Nygammal upptäckt:

Snöflingorna i gatlyktans sken. Nästan hypnotiskt det där.

Just nu

Halvvägs genom min semester minns jag lite vagt att jag ju egentligen bor i Helsingfors numera, att jag brukar försöka lägga mig före midnatt och att jag cyklar till jobbet med så lite kontakt med stadens rusningstrafik som möjligt.

Fast just nu gör jag ju inte det. Just nu vänder jag på dygnet för att njuta av timmar som bara går utan att mörkret kommer. Just nu kör jag bil när jag ska någonstans och njuter av att bilkörandet faktiskt ger den omtalade frihetskänslan numera, och inte bara en känsla av nervositet. Just nu kör jag traktor med harv efter rätt genom byn. Just nu träffar jag gamla vänner stup i kvarten, kör hem mitt i natten i magiskt sommarnattsljus, köar till grillen i en så liten stad att det är fler myggor än människor i grillkön, firar midsommar intensivare än på länge, dansar något som påminner om schottis till livemusik, simmar utomhus för första gången i år och får hundra kliande myggbett på fötterna.

Jag vet att jag kommer att gnälla över att semestern tog slut så himla fort om en vecka, men hoppas att jag kommer ihåg faktum ändå: Det ryms mycket i den här semestern fast jag planerat in väldigt lite.

 

Läs även andra bloggares åsikter om semester, traktorkörning, bilkörning, Österbotten, sommarliv, sommarnätter

Med jord under naglarna och Centralparken i mitt hjärta

Tror inte att det finns något vackrare än Centralparken i kvällsljus just nu. Inte ens havet kan vara mera magnifikt. Jag kan ha världens finaste väg till den odlingslott jag är delbrukare i, och jag cyklar hem i ett rus av konvaljdoft, syrenblom och röda knottbett.

 

Läs även andra bloggares åsikter om sommarkvällar, odling

Men så gör något!

Läser Edith Whartons The Age of Innocence och tänker på hur lite vettig sysselsättning välbeställt folk förr i världen ägnade sig åt. Och just den sortens bok läser jag som ljudbok medan jag diskar, vandrar uppför trapporna till torkvinden med mina våta lakan och balanserar på en stol i badrummet för att hänga upp nytt duschdraperi.

Läs även andra bloggares åsikter om Edith Wharton, sysselsättning, ljudböcker

Förra veckans in & ut

(Blogga på söndagskvällar? Tydligen inte så mycket min grej för tillfället.)

Ut:

halskedja (sparade hängena för senare återbruk)

medaljong på kedja

dammsugartillbehör x 3

delar av dörrklocka

ett nystan garn (till besökande vän i desperat behov av stickprojekt)

In:

1 bok, recensionsex via jobbet

1 Crumpled city över Helsingfors (mycket uppskattad födelsedagspresent)

Resultat: -5.

Och jag längtar fortfarande efter att få gå på loppis.

Läs även andra bloggares åsikter om prylar, minimalism, ekofasta, köpstopp

In & ut

Någon rapportering förra veckan blev det inte, men den borde ändå ha landat på plus minus noll. Det här med att inte köpa hem nya prylar fungerar för att det måste fungera. Det svåraste är helt klart att inte få göra spontana loppisrundor. Jag har alltid tyckt att det är ganska meningslöst att handla på loppis enbart med ögonen för en viss sak i myllret – på loppis handlar man ju med framförhållning. Därmed kan jag inte ens ta en loppisrunda om det är något jag verkligen behöver under den här konsumtionsfastan.

Under veckan som gått har jag hunnit med att fira födelsedag i mycket trevligt sällskap. Jag bad om att inte få presenter utan i stället något ätbart till festen, och det visade sig vara ett lyckat drag. Lite försenade presenter kommer antagligen att dyka upp senast dagarna före påsk, men hittills har jag bara fått ätbara saker.

In: Gjorde slag i saken och köpte ett nätavstörningsfilter för att kunna koppla MacBooken till förstärkaren utan störningar.

Ut: den digitala bandspelare som jag haft på långlån i ganska exakt två år för frilansprojekt i ljudform. Det var mera skönt än vemodigt att lämna tillbaka den eftersom jag aldrig blev helt och hållit kompis med ljudformatet.

Hittills alltså: Biter ihop och låter bli att bära hem annat än mat och bibliotekslån, men har inte haft tid eller ork att rensa ut. Får därmed bakläxa på den halvan av utmaningen.

Läs även andra bloggares åsikter om prylar, minimalism, ekofasta, köpstopp, födelsedag

Skottdagspresenten

Bonusdag i kalendern, men hur mycket februari det än står känns det ändå mycket mera som mars. Jag firar skottdag med en efterlängtad antologi i min hand. Tänk, den kom till sist. Och tänk, där finns min novell i tryck mellan bokpärmar och mellan andras noveller. Jag måste läsa den än en gång – men för första gången från boksidor. Hetsläser den på jobbet innan jag hunnit komma hem till mina egna exemplar som väntar på dörrmattan, drar en liten lättnadens suck över att det bara finns ett ställe där jag desperat vill ta till rödpennan. Allt annat kan jag leva med.

Läs även andra bloggares åsikter om skrivande, antologier, skottdagen

In & ut – med andan i halsen

Jag har läst Pernillas blogg It’s easy being green ett tag, och i höstas när jag förberedde flytt, rensade och sålde på loppis var jag lite inspirerad att ta tag i den där in & ut-rapporteringen eftersom det liv jag levde just då skulle ha fått siffrorna att se så väldigt bra ut. Lite kickstart, sådär.

