt många bilder vill man till slut skapa sin egen. Tänk vilken tur att man får det, att det finns färdigt grundade fanerskivor, färg, penslar och härligt kladdiga oljepastellkritor. Seriös behöver man inte vara, för oavsett hur oseriöst man går till väga lägrar sig ett stort lugn och en lika stor koncentration när man börjar arbeta.

    Jag borde måla oftare, uppenbarligen. Effekten var närmast terapeutisk. (Och som ett litet tips: Folkgraffiti-utställningen pågår till och med den 14 augusti. Kom, se, inspireras och måla!)

    Läs även andra bloggares åsikter om , ,