Archive for mars, 2009

h1

Ovan hav, under sten

mars 31, 2009

Jag minns att jag läste Susan Coopers Ovan hav, under sten någon gång när jag var barn, och att jag inte var helt imponerad av den då. Men så var jag också ganska skeptisk till fantasy när jag var barn, och många av de fantasyböcker som jag inte gillade så mycket då (t.ex. C.S. Lewis Narnia-serie och Alan Garners De tre fördömda) har jag uppskattat mer i vuxen ålder.

För ett drygt år sedan, lagom till det stora mörker som faller över den här delen av världen och över min själ veckorna före jul, läste jag Coopers En ring av järn och fascinerades – av hur hon laborerar med historienärvaron i det engelska landskapet, av den suggestiva stämningen och kanske framför allt av hur hon använder midvintermörkret som en arena för kampen mellan gott och ont. Efter den sortens läsupplevelse kan man inte annat att bli nyfiken på författarens övriga produktion, och jag började snegla mot övriga böcker i samma serie.

Nu har jag alltså läst om Över hav, under sten, och är faktiskt lite besviken. Jag tycker inte alls att den har samma suggestiva stämning. Snarare känns det här som om man bakat ihop ett Fem-äventyr med Häxan och lejonet och utvecklat språket lite. Vi har fyra barn och en hund på sommarlov vid kusten i Cornwall, vi har ett gammalt hus med dolda utrymmen, bland annat en vind som ligger dold bakom ett klädskåp – det här fnissade jag faktiskt åt, för det är den övertydligaste blinkningen till Narnia som jag har sett på länge. De här grundläggande ingredienserna är så tydligt inlånade från Lewis och Blyton att det måste röra sig om medveten intertextualitet. Sånt är ju roligt, men resten av berättelsen griper inte alls tag i mig på samma sätt som En ring av järn. Den känns både barnsligare och mera trevande. Så är den också seriens första bok – åtminstone om man ser till utgivningsår. Förvirrande nog listas En ring av järn ofta som seriens första bok, åtminstone i svenska sammanhang.

Någon som har läst hela serien och kan berätta i vilken riktning de övriga böckerna går jämfört med de båda första? Ska jag läsa vidare och vänta mig att trivas bättre i Coopers skildringar av kampen mellan gott och ont, eller ska jag nöja mig med att En ring av järn verkligen är en bok i min smak och se till att läsa om den när året är som mörkast?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

h1

Istället för kompakt tystnad

mars 30, 2009

Nu är jag sån där att jag skulle vilja skaffa en anonym blogg igen. Och den här gången handlar det inte ens om några stora känslostormar och saker som gör ont ont ont, utan bara om en släng av intensiv medvetenhet om var mina texter läses. Om att folk kan koppla dem till mitt namn. Plötsligt blir jag nästan stum av självcensur, och kan bara skriva om sånt som att:

  • När det gäller att packa upp gamla flyttlådor* har jag gjort ytterligare ett litet framsteg sedan återfinnandet av de oskrivna dagböckerna för någon vecka sedan – idag lyckades jag mirakulöst nog hitta en av mina två buntar post-it-lappar.
  • Jag köpte en ny vinterjacka på JC till 20 % av ursprungspriset, och kände mig, som alltid vid liknande tillfällen, som om jag överlistat butiken på något sätt. (Även om det väl kanske är de som har överlistat mig, för även om jag lär använda den kan man inte direkt säga att jag inte hade kunnat klara mig utan den.)
  • Jag avverkar fortfarande Lottaböcker på löpande band, och när jag försöker klämma in annan läsning parallellt blir jag nästan huvudyr. Man kan inte gå från familjen Månssons klämkäcka kärnfamilj till Cannie Möllers vinddrivna ungdomar i Gömmarna utan att hisna över bråddjupet dem emellan.

* Vi ska nog inte prata högt om hur gamla en del av de där flyttlådorna egentligen är. Och om att sanningen antagligen är att de mestadels innehåller ägodelar som jag klarar mig fruktansvärt bra utan. Lärdom: även om man (jag!) flyttar till en större bostad är det bra att rensa och kasta och göra sig av med innan flyttlasset går. Ja, i synnerhet då, eftersom man har så oförskämt gott om plats för de sista flyttlådorna, och inte behöver packa upp dem i ren frustration över att man jämt snavar över dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

Med tonvikt på Lotta

mars 29, 2009

Likt bokhoran Helena är jag svag för den här sortens fylla-i-uppgifter, så jag plockar med mig den hon fyllde i igår.