Jag vet fortfarande inte om det här kommer att bli en långvarig följeslagare, men de närmaste veckorna är tanken att jag ska rapportera en gång i veckan. Jag inspirerades nämligen av kampanjen ekofasta, och mitt fastelöfte är att minimera min konsumtion. Jag får köpa saker jag verkligen har ett behov av, men tanken är att jag ska hålla mig borta från allt annat. Det innebär exempelvis att jag ska skippa bokrean, spontanshopping och lustfyllda loppisrundor. (Det sistnämnda har hittills visat sig avgjort svårast.)

En knapp vecka in i fastan har jag hittills handlat mat, tandkräm – och ett par nya vinterstövlar för mer pengar än allt det andra. Och det var ju en snygg start på konsumtionsfastan… Fast just ett par vinterstövlar (och en väska om jag skulle råka hitta just den sort jag så länge letat efter) har jag gett mig lov att köpa eftersom mina gamla favoriter fått sprickor som bara får skomakaren att skaka på huvudet.

Och rensandet då, var kommer det in i bilden om jag ändå ska avstå från att köpa hem nya prylar?
Främst för att jag tycker att konsumtionsfastan inte räcker. Jag behöver lite inspiration för att rensa bland mina prylar – jag hann inte rensa färdigt före flytten och nya prylar har smugit sig på sedan dess. Dessutom bor jag i en lägenhet med fånigt dåliga förvaringslösningar för allt som inte är husgeråd och kläder i mycket måttliga mängder. Redan det här med att ha dammsugaren någon annanstans än på vardagsrumsgolvet kommer att kräva att jag rensar ut och packar undan en del av kläderna i ett av klädskåpen.

Så: In & ut första veckan, något försenat.

In:
vinterstövlar
läderfett

Ut:
Hårklämma i en modell jag aldrig använder
8 böcker
1 sjal
1 trikåtopp i osympatisk modell
1 ADSL-modem

– 10 prylar, och det utan att det känns som om jag ansträngt mig det minsta för att rensa. Det här lilla ytskrapet uppstod bara genom att jag plockade bort onödigheter jag råkade få syn på.
Tanken är att helt, rent och fungerande ska skänkas bort till någon form av välgörenhetsloppis, men än så länge samlas det i en låda.

Läs även andra bloggares åsikter om prylar, minimalism, ekofasta, köpstopp

En glimt vinter, en glimt sommar

Fyra dagar var det vinter och det kändes som om jag hade förflyttats till en annan stad än vanliga Helsingfors med blanksvarta gator och små sjöar regnvatten. I jämförelse är Helsingfors i snötäcke och minusgrader nästan magiskt vackert även om spårvagnarna hade en tendens att köra fast i snön.

Sedan kom regnet tillbaka, och om det finns ett ljud jag mår illa av just nu är det ljudet av vatten som droppar metalliskt mot balkongen. Till och med öronen tyckte att snön var vackrare, och framför allt att omvärlden blev tystare.

Jag yogar under instruktion första gången på väldigt länge. Så fort jag öppnar dörren från trapphuset slår doften emot mig och får det att kännas som sommar trots mörkret utanför och hjärnan hittar soundtracket till sommaren som gick. Efteråt känns det konstigt att allt är mörkt och regnigt kallt utanför och att jag inte ska ta spårvagnen hem. Får nästan lust att vinka till sommarens hemkvarter när bussen passerar dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Helsingfors, vinter, snö, regn, mörker, doftminnen, sommarminnen, spårvagnar

Boring!

Triumfen i att äntligen ha lyssnat färdigt på Brobyggarna!
Under veckorna kring flytten när jag ständigt hade praktiskt fixande att ta itu med lyssnade jag mig genom nästan en bok i veckan, men mötet med Guillous historieskrivning saktade ner farten rejält.

Låt mig säga så här: ja, jag vill veta hur det ska gå för huvudpersonerna i boken men nej, jag vill egentligen inte läsa vidare eftersom Guillous framställan är så mördande tråkig. I fortsättningen hoppas jag att någon skriver en spoilerspäckad resumé av de följande delarna.

Brobyggarna är en berättelse om två (plus en försvunnen) norska bröder vid 1900-talets början. De faderlösa bröderna visar sig vara häpnadsväckande begåvade och beger sig efter ingenjörsstudier i Dresden ut i världen för att bygga broar. Sedan urartar det hela till någon form av förvuxen pojkbok med långa och mycket ingående skildringar av extrema väderfenomen i Norge, brokonstruerande och storviltsjakt i Afrika. Bröderna är närmast äckligt präktiga och välartade, framför allt när det gäller synen på arbetares och kvinnors rättigheter och afrikanernas människovärde. Må vara att andra individer och andra nationaliteter beter sig illa i kolonierna, men se inte Guillous skapelser, icke. Inte så fullmatade med det tidiga 2000-talets moraluppfattningar som de är.

När jag vill ha historiska skeden framställda i romanform håller jag mig fortfarande hundra gånger hellre till Vibeke Olsson än till Jan Guillou. Hennes karaktärer känns mänskliga, de förändras och utvecklas. Hans karaktärer är figurer i en pojkbok som förblir märkligt schablonmässiga boken igenom.

Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, historiska romaner, Brobyggarna, pojkböcker