Kvällspromenaden vann över listan

Jag var förstås inte sådär effektiv som listan i förra inlägget skulle ha krävt. Inte idag, nej. Jag bar hem en tygkasse fylld med recensionsböcker (däribland Aidan Chambers’ Det här är allt som är blodiga 800+ sidor), samt Åsa Larssons nya som har recensionsdag i morgon och som jag inte får skriva om – men som jag får läsa. Inför den utsikten pausar jag all annan läsning (bortsett från ljudböcker).

Sedan vandrade jag runt halva stan i trevligt sällskap, pratandes om Livet – bland annat om vad som krävs för att man ska tycka att det är acceptabelt att ge upp och gå vidare. På stranden strax före vi nådde mitt hus träffade vi en ensamt kvällspromenerande katt som ignorerade oss så intensivt som bara en katt kan göra.

allt annat än sysslolös

Annars skulle jag ju kunna använda kökets svarta tavla för att-göra-listor, men dessvärre pågår där en dialog mellan två personer som inte bor i den här lägenheten, och jag är förbjuden att blanda mig i. (På tal om personer som bor och inte bor i den här lägenheten har jag två nätter i rad drömt förvirrande drömmar om att jag visst inte alls får bo ensam här, utan att jag ska dela kök och badrum med andra personer. Post-traumatiskt stressymptom efter att äntligen för alltid ha sluppit cellbostadshelvetet efter sju långa år, skulle jag tippa.)

Nåväl. Eftersom helgen är över är det dags att blir lite produktiv igen. Saker som borde tas itu med idag:

• vattna grannens blommor
• städa badrummet
• börja läsa lyrik inför recension
• hämta nyanlända recensionsböcker från redaktionen (helst efter att jag faktiskt har gjort något seriöst åt läsningen av boken i föregående punkt)
• kolla möjligheten att få jobb av en tidigare arbetsgivare
• handla mat och skohorn (gärna i kombination med bokhämtandet)
• lämna in diverse böcker och skivor till biblioteket (se föregående punkt)
• åstadkomma mat i någon form, sannolikt linssoppa.

(Den här textmängden skulle för övrigt aldrig ha fått plats på kökets svarta tavla.)

Andra bloggar om: att göra

Fortfarande fantastisk

Har nyss sett Eternal Sunshine of the Spotless Mind för tredje gången. Sjukt bra film, fortfarande. Upphör inte att fascineras av hur bra den är, på så många olika sätt. För att den väcker så mycket tankar och känslor, för att både manus och regi använder sig av filmmediet på ett ytterst innovativt sätt, för att karaktärerna är så underbart mänskliga i allt från sina tillkortakommanden till sin relativa fulhet. För att musiken är fin. För att… Nä, jag vet inte. Kan ingen göra en lika bra film, fast på ett tillräckligt annorlunda sätt för att jag ska kunna se den och inte tycka att den är en kopia?

Andra bloggar om: film, Eternal Sunshine of the Spotless Mind