Senaste…

Utlästa boken: Full Fart, Lotta! av Merri Vik
Påbörjade boken: Arma Lotta!, och strax innan dess Arnaldur Indridasons Änglarösten i ljudform.
Höjdaren: Jeanette Wintersons Fyrväktaren.
Besvikelsen: Johanna Nilssons Janis den magnifika. Jag brukar verkligen tycka om hennes böcker, men den här levde inte på långa vägar upp till förväntningarna.
Lånade bibloboken: En liten chock av Johanna Lindbäck. Har länge velat läsa den, och nu har jag även fått biblioteket att inse att de har ett behov av den här boken i samlingarna.
Inköpta boken: Måste ha varit loppisfyndade Camilla får upp ett spår av Ester Ringnér-Lundgren.
Bokcravingen: Lottaböckerna, absolut. Började så försiktigt med en enkel omläsning av Se dig för, Lotta! när den passerade mitt hem för snart två veckor sedan, och sedan var suget ett faktum. Återstår att se hur länge det kommer att hålla i sig den här gången.
Lästa meningen: Där har jag en del att lära. (Det är Lotta, som har en del att lära av Mick i frågan om att äta, eller snarare inte äta, kokosbollar på öppen gata.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

h1

Dagens anakronism

mars 27, 2009

Om Facebook hade uppfunnits 200 år tidigare hade det här kunnat vara på riktigt. Jag fnissar hejdlöst, och då vet jag egentligen ingenting om Facebook. Men desto mer om Stolthet och fördom.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Tack, EMI.

mars 23, 2009

En av de musikaliska upptäckter jag gjort sedan jag började använda Spotify är Edith Söderström. Spotify har hennes debutalbum Timmar på taket, och jag har lyssnat många gånger på det under de senaste månaderna. Tyvärr är ju Spotify-musiken ganska bunden till datorn, och låter sig inte överföras till mp3-spelaren. Eftersom jag blev så flrtjust i Edith Söderströms musik kom jag fram till att det kunde vara värt att ha henne i skivsamlingen – för att jag gillar att äga de skivor som jag tycker bra om och för att äntligen kunna få in musiken i mp3-spelaren.
Idag anlände skivan, och jag noterar att den har en illavarslande Copy Control-dekal på framsidan. Och naturligtvis klarar iTunes inte av att importera låtarna. Tack, EMI. Verkligen. Jag har just betalat nio euro för att kunna lyssna på den här musiken var och när jag vill, och så är jag fortfarande kvar på ruta ett.
Jag vet inte vilket ljushuvud det är som har kommit på att man ska öka skivförsäljningen genom att förse de legalt inköpta skivorna med teknik som hindrar köparen från att lyssna på musiken…

Någon som har lyckats bättre än jag med att hitta en torrent med Timmar på taket? Eller som vet var jag annars kan komma över mp3-varianten av musiken? Eller hur jag kringgår kopieringsskyddet?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Årets varmaste livemusik

mars 22, 2009

Fin helg har det varit, kanske allra mest på grund av gårdagens livemusik. De brukar bli bra de där helgerna när man går någonstans och hör någon spela för en i just den där stunden, sådär unikt som när man går på teater och ingenting någonsin kommer att kunna återskapas på samma sätt. Jag tror att det är en bra motvikt till min eviga strävan att dokumenteraallt jag möter.

Så pass dokumenterande är jag att jag vill etikettera allt. Konserter jag går på får redan innan de är över ett epitet i mitt huvud. Senast jag hörde Sofie Björkgren-Näse sjunga var på Doo-Bops Singer/Songwriter-kväll luciadagen 2008, och den konserten kallade jag årets vackraste. Gårdagens var annorlunda, med fler låtar, uppbackande musiker inklusive stråksektionen som fick mig att rysa av välbehag nästan redan när de smög in på scenen och en annorlunda stämning. Det här var 2009 års varmaste konsert hittills. Jag satt bakåtlutad mellan två vänner och önskade mig en filt att kura ihop mig under som ytterligare grädde på moset. Fint var det, både musiken och sällskapet, och den färska skivan är också fin. (Jag upptäcker bland annat närvaron av lite skön blåsmusik, och min lycka är förstås gjord. Popmusik med stråkar och blås. Mums.)

Jag bodde sju år i Åbo, och ändå är det så få av de lokala banden och artisterna jag hörde live under åren, inte på långa vägar så många som jag hunnit med sedan jag flyttade tillbaka till Österbotten. Jag vet inte om det är sällskapet, boendesituationen, helt enkelt nya vanor – eller bara det att Österbotten just nu befinner sig i någon sorts musikalisk guldålder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

h1

biblioteket vs. spotify

mars 19, 2009

Jag kände mig så bedrägligt duktig när jag bar iväg en tämligen fylld kasse med blandat biblioteksmaterial till huvudbiblioteket ikväll före yogan. Äntligen skulle mängden lån börja se lite mera hanterlig och normal ut, och lite mindre som om jag har en egen liten biblioteksfilial hemma hos mig. Ha! Jag vet inte hur jag hade föreställt mig att gå i land med den här uppgiften samtidigt som det fanns nästan trekvarts timme tid för biblioteksstrosande före yogan. Nu har jag naturligtvis ännu fler lån än jag hade innan jag lämnade tillbaka den där högen.

Men lite värre hade det faktiskt kunnat vara. Jag fingrade på ett par skivor på musikavdelningen som jag sedan ställde tillbaka, bland annat Fleet Foxes självbetitlade. Jag har redan konstaterat att den finns på Spotify, lyssnat genom den ett varv och inte alls förstått hypen. (Däremot är First Aid Kits cover på Tiger Mountain Peasant Song alldeles ljuvlig.) Spotify kan vara mitt främsta vapen för att dämpa hetslånandet, åtminstone från musikavdelningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,