h1

Ylandet överlåter jag åt andra

september 6, 2008

Hon har gått och ylat utanför fönstret hela dagen, kvigan. Hon ylar efter en partner, precis som för tre veckor sedan, och precis som hon kommer att göra om tre veckor igen. Och ingen tjur får hon, inte ens en dejt med seminören så länge hagsäsongen fortsätter. Det är inte det lättaste att skilja en individ från flocken av tonårsfåniga kvigor, i synnerhet inte i en sommarhage där de har levt halvvild flocksymbios i veckotal. Alltså får hon fortsätta att regelbundet yla ut sin längtan.
Men jag sympatiserar lite med henne i hennes ylande, även om det går mig på nerverna. Jag är ju mänsklig, och därmed mera diskret. I synnerhet som jag inte ens längre är tonåring (tackolov!). Lite kan jag känna igen mig ändå. Hennes längtan är mer obestämd, min har ett tydligare mål. Knappast behöver den bli lättare att uppfylla för det.

Läs även andra bloggares åsikter om

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: