Nu när jag har uppfyllt min egen önskan om Sofia Petterssons Slow Down måste jag ju dessvärre konstatera att jag är aningen besviken. Efter att ha hört hennes tolka Fool on the Hill och When About to Leave hade jag liksom väntat mig mer. Till viss del kanske det kommer efter fler genomlyssningar.
I övrigt lyssnar jag på Lisa Nilssons tolkning av Telegram för fullmånen, för att det känns just så ikväll. Eller för att jag önskar att jag var lite mera som Ann-Katrin den oromantiska?
Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?
Sju, varav en är avbruten och borde förpassas någon annanstans.
Vilken svordom använder du mest?
Jag tänkte säga att jag inte svär, fast det är inte riktigt sant. Jag är uppfostrad till att inte svära, och därför kan jag egentligen inte göra det, det känns som om jag uttalade någon annans repliker. om jag ska svära måste jag faktiskt göra det på engelska.
Äger du en iPod?
Nej, dock en mp3-spelare i behov av service.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Just nu strax före tio.
Hur många resväskor äger du?
En, fast den är väl egentligen föräldrarnas.
Var köper du dina matvaror?
Oftast S-market eller Prisma, eftersom de är närmast. Önskar att jag såg till att handla frukt och grönt på torget minst en gång i veckan.
Skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden?
Ja. I synnerhet om det är en ovan fotograf som ska fota mig.
Vilken var den senaste filmen du såg?
La Bicyclette Bleue, som kanske egentligen räknas som miniserie. Mer äkta långfilm var förra helgens Gymnaslærer Pedersen
Har någon av dina vänner barn?
Ja.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Inte nödvändigtvis köpa, men skaffa mig en etta eller motsvarande typ av bostad för en person.
Har någon någonsin kallat dig lat?
Jodå,d et har hänt. Sedan är det väl en annan sak om det alltid har varit motiverat.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
I den bärbara cd-spelaren ligger cd 2 av Morten Ramslands Hundhuvud.
Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?
Vanlig, den kan användas till det mesta. Vill jag ha chokladsmak tillsätter jag den själv.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Inte som jag kan komma ihåg.
Använder du huvtröjor?
Jag brukade inte göra det, men köpte faktiskt en i somras, och den har blivit rätt flitigt använd.
Kan du vissla?
Dessvärre inte.
Har du någonsin deltagit i en demonstration?
Ja, flera gånger.
Vem var den senaste som ringde dig?
Anki.
Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
Förmodligen.
Tittade du på tecknat när du var liten?
Jag älskade tecknad film som barn, fast då fanns inte samma jätteutbud som idag.
Hur många syskon har du?
En bror.
Vilken film kan du alla replikerna till?
Knappast alla, men väldigt många ur Fucking Åmål.
Äger du några band-t-shirts?
En med Beatles och en med Marit Bergman.
När flög du senast?
Det är länge sedan, måste ha varit 1999.
Hur många stolar står runt ditt köksbord?
Fyra stycken.
Läser du för skojs skull?
O ja!
Pratar du några andra språk?
Ja, finska, engelska och en liten aning tyska.
Diskar du din egen disk?
Ja, vem skulle annars göra det?
Har du gråtit offentligt?
Ja.
Har du en stationär dator eller en laptop?
En stationär.
Försöker du alltid lära dig nya saker?
Alltid är väl att ta i, men för det mesta. Den här veckan har jag t.ex. lärt mig hur man kollar och justerar undertrådsspänningen på min symaskin.
Vill du ha några tatueringar eller piercingar?
Nej, inte för tillfället.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nej, varför det?
Kan du kasta smörgås?
Nej.
Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar?
Det skulle ju vara lite trist om tatueringarna vore det enda hindret.
Har du en blogg?
Jag har tre stycken som uppdateras någorlunda aktivt.
Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?
Konst, historia, filosofi och liknande.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Mänsklighet.
Gillar du din boendesituation?
