krossad broderimyt

Det är inte bara matlagningen som omges av mer eller mindre sanna myter. Handarbetande och allmänt pyssel gör det också.

Ta det här med broderier, t.ex. Hur många finns det inte som helt felaktigt inbillar sig att langettstygn är enkla och nybörjartillvända, till skillnad från den påstått mer krävande plattsömmen?

Det är klart att langettstygnen är väldigt enkla att utföra och ger ett snyggt resultat även om man inte är så van. That is, när man har kommit igång. Men medan plattsömmens teori är busenkel och utförandet sådant att man gärna ska träna lite innan man sätter igång med det riktiga projektet så att den verkligen blir det som namnet antyder fungerar langettstygnen tvärtom. De är extremt frustrerande att lära sig, alternativt lära om när man inte har använt dem på en tid. Först måste man klura ut principen, från vilket håll man ska börja, var tråden ska ligga i förhållande till nålen och allt det där. Sedan måste man applicera sina ny(åter)vunna insikter om langettsömmens princip på det faktiska användningsändamål man har tänkt ha den till. I det här skedet kan det hända att man måste spegelvända allting. Nytt kaos i hjärnan.

Konklusion: Minsta barn kan sy langettstygn – Om någon bara sätter igång dem. Det är nämligen ingen konst att hålla nålen i rörelse, när man bara har fått riktningen klar för sig. Och riktningen, det är den som är den kluriga. Eller är det bara jag som syr åt fel håll hela tiden?

Andra bloggar om: broderi, langettstygn

quinoa och Potter

Åstadkommit idag? Jodå, gått på föreläsning gånger två, fått ut tyskaprov (kändes än en gång som att vara tillbaka i gymnasiet), fascinerats av att jag med mycket bred marginal blivit godkänd. Fast det mest intressanta om ni frågar mig är att jag har satt igång med yllebroderandet och att jag har testat quinoa första gången. Fröna såg lite märkliga ut och luktade som om jag inte skulle tycka om dem – fast de var riktigt goda, smakade spannmålsaktigt och mycket mildare än jag väntat mig. Klämde också i mig fyra kapitel Harry Potter and the Half Blood Prince under mitt broderande.

efterlysning

Är det någon som vet varför wordpress periodvis tappar förmågan att göra automatiska radbyten när man använder sig av Opera? Finns det andra Opera- och wordpressanvändare som upplever samma sak? Opera är ju inte riktigt min grej (vilken webläsare som helst som inte är Firefox 2 kan sägas vara ”inte riktigt min grej”), men ibland har man inte så mycket till val utan får lov att anpassa sig efter omständigheterna. Vilket har gått någorlunda, i synnerhet nu när jag har lärt mig att det här med background tab får Opera att bete sig som Firefox 2 när det gäller att öppna saker i nya flikar. Om det då inte var för den mystiska bugg som ibland uppstår i mötet mellan Opera och WordPress. Förra månaden hände det också, då i ett inlägg som jag skrev på konsonantmylla, där en del av raderna blev evighetslånga och fortsatte långt utanför textfältet. Nu händer det på min egen blogg, och precis som förra gången får jag sitta och panikåtgärda problemet genom att editera in osmidiga egna radbyten i mittdelen av texten. För i början och slutat byter wordpress snällt rad av sig själv. Hallå, vad är det här egentligen?

Vind

Blåsten är inne på tredje dagen och börjar kännas episk. Kanske är det för att jag är ovan med det öppna landskapet som jag allt mer får känslan av att befinna mig alldeles i början av en roman. Det känns som om någon snart kommer att inleda berättelsen genom att referera till vinden, till hur den har farit fram över landskapet i tre dagar med oförminskad styrka, eller till hur vinden lade sig på den fjärde dagen. (Vilket jag inte vet något om, och dessutom tar jag tåget till andra trakter i eftermiddag.)

Vinden är så mycket mera närvarande här. Den omger mig hela tiden, får huset att
knäppa, knaka, viska och pipa.
Letar sig in genom väggarna, kyler mitt sovrum och får mig att krypa längre ner under
filtarna och ångra att jag inte behöll katten i sängen.
På kvällarna när jag kommer hem i mörkret och ställer mig med ansiktet rakt mot vinden känns det som att plötsligt vara i världens mitt med en kraftig vind som blåser rakt in i mig.

Tio korn ris för ett ord

Siv med Spinster and Spin(n)ster-bloggen kommer med ett kul tips. Jag testade, och blev så pass förtjust att jag också måste tipsa. Engelsk ordkunskap på rätt hög nivå – och för varje ord du gissar rätt på skänker ett storföretag 10 korn ris till behövande.

Tio korn ris är ju ganska ynkligt, men om man fastnar en stund kan det bli en hel del små korn. Dessutom är det här ett utmärkt sätt att lära sig nya engelska ord. Testa!

Ikas ordbok

Träningsvärk. Mestadels ofarlig åkomma som påminner dig om att din kropp har muskler vars existens du inte i normala fall brukar vara medveten om.

