Archive for februari, 2010

h1

ännu en onsdag

februari 24, 2010

En av 28 februaridagar:

Skriver undan databashanteringsprovet och tar härmed ledigt från Excel. Pratar fotokonst kontra måleri på engelska. Går på bokrea och får ont i ögonen av promenaden i allt illvitt ljus som studsar mellan snömassorna. Lyssnar på Mumford & Sons. Sitter med på repetition i kall teatersalong som får mig att tänka på Elizabeth Jane Howards och Michelle Magorians skildringar av teatervardag i 1940-talets England. Även där frös skådespelarna ständigt. Går hem i en isvind som får ansiktet att smärtsamt vilja spricka på mitten. Värmer mig med chaikryddat te och äter skorpor med brieost som är i sitt underbaraste milda och krämiga stadium av mognadsprocessen. Grimaserar av den intensiva träningsvärk som har intagit större delen av rygg och mage.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
h1

Bokfrågornas ABC: H

februari 23, 2010

Från Lilla O som vanligt.

Vilken huvudperson i en bok tycker du mest om?

Mest och mest… Det beror ju på vilken dag eller vilket år man frågar. Cordelia Kenn i Aidan Chambers Det här är allt är i alla fall en favorit. Jag vet att hon är en fiktiv litterär skapelse, men det känns ändå som om hon har levt och funnits på riktigt.

Vem är den ultimata hjälten i böckernas värld?

Jag misstänker att jag börjar framstå som något tjatig, men jag tänker faktiskt på Selma Lagerlöfs Jerusalem nu igen, och då på Ingmar Ingmarsson den yngre. Han som inte vill, men offrar sig i alla fall – för släktgården, och för människorna omkring den. I filmversionen är han dessutom just sådär hjältesnygg, även om han enligt Lagerlöf var allt annat än bildskön.

Och den ultimata hjältinnan?

Jag är svag för Dina i Lene Kaaberbøls Skämmarserie, men egentligen handlar det inte så mycket om vem hon är utan om det hon får symbolisera. Slutet i den sista delen, när Dina till sist lär sig att hitta sin egen väg i stället för att slitas mellan moderns och faderns inriktningar, känns fortfarande magnifikt. I synnerhet det som Dina gör med sitt val och sina förmågor.

Vilken är den bästa historiska roman du läst?

Om vi får kalla romaner som utspelar sig under första halvan av 1900-talet för historiska är det tveklöst Vibeke Olssons Molnfri bombnatt som är min favorit. Så levande, så engagerande, så intensiv. En av de där romanerna som får en att uppleva livets svärta och storhet så intensivt att man har svårt att landa i sin egen verklighet efteråt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

h1

Bokhjärta

februari 22, 2010

Redigerade bilder från början av månaden och blev påmind om den här.

bokhjärta

En kväll när jag satt och läste ett biblioteksexemplar av Annika Thors Öppet Hav hittade jag plötsligt ett litet glänsande mörkrött hjärta i boken.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Herr Äckligt Självgod

februari 22, 2010

Spotifys reklamer brukar jag oftast uthärda med mer eller mindre upphöjt lugn. Det finns dock ett vadhållningsbolag som har varit extremt irriterande sedan starten, och där reklammannens röst ofta väcker en intensiv längtan att slå honom hårt i ansiktet för att få tyst på hans självgoda röst.
Den senaste veckan har nämnda reklamman dock nått nya höjder (dessutom var den under flera dagar den enda utomstående reklam som hördes), vilket har fått mig att utveckla en konspirationsteori.
Det här bolaget kanske inte alls betalar för att alla spotify-användare i Finland ska vara tvungna att stå ut med deras äckligt självgode reklamman som hävdar att alla kvinnor kommer att älska dig om du blott använder vadhållningsbolagets tjänster. De kanske får höras gratis, i utbyte mot att de spelar in reklam som är så vedervärdig att spotify-användarna helt enkelt inte har något annat val än att betala spotify för att slippa lyssna på Herr Äckligt Självgod.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

h1

Ikas ordbok 6

februari 17, 2010

Snötäcke. Inledningsvis kallt fenomen med tilltagande fuktighet som inträder om man envisas med att vädra sängkläder i snöfall.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Ingen Excel-ro

februari 16, 2010

Vintervitt och ljust, ljust, ljust på andra sidan fönsterglaset.
Jag har fått bekräftat att jag får jobba där jag vill jobba i sommar och har alldeles för mycket adrenalinkickar i kroppen för att sitta still och jobba i Excel. Jag vill ut i det vita, prata med folk, gå till biblioteket och utforska en upptäckt jag gjort de senaste dagarna… Allt annat än det tröstlösa petandet i grå-excel. Har för mycket kreativ energi i kroppen för att sitta still och hålla mig till rutinerna.
Tänker på den drömmande Didrik Reng i Ebba och Didrik, han vars lärarinna frågar ”kan du inte vara här med oss istället?”.
Nej, jag kan inte det just nu, måste någon annanstans. Vårens rastlöshet kommer tidigt i år, kanske bara som en föraning i form av blixtvisit. Plötsligt händer allt omkring mig, och jag har ingen plats över för kalkylblad.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

h1

Välkommen, ljus!

februari 15, 2010

Under de senaste dagarna har ljuset brutit igenom på allvar, över vita snövidder och rimfrostade träd. Sakta, sakta har det krupit närmare. Jag upptäcker att skymningen faller allt senare, likaså att pianospelandet åter sker i dagsljus.

Idag upplever jag årets första måndagmorgon när jag får stiga upp i dagsljus. Jag vill inte påstå att det gjorde mig direkt lycklig, men morgonen var ändå hanterlig på ett annat sätt än mörkeruppstigningarna. Hela min organism brukar göra våldsamt motstånd mot att behöva stiga upp före solen, nu nöjde den sig med vanlig morgonovilja. (Rent konkret innebär det att jag bara tycker att det är jobbigt, inte att det känns som om jag skulle vilja ta livet av mig eller brister i tårar över brödsmulor i smöret eller utspillt te.)

Det ljusnar nu, med fart. Jag går hem efter dagens lektioner och sätter små men viktiga detaljer på plats i en känsla av effektivitet. Dagsljuset håller mig sällskap, och för att kunna arbeta vid datorn är jag till och med tvungen att dra för en av gardinerna med en ovant nygammal rörelse.
Ljuset, detta underbara. Som om både kropp och själ drar en suck av lättnad. Nu äntligen börjar vändningen märkas, nu äntligen kan energin och balansen i livet också börja återvända. Nu äntligen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,