Nej. Den funkar någotsånär, men jag skulle gärna lämna det kollektiva levernet.
Vilken är din favoritfrukt?
Äpplen.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej. Jag har inget begrepp om kalorier, kan inte förhålla mig till vad som är litet och mycket.
Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
27.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja. Mycket dessutom, i synnerhet om det gäller tryckt text.
Vem var den senaste personen som gjorde dig arg?
Kommer faktiskt inte ihåg.
Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Enligt principen ”tillräckligt ovanligt”. Mellannamnet delar jag dock med mamma.
Gillar du senap?
Fransk senap är god som smaksättning i vinägretter och såser.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Kanske.
Sover du på sida, mage eller rygg?
På sidan, oftast på den vänstra.
Har du någonsin köpt något från eBay?
Nej, men från huuto.net.
Tycker du om att krama folk?
Om det är människor som jag vill krama. Att krama folk man egentligen inte vill ha så nära in på sig är obehagligt.
Skulle du säga att du är trendig?
Nej.
Äger du en digitalkamera?
Ja, t.o.m. två stycken, även om jag bara använder den ena.
Om någon som du inte var intresserad av bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera?
Antagligen försöka tacka nej på ett vänligt men bestämt sätt.
Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?
Jag har sett en enda Star Wars-film, och det enda positiva i hela filmen var att Pernilla August hade en liten biroll. Fast Yoda tycker jag är söt…
Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?
Många. Det började med det där kapitlet i Vi på Saltkråkan där Pelles kanin hittas död, och sedan har det fortsatt. Jag lever mig oftast starkt in i det jag läser, och har lätt för att gråta. Andra böcker som har fått mig att gråta är t.ex. Elizabeth Jane Howards Ovisshetens tid, Vibeke Olssons Monfri bombnatt (som nog fick mig att gråta flera gånger) och Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna.
Tycker du att du är attraktiv?
Det varierar beroende på dagshumör.
Vad är du allergisk mot?
Jag har inga medicinska allergier, bara mentala – tvättmedelsparfym, tändvätska, särskrivningar, folk som gör sig dummare än de är, färgen rosa, språkfel i böcker…
Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Oftast inte, men så äter jag ju rätt sällan kött också.
Vad skulle dina barn heta, pojke & flicka?
Det är inte riktigt aktuellt.
Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
”bordet bland smulorna. Trodde först att han skrivit en låt till”
(Ur Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld)
Vad har du på dig?
Underkläder, jeans och mörkt gråblå trikåtröja med lång ärm..
Vad var den senaste musik du lyssnade på?
Regina Spektors album Begin to Hope.
Listan hittades hos Helena, och genomgick smärre språkliga förändringar eftersom den på ett par punkter kändes för rikssvensk.
Jag går omkring hela kvällen med en textrad i huvudet, parad med en melodislinga. Jag vet att det är Lars Winnerbäck, men det var så ovanligt länge sedan jag lyssnade på hans musik, och på just den här låten, att jag till en början inte kan placera det fragment som envist återkommer i min hjärna. Så jag googlar (ack, denna lathet!), och sedan fascineras jag lite av människohjärnan.
Jag menar, här har jag cyklat hem efter dagens tyskalektion och känt att det är höst på allvar, trots solen, att det känns i luftens kyla. Och det som snurrar i huvudet är en textrad som i sin fortsättning handlar om hösten. Jag, som inte har tänbkt på dne här låten på… länge. Åh. Fina Winnerbäck! Härligt att bli påmind om hur höstig hans musik egentligen är.
Det är sällsamt vackert, här kommer hösten igen.
Det är kallt som i stenhus, det doftar av regn.