Huääh.

Jag vet att jag numera är fascinerad av tyskan, men varför känns det då läskigare än någonsin att veta att det ska skrivas prov i ämnet imorgon bitti? Varför känns det som när man gick i gymnasiet och skulle ha finskaprov – man läste och läste och sedan kände man att jag kan ju ingenting, och det lilla jag kan blandar jag ihop, och även om jag tänker rätt så blir det inte rätt på pappret, och hur ska läraren då förstå att jag tänkte rätt i början?

Gaah. Språkprovsnerver. Jag mindes inte att de var så här jobbiga, jag har ju förskonats under så oändligt många år.

weirdo-musik

Jag är något av en pavlovsk hund. Jag behöver bara läsa Creep i Patrik Dahlboms musikkolumn i dagens husis, och sedan sätter jag omedelbart igång att nynna I’m a weirdo innan jag är medveten om vad jag gör och varför. Efter det är steget inte långt till att närmast förprogrammerat starta datorn och leta upp Radiohead-mappen.

Det är lustigt med gammal periodarmusik, musik som man lyssnade på i absurt stora mängder under en förhållandevis kort period av livet. Man kommer tillbaka till den, och den känns så märkligt välbekant och främmande på samma gång. Man minns människor som hörde ihop med musiken, men som inte finns kvar på samma sätt i livet idag och just nu. Det är lite en annan tid, ett annat liv över det hela, för att travestera Leif G W Perssons deckartitel. Men musiken finns ju kvar, och den är i princip likadan, det är bara mitt lyssnande som har förändrats.

mixermakeover

Är din nya mixerstav lite för skinande vit? Saknar den en lätt touch av vintage och vardag? Misströsta inte, Ika vet på råd. Koka lite morötter, sänk ner mixerstaven i kastrullen och puréa morötterna. Lyft därefter upp staven, skölj av den och avnjut åsynen av en för evigt orangefärgad mixerstav.

Underskatta aldrig the power of betakaroten.

Plötsligt kröp det en masse bredvid sängen

Till de saker man inte vill upptäcka när man äntligen har kommit sig i säng är att den murgröna som står bredvid sängen helt plötsligt är täckt av något som påminner om spindelväv. Jag visste vad det var utan att ha sett det förut – jag har ju blivit varnad för just spinnkvalster när det gäller murgrönor. Tydligen något som växten plockade upp under augusti när den var utlokaliserad till en av mina vänner. Och kanske hade allt varit frid och fröjd om jag inte varit lite disträ på krukväxtfronten och helt enkelt glömt att vattna de små liven. Murgrönor tycker inte om torka, men spinnkvalster och annan ohyra tycker mycket om ledsna växter.

Inledde nästa morgon genom att duscha murgrönan länge och väl.  Tyvärr hade inte vattnet den avskräckande effekt på dem som jag hoppats, för några timmar senare upptäckte jag en hel liten koloni små miniatyrkryp som glatt vandrade runt på ett blad. Dags att ta i med hårdhandskarna med andra ord. Enligt framgooglade tips ska varmvatten i kombination med såpa vara effektivt. Rotade i städskåpet, hittade en flaska tallsåpa som en tidigare hyresgäst hade efterlämnat. Till min stora fascination har detta urfinska rengöringsmedel en text på förpackningen som anger inte bara att man kan använda tallsåpan som bekämpningsmedel, utan även hur man ska gå till väga. När kommer ättiksfabrikanterna att följa samma linje och tipsa konsumenterna om hur man använder ättika i andra sammanhang än matlagning? Jag tycker fortfarande att det känns jättekonstigt att ättikan, som hemma hos mig bor i städskrubben, i butiken köps från matavdelningen. (Jag lovar, ättika är ett måste i varje hem när man väl har satt sig in i vad det här billiga och miljövänliga medlet kan göra för en.)
Nåväl, jag fyllde ett ämbar med lite varmare vatten än torrjäst kräver, hällde i en rejäl skvätt tallsåpa och sänkte sedan ner hela murgrönan, med kruka och allt. För att verkligen dränka krypen till sista kvalster fyllde jag därefter ämbaret upp till randen och klämde på ett lock. Därefter satt jag vid köksbordet i 30 minuter, ägnade mig åt tysk grammatik och mös illasinnat över hur illa ställt det förhoppningsvis var med alla spindelkvalstren.

Än så länge har jag inte sett något krypa på murgrönan, men enligt samma källor som tipsade om såpa-och-varmvatten-metoden bör man upprepa behandlingen efter ett par dagar för att komma åt de nykläckta små krypen. Jag tar i vilket fall som helst det säkra före det osäkra och håller murgrönan isolerad i badrummet. Dessutom tror jag att den kanske återhämtar sig snabbare i den fuktiga miljön.

Hemma har vi aldrig haft såna här kryp, där är det trips och gamla onda bladlöss som gäller. Fast sedan jag flyttade till dessa sydligare breddgrader har jag nu fått stifta bekantskap både med de frukatde vita flygarna och med spinnkvalstren.