Ikas ord 2.0

Take the Quiz here!

Nu väntar jag bara på att Mr Darcy ska dyka upp och gå mig på nerverna.

Läs även andra bloggares åsikter om Jane Austen, Stolthet och fördom, Elizabeth Bennet, Mr Darcy

Nu har jag för n:te gången läst någon uttala sig om hur de inte ens fattat att det är sommar, och så har halva sommaren gått. Jag tänker inte föreslå att vi ska bilda klubb, däremot anser jag att vi borde sätta någon att utreda om det finns en bugg i årets sommar.

Dessutom sammanfaller det här med det där lite obehagliga ögonblicket varje sommar när man för första gången ser att kvällar och nätter verkligen håller på att bli mörkare.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, sommarnätter

Jag såg ett hus dö idag när jag jobbade. Storbrand i centrum, och bortsett från att det var väldigt spännande att vara enda reporter på redaktionen när sånt händer så var det så sorgligt. För det kändes verkligen som om huset dog inför våra ögon när det brann upp. För att det har stått där i över ett sekel och för att det sett så mycket hända. För att så många människor bott i det. För att det en gång var ett mycket vackert hus, och nu när det bara återstår sotiga väggar och pyrande rester så finns inget kvar som kan återfå sin forna glans. Varför skriver ingen requiem för de hus vi förlorar?

Så att sånt, när man ska jobba lördag första gången och väntar sig en ganska stillsam arbetdag med en tur till fårhagen på bostadsmässan. Så kommer man hem och luktar brandrök istället och blir lite vemodig till sinnes trots att det var grymt fascinerande att få skriva den där grejen och prata med brandteknikern. För att det är så där extra kul på jobbet de där gångerna folk verkligen vill ha den information vi kan ge dem, och ringer till redaktionen för att fråga var det brinner.

Läs även andra bloggares åsikter om bränder, nyhetsrapportering

Åh, titta, det blir som kylskåpspoesi när jag inspirerad av Cia låter Wordle analysera vilka ord jag använder när jag bloggar.

“söka
saltvatten
indroppande”

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv på ett kylskåp.

I övrigt skriver jag tydligen mycket om att jobba och att komma hem, och ja, det är väl ganska mycket det som mitt liv går ut på i dessa tider, även om det här med “hem” har definierats olika under de senaste månaderna.

Nu saknar jag alla mina magnetiska ord som finns kvar i den lägenhet långt långt borta som inte längre ska vara mitt hem.

Fyndade ju ett trevligt 70-taligt påslakan för i princip inga pengar alls igår, och tanken var att sy minst en omlottkjol av den. Sedan gjorde jag misstaget att visa den åt mamma i förmiddags, och hon började genast tala om för mig att det där borde jag ju behålla som en helhet, antingen som påslakan eller som gardiner. Och nu när någon har sagt det så får jag ju inte ur huvudet hur oåterkalleligt det är att stta saxen i det här tyget, hur jag kanske ångrar mig och hur chansen att få tag på ett till likadant är minimal.

Så nu sitter jag här med ännu ett tyg som jag inte vet vad jag ska göra med. Det var precis samma sak förra sommaren när jag fyndade ett Marimekkotyg designat av Maija Isola för en ynka liten euro. Det skulle också bli en kjol, ända tills mamma fick syn på det. Sedan fick jag plötsligt en förlamande respekt för det designhistoriska värdet…

Läs även andra bloggares åsikter om tyg, Marimekko

… som bland annat innehöll
Bilfärder i klibbig hetta
Dricka te hos konstnär och diskutera silkscreening med honom
Vandring utmed extremt somrig strandpromenad - hav, skogsdoft, fågelsång, ängsblommor
Samvaro med lätt språkrasistiska individer (Vi måste älska ert språk, ety annars får vi ta skit)
Glassbegär
Tepaus på svettig takterass
Material inskickat från macdator som skribent trots uppmaning inte lyckats konvertera till av våra datorer läsligt format
Insikten om att vissa människor inte kan särskilja annonser och redaktionellt material (ack, mänsklighet!)
Lågt blodsocker, två texter i process i huvudet samtidigt, inte bra
Insikt: alla andra kan inte heller alltid allting. Gäller dessutom bortom sommararbetarna. Tröstande.
1,5 timmes övertid
Lugnet på redaktionen fredag kväll (jag skulle formligen älska det om det inte innebar att det är så lite av kvällen kvar när jag kommer hem) - inga fler indroppande mail om tusen och en saker, tystnaden, alla andra jobbar koncentrerat, jag jobbar koncentrerat - jag säger det igen: Jag jobbar aldrig så bra som när jag verkligen vet att nu måste jag bli färdig
Två paradhänvisningar. Yikes vad kulturen är på g i morgondagens tidning om inget dramatiskt hände sedan jag lämnade redaktionen.

Sen ännu cykla hem i doft av saltvatten och strandväxter, medvind på gränsen till storm och innan jag är hemma blir det skogsdoft och jag funderar ett kort ögonblick på om jag borde ringa kvällens kulturredigerare och kolla om han vet att den där bildtexten som de lokala musikanterna skickat med sin bild när de ville berätta för läsarna om sin lilla tunré - ja, den var åt skogen och döpte om alla medlemmarna hejvilt… men nä, jag har tagit helg, och efter dagen är jag så trött på folk som skickar in material de vill ha publicerat och a) inte kan skicka in det i tid eller b) inte ens själv kan hålla reda på att den bildinformation de vill ha med i tidningen är korrekt.

(Ser det ut som om jag saknar liv utanför jobbet? Jag har tänkt tanken. Men: Jag hade faktiskt en halvtimmes paus idag för att göra loppisraid, och utrustade mig med påslakan, vattenkokare och två skålar för summa 7 euro - allt utom lakanet med tanke på det inflyttande i ny bostad som förhoppningsvis ska äga rum under helgen.)

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, sommar, flytt, loppis

Dagens definition av jobbförmån:
Man får göra något man ändå skulle ha gjort, på betald arbetstid. Som t.ex att se Berättelsen om Narnia: Prins Caspian. Att det var två dagar före premiären och att vi var under tio pers i salongen störde inte heller.

(Jag gillar det där med att bli insläppt gratis på muséer också, även om jag förstås inte har så stora påverkningsmöjligheter när det gäller vilka muséer och när jag får besöka dem.)

Att få lämna min egen verklighet och försvinna in i Narnias (om än rätt våldsamma) sagovärld i två och en halv timme är klart värt ett par timmars övertid och regn på vägen hem. Fast vad är det med alla insekter som vill tjuvåka med mig? Saldo ett kryp i varje öga på väg hem, en skalbagge i håret på väg till jobbet imorse - och då hade jag cykelhjälm. Hur gör krypen? Och hur kul kan det vara att dränkas i ett mänskligt öga?

Läs även andra bloggares åsikter om Narnia, film, småkryp

Just när man har insett att man inte kommer att hitta en lägenhet som man både har råd att flytta in i och känner att man kommer att vilja stanna i - inte bara tills man hittar något bättre - före månadsskiftet, vad händer då? Man visas en lägenhet som man verkligen verkligen vill bo i. Man förälskar sig i ett par fönster. Man hänförs av mängden förvaringsutrymme. Av ljuset. Frysen. Hörnan där ens tvättmaskin kunde få plats i badrummet.

Och kruxet? En timme efter att jag förälskade mig i lägenheten skulle den visas upp för tjejen som är före mig i kön. Och om hon har något vett i skallen kommer hon ju att välja den framom de andra två. Mitt enda hopp är att hon inte kommer körande sisådär 100 kilometer för att titta på tre ynka lägenheter, att hon har fler på lut och att hon ska falla för en av dem så som jag föll för den här.

Annars jobbar jag och jobbar och får uppleva det där som jag väl borde ha insett att jag förr eller senare skulle möta - någon som hade synpunkter på min text. Negativa och anklagande sådana. och det händer strax före jag ska gå hem, och ingen inblandad kollega har jag att tala med det om, och det förföljer mig ända hem. Rutin är kanske att ha ett hårdare pansar mot det här. Att ha en mer instinktiv känsla för gränser, att redan under samtalet kunna inse det som jag insåg flera timmar senare. Men det kommer kanske? För det lär ju knappast vara första och sista gången som jag får påminnas om att man inte alltid kan vara alla till lags i den här branschen.

Andra bloggar om: söka lägenhet, flyttande

Firar midsommar på landet. Sedan sitter jag ändå inne hela dagen. Just när jag ska till att få dåligt samvete blir det natt, vinden går hem. Hänger tvätt på balkongen och fascineras av det varma nattljuset. Tvätten som jag hängde tidigare under kvällen befolkas redan av en pigg spindel, och över allt detta mjukt varma ljus.

Får mig att önska att man kunde behålla det här ljuset lite längre. Kanske inte året runt, men klart längre. Jag skulle kunna behöva lite såna här nätter i november.

Återfinner en del av min förlorade läslust, läser ut två böcker. Ser underbar Tove Jansson-dokumentär som gör mig alldeles varm av stilla förtjusning. Till råga på allt hade hon katt.

Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, sommarljus, Tove Jansson

En halvtimme till midnatt och man kan fortfarande se solen. Cyklar hem från jobbet efter mitt första kvällspass, har bevakat lokal rockfestival och är sådär hög på att ha skrivit mina texter sent och fått dem färdiga och allt ser bra ut och har gått mycket bättre än jag befarade… Trött men energisk och väldigt mycket uppåt.
Måste inte det här vara det ultimata sättet att ha kvällstur? Loppisrunda från förmiddagen, eftersom man börjar sent, sedan jobb med aktuella saker som ska in i morgondagens tidning. Ingen dötid, inget segande med oispirerande text som ska skrivas för framtiden.

Jag har än en gång bevisat för mig själv att jag jobbar bäst och effektivast den där sista timmen före deadline. (Och ja, säkert spelar det också in att det är den där tiden på året när det är ljust dygnet runt och jag är ljusmättad, stark och glad och nästintill oövervinnerlig. Dagsljus, gotta love it.)

Andra bloggar om: kvällsjobb, ljusa nätter, skrivande