Hösten är den rätta tiden för en ny dykning ner i tehavet. Efter sommarens ganska slentrianmässiga tedrickande är det dags att se över förrådet, fundera över vilka sorter man borde prioritera att dricka bort, och vilka sorter man vill komplettera förrådet med. I våras hade jag belagt mig med köpförbud när det gällde te, fast sedan tappade jag greppet i början av sommaren, och nu har jag inte orkat ta tag i projekt ”minska tesamlingen” igen. Jag ska. Nån gång. Ett naturligt bortfall inträffade faktiskt häromveckan, då jag använde sista påsen Clippers gröna med citrus och echinacea. Med tiden kommer dock ordningen att bli återställd, eftersom teet är så gott att jag inte vill vara utan det någon längre tid. Dess tomma plats har jag dock redan ersatt med ett impulsköp som visade sig bli en ny favorit: Clippers vita med pepparmint. Ekologiskt, rättvisemärkt, och märkligt beroendeframkallande. Lite annorlunda än random mintte, mycket milt, mjukt och liksom… omhändertagande. Även om mina fingrar omsluter temuggen vet jag inte riktigt vem som omfamnar vem.
(Och efter lite surfande på Clippers hemsida håller jag tummarna för att återförsäljarna häromkring tar in vitt med kanelsmak, grönt eller vitt med citronsmak. Nej, jag får inte mutor från Clipper, men deras teer är goda, etiskt tilltalande och snyggt förpackade. Klart man blir såld!)
Det är så mycket att man inte vet i vilket hörn man ska börja. Å andra sidan: Om det inte var så mycket skulle man över huvud taget inte känna ett tillräckligt starkt behov av att faktiskt göra något åt det.
Efter sju års total frånvaro av tyskaundervisning har jag den här hösten återvänt till detta mitt negligerade fjärdespråk. Motiverande känns det, men ofta också frustrerande, i synnerhet när man ständigt blir påmind om hur mycket tysk grammatik man har tappat under de gångna åren.
Det är svårt det här med språk, men faktiskt ganska intressant. Jag tror faktiskt att jag är både mer motiverad och mer intresserad den här gången än vad jag var i tonåren. Ändå känns det många gånger mastigt med alla dessa grammatiska vändningar. Vi tragglar pronomen och artikelböjningar om och om igen. Värst är det om man inte ens vet vilken artikel substantivet har från början. Här har jag utvecklat panikmetoden kallad Hur Heter Det På Österbottniska. Substanstivens kön är ju något man på modersmålet i allmänhet behärskar reflexmässigt och självklart. Eftersom jag inte bara talar (finlands)svenska sådär i största allmänhet, utan är uppvuxen på mellan- och sydösterbottniska dialekter är det i min språkliga värld en självklarhet att en dörr är feminin medan en stol är maskulin. Naturligtvis har olika språk olika syn på det här, men tyska och svenska är så pass närbesläktade att det förvånansvärt ofta fungerar att översätta ryggmärgsreflexen. Om jag inte kommer ihåg reglerna för det speciefika subjektet kör jag alltså med Hur Heter Det På Österbottniska istället för att gissa vilt.
Såhär efter två veckors tyskalektioner börjar jag bli ordentligt nyfiken på varför det så ofta fungerar. Var i språket sitter uppfattningen om vad som är femininum, neutrum och maskulinum? Språkhistoriskt sett, hur gammal är denna uppfattning? Har tyskan och österbottniskan plockat upp sina respektive uppfattningar vid en gemensam punkt i språkhistorien? Kommer den från en tid när alla bara talade någon variant av urgermanska? Och: är det inte ganska fascinerande att det här trots allt inte är en åldrad rest med museistatus, utan att nya ord hastigt införlivas och får ett genus. Så anser jag det exempelvis vara självklart att både datorn och bloggen är av maskulin sort.
Nu är den officiellt startad, den länge efterlängtade kollektiva litteraturbloggen Konsonantmylla! Fem stycken är vi som ska blogga litteratur och gräva djupt bland bokstäverna. Jag hoppas att alla mina litterturintresserade läsare följer med mig dit, i synnerhet som allt littertur-relaterad bloggande för min del kommer att försiggå där. Ikas ord 2.0 finns förstås kvar i fortsättningen också, eftersom:
There’s more to life than books, you know, but not much more.
