Igelkottsmöte

Hur jag bemöter cityigelkottar: Bjuder dem på äppelskruttar och pratar sydösterbottniska med dem.
I alla fall igår kväll när jag mötte en dylik i parken. Äppelskrutt för att jag just ätit ett äpple och behövde göra något av resterna – och det mest meningsfulla man kan göra med en äppelskrutt måste ju nästan vara att ge den åt en igelkott. Sydösterbottniska för att det är det språk jag talar med mamma, och för att just det språket än en gång har visat sig vara det språk jag spontant använder även när jag pratar med djur och mycket små barn.
Sydösterbottniskan intresserade inte igelkotten, men det gjorde däremot äppelskrutten.

Läs även andra bloggares åsikter om igelkottar