Archive for the ‘skapande’ Category

h1

Skottdagspresenten

februari 29, 2012

Bonusdag i kalendern, men hur mycket februari det än står känns det ändå mycket mera som mars. Jag firar skottdag med en efterlängtad antologi i min hand. Tänk, den kom till sist. Och tänk, där finns min novell i tryck mellan bokpärmar och mellan andras noveller. Jag måste läsa den än en gång – men för första gången från boksidor. Hetsläser den på jobbet innan jag hunnit komma hem till mina egna exemplar som väntar på dörrmattan, drar en liten lättnadens suck över att det bara finns ett ställe där jag desperat vill ta till rödpennan. Allt annat kan jag leva med.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Man upphör aldrig att förvånas

september 5, 2011

Jag har tydligen blivit en sån där som går runt och byter objektiv på kameran stup i kvarten, insåg jag i går kväll.
Har fortfarande inte riktigt förstått hur det här gick till. Två objektiv har jag haft i snart två år, och en kameraväska som rymmer både kamera och extra objektiv har jag haft sedan början av sommaren.
Tydligen har det tagit lite tid innan jag vant mig vid tanken på att äga en dylik väska, och innan jag som förlängning vant mig vid tanken på att kanske fota med något annan än fasta 50 mm.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Det stora, och det vemodiga

april 24, 2011

Vi är drygt hundra personer. Vi är så mycket mer än enbart ett instrument i dirigentens hand – och ändå är det just det vi strävar efter att vara. Och det är mäktigt och omvälvande stort att vara så många som omfamnar samma mål. Det är mäktigt att se publiken strömma in och fylla stol efter stol. Det är mäktigt att känna laddningen av förväntan i atmosfären när musikerna intar scenens vänstra hörn, och det är mäktigt att höra preludiet börja, startsignalen för vårt tågande ner mot scenen.

Musik är en av de här stora sakerna vi inte har ord för, inte ens fast musikteorin nästan slår knut på sig själv. Den här påskdagen har jag ägnat åt den där stora sortens musikaliska upplevelser när man själv deltar bland många andra, inför ännu fler andra. Vi sjunger en modern påskpassion som kastar oss mellan känslor och musikaliska uttryck. Den känns och den lever, den får oss att sjunga oss svettiga men lyckliga. Vi njuter, som vi gjort redan under vinterns övningar, och vi njuter också av att se publiken strömma till, av att se det här stora projektet bli verklighet. Och efteråt – det tomma och vilsna. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra av oss när allt blivit efteråt, när vi sjungit färdigt, när vi inte längre har ett mål och ännu en konsert att förbereda oss för.
Går hem vemodig medan måsarna klagar vårskrik ovanför mig. Går hem till väntande packning och tänker att redan imorgon kväll går jag på en annan stads gator, ännu längre från de flesta av de andra deltagarna i passionen.

Tack alla underbara – vi gjorde det så bra tillsammans. När får jag sjunga med er igen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

h1

Lite så här just nu:

mars 17, 2011

Jag är plötsligt mycket tröttare än jag varit de två senaste veckorna. Måste vara någon form av uppskjutet sömnbehov efter alla festförberedelser.

Jag har körövning och blir sittande en timme efteråt i ett intensivt samtal om musik, skapande och annat som hör livet till.

Jag försöker lära mig att fota i råformat. För att precisera: min kamera vet hur man gör, och jag lärde mig mycket snabbt hur jag får den att göra det. Det är allt det där andra som tar musten ur mig.
Råformatet (RAW) är det här som alla verkar tycka är det enda rätta, och som jag alltid har känt mig skeptisk till – ”är inte det där väldigt invecklat?”. Jag hoppades att min inställning mest bara var en fördom, men efter de senaste tekniska problemen och mycket miserabla försöken att faktiskt göra något med bildfilerna efteråt känner jag att det här är mycket omständigare och ger mycket sämre resultat än jpeg-fotandet.
Jag blir så besviken – jag trodde att det skulle vara samma typ av upplevelse som att äntligen ta tag i att lära sig hantera lager i Photoshop: sist och slutligen ganska logiskt och inte så svårt att begripa, och som det har förändrat mitt sätt att jobba med bilder. (Och som det irriterar mig att jag inte började tidigare! Så trodde jag att det skulle vara med RAW också, en aha-upplevelse av stora mått.) Och nu det här – en massa tekniska problem och bilder som ändå inte ser bra ut.

Finns det någon i läsekretsen som fotar i råformat? Hur länge tog det innan det slutade kännas som en vandring i motvind och uppförsbacke, och tills ni började känna att ni fick ut något i positiv bemärkelse?
Jag har tydligen helt fel programvara för det här, eller helt fel hjärna för det här, eller behöver gå en dyr intensivkurs någonstans. Frustrationen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

h1

Kvällsmelankoli

maj 30, 2010

Även om jag ser väldigt mycket fram emot den jobbsäsong som börjar imorgon kan jag inte låta bli att bli lite melankolisk när jag ser kvällssolen över försommargrönskan därute. Försommarens ljusa kvällar och nätter, de tas liksom ifrån mig med de tidiga jobbtider som råder den närmaste framtiden. Må vara att morgnarna blir något mindre helvetiska när de inträffar i ljus, men just nu blir jag lite för påmind om att de sena kvällarna är den tid när jag brukar utföra mina storverk. Undrar om det blir ett hejdå till kvällskreativiteten den närmaste tiden?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Två blå

februari 8, 2010

… alternativt: textande med havstema. Ordkombinationerna är i vanlig ordning inte mina egna, någon som känner igen dem och vill gissa?

Förra veckans mycket oplanerade lekande med pennor på lektionstid.

Dagens resultat. Snett och oplanerat i vanlig ordning. Det är lite av charmen med de här tidsfördriven och koncentrationsskärparna, även om perfektionisten i mig efteråt tycker att de är för sneda och osymmetriska.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Dagens ord

februari 2, 2010

Ett bra citat och en lektion utanför datasalen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,