Nu – är det bara att kavla upp ärmarna och fortsätta litteraturbloggandet!
Idag, t.ex.
I amerikanska medier publiceras bara de krigsnyheter som Pentagon vill se i tryck. Då måste det vara vår och andra konstnärers uppgift att ställa frågor och så tvivel.
Ännu en punkt att sätta upp på listan äver varför kulturen behövs, varför den är så viktig, varför den har ett värde som inte i första hand mäts i pengar. Jag kan för övrigt inte låta bli att dra en liten privat parallell till boken jag läste ut för tio minuter sedan – Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet.
[…]
”Bli ihop med Jenny då.”
”Det sku va helt perfekt, hon vill det och jag vill det, men jag måste vänta tills jag blir kär i henne.””Oh shit, hör på det här messet: ‘Tänker du undvika mig i dag igen?’ Vad fan ska jag svara!?”
”Ingenting, månne hon inte märker.”Kan vi inte få det här som ett återkommande inslag i Volt i höst, snälla redaktionen?
Jag läste om den här boken på Dagens bok, och antecknade den omgående i anteckningsboken för titlar på böcker jag vill läsa. Tyvärr fanns den inte på något av biblioteken i studiestaden, och jag hann nästan glömma bort den innan jag råkade hitta den i nyhetshyllan på födelseortens bibliotek. Hem och läsa med andra ord.
Jag brukar ju normalt tycka att novellsamlingar mår bra av att läsas med viss pausering mellan varje novell, så att man håller dem åtskilda och ger dem lite tid att sjunka in. Fast Majas morsas kompis sambo får mig att bli lite osäker på om det här är en princip som man alltid ska hålla sig till. Novellerna är tätt knutna till varandra, alla handlar om personer i samma gymnasieskola, och huvudpersonen i en novell återkommer som bifigur i en eller flera andra. Det här är ett grepp jag uppskattar, lite som intertextualitet inom samma pärmar. Genom länkarna mellan de olika personerna påminner Kieris novellsamling om Ann-Luise Bertells Tro, hopp och pizza. Men medan Bertells samling lästes ojämnt utspridd under flera månder, och ändå fungerade utnärkt, känns det som som jag skulle ha låtit för lång tid förflyta mellan Kieris noveller, trots att alla lästes inom två-tre veckor. När jag läste de sista ovellerna kände jag ett litet sug efter att börja om igen – inte för att jag drabbades av separationsångest eller abstinens, utan för att kolla upp hur det hela egentligen hängde ihop, hur det var med referenserna bakåt till novellsamlingens början.
Och jag tror att det är här jag har min invändning mot Majas morsas kompis sambo. För trots att Kieri skriver bra som alltid känns det som om novellerna som individuella delar får stå tillbaka lite för det faktum att de ska passa ihop som helhet, vilket gör att de enskilda delarna inte får avslöja för mycket. Citatet från en av mina favoritlåtar i början av boken, och de återkommande referenserna till filmen som inspirerats av artisten får mig att undra om det kanske är så att Kieri har tänkt skapa en liknande helhet som den Paul Thomas Anderson skapar i Magnolia. Vackert så, fast jag känner mig ändå snuvad på en del av njutningen med att läsa noveller – den avslutade och komprimerade berättelsen som står på egna ben.
Katarina Kieri: Majas morsas kompis sambo och andra noveller. Rabén & Sjögren 2007, 143 sidor. ISBN: 9789129667912
Vad gäller materialla ting, står följande just nu på min önskelista:
You are currently browsing the Ikas ord 2.0 blog archives for september, 2007.
 | Furienna om Nygammal upptäckt: |
 | Maria om Just nu |
| Furienna om Men så gör något! |
 | lottabrinck om Förra veckans in & ut |
 | Anders Björkelid om Bokgodis |
Bloggar som länkar hit
Ikas ord 